Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - unna ... - uppförsbacke - upphov - upphäva - upphöra - uppkomling - upplaga - upplagd - Uppland - upplopp - Uppm ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
t. ex. Holm Nya Sv. 1702 s. 4: ’nyligen
upfundne Länder’ (å de närmast följ.
sidorna dock i samma betyd.
regelbundet uptäcka), Lagerbring 1788: ’rätta
ådran .. upfanns den 25 Jul. .. 1678’
(om Medevi brunn).
uppförsbacke, Törneros 1827, -väg,
jämte utförs- i motsatt betyd. Almquist
1838; ännu ej hos Dalin 1853; av en i
svenskan f. ö. ej förekommande
sammansättningstyp med adverb + s i förra
leden; ombildning av uppförbacke C. H.
Anckarsvärd 1817 (enstaka även
sedermera), utförbacke Serenius 1734 (-backa),
Tavaststjerna. Kanske efter mönstret av
<sp>utförsgåvor</i> o. d. (till utföra el.
utförsel).
upphov, fsv. uphof = fda.; till en
avljudsbildning av fsv. hæfia up, lyfta
upp, börja, börja tala (’upphäva sin
röst’) = isl. hefja upp, börja, mlty.
upheven ds., upplyfta, jfr ty. anheben,
börja; med samma betyd.-utveckling
som i börja (egentl, lyfta upp) el. eng.
rise, ursprung o. d., egentl.:
upplyftande. – En hithörande, men ej
identisk bildning är fsv. uphaf (norvagism),
isl. upphaf, da. ophav ds. – En
motsatt betyd.-utveckling föreligger i
upphäva (i denna betyd, ännu ej i fsv.) =
da. ophæve, efter ty. aufheben el. mlty.
upheven. Fsv. uphæfia sik betydde ’resa
sig upp, sätta sig till motvärn’.
upphäva, se föreg.
upphöra, t. ex. Prytz 1620: Ther
medh måsten i vphööra’ = da. ophøre,
efter ty. aufhören el. mlty. uphôren;
egentl. om det avbrott i arbetet osv.,
som förorsakades då man hörde på el.
lyssnade; jfr till betyd.-utvecklingen
under ljud. På grund av denna urspr.
betyd. har också ä. ty. konstruktionen
von etwas aufhören; sedermera mit efter
mit etwas anfangen.
uppkomling, (antagl.) först, med
tvekan, prövat av Moberg 1815: ’un
parvenu .. månne uppkomling?, Fryxell
1833 m. m., Dalin 1853 (betecknat som
nytt ord), Beskow osv., väl efter ty.
emporkömmling, ett modeord från o.
med 1880-t., som övers. av fra. parvenu
(se parveny). Jfr till bildningen sv.
av- o. nykomling. – I sammans, även
använt av Crusenstolpe 1847, vilken
gärna upptog nyare ord o. själv
skapade sådana (ex. hos förf. Festskr. t.
Sdw. s. 260).
upplaga, sbst., Weise 1771: ’Edition
(Uplagan)’, Kellgren 1790, efter ty.
auflage 1712, till upp o. lägga. –
Tidigare: upplag Lenæus 1738, Röding 1755:
’alla uplag af Ol. Magn.’, Lagerbring
1783: ’Venetianska uplaget’ = da. oplag.
upplagd, disponerad, Reuterdahl 1840:
’upplagd till arbete’ = da. oplagt, efter
ty. aufgelegt (vanligt o. 1700), sällan
med motsv. vb auflegen, möjl. övers.
av fra. disposé, till disposer, anordna,
disponera (jfr sv. disponerad i samma
betyd. som upplagd samt under
disponent), motsv. ital. disposto ds.
Alltså med grundbetyd.: lagd till rätta,
beredd till el. dyl.
Uppland, fsv. Upland; snarast med
v. Friesen Fatab. 1906 s. 17:
innerlandet, det längre upp från sjön
belägna landet (resp. bygderna); namnet
givet med utgångspunkt från det
uppländska kustområdet, snarast
Mälareroden (se <sp>Roslagen</i>); sedermera,
antagl. genom sammanslagningen av de
olika landsdelarna till en lagsaga,
utsträckt till hela det nuv. Uppland.
Denna senare användning har ännu icke
överallt i landskapet slagit igenom i
folkmedvetandet. Äldre sannol. oriktiga
meningar om namnets innebörd se anf.
avh. – Med avs. på betyd, hos
upp- av ’längre in belägen’ jfr sv. uppstad.
– Ett fsv. Upland ingår också i sockenn.
Medelplana, av fsv. <sp>Mætheluplanda</i>,
o. Västerplana, av fsv. Væsteruplanda,
Vgtl.
upplopp, fsv. uplop = ä. da. oplob
(da. opløb i anslutning till löbe), efter
mlty. uplôp = ty. auflauf; till upp o.
löpa. I ä. nsv. även upstöt, efter mlty.
upstôt.
upplysning i den speciella betyd., som
ingår i t. ex.
upplysningstidevarvet, dvs. (ungef.): frihet från
»fördomar», dvs. vad den »upplyste» enskilde
ej förmådde fatta med sitt »sunda
förstånd» (sens commun), jfr t. ex.
Chydenius 1765: ’Vi kalla våra tider
upplysta’, I. Stenberg 1799: ’Uplysning är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
