- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
1069

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppm ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mans. urväder, fsv. ūrvædher, ingår i
tillnamnet (Niclis) Urwædher (o. 1400),
efter vilken Urvädersgränd i Sthlm
uppkallats. Jfr Ihre Gloss. suiog. under
yrwäder: ’vulgo urwäder dicere solemus’.
— Härtill vb. yra 2.

3. ur- i uroxe, även osammansatt,
jfr ä. nsv. urnöt Var. rer. 1538, Bib.
1541, motsv. isl. úrr (genit. úrar), mlty.
ûrosse, fhty. ûro, ûrohso (ty. auerochs),
ags. úr; ävensom sv. dial. ure, ilsken
tjur; av germ. *ūru-; lånat i lat.
ūrus (liksom t. ex. djurn. alces, älg,
biber, ganta, gås, taxo, grävsvin, visons,
bison). Enl. förf. Etymol. Bemerk. s.
VIII egentl, ’hanndjur, betäckare,
avlare’, egentl, ’som fuktar, väter’, till
roten i ur 2, urin o. var 6; alltså
med samma betyd.-utveckling o.
grundbetyd, som i oxe o. i sanskr. vr̥ṣan-,
tjur, jfr även orne, orre, vilka tre
sistnämnda ord f. ö. innehålla en
s-utvidgning av den i ur- ingående roten.
— Annars, säkerl. med orätt, ofta
härlett från ett germ. *uzru-, besl. med sanskr.
usrá-, oxe, som vanl. identifierats med
usrá-, rödaktig, el. också (K. F.
Johansson IF 2: 60) förts till den ie. u̯ēē̆-s,
vatten, som jag i Ark. 7: 42 uppställt
för några germ. ord (alltså i sistn. fall
med samma betyd.-utveckling som i
ur-).

4. ur, prepos., adv., o. som privativt
prefix motsv. o- 2), fsv. ūr (or; ör med
ʀ-omljud) = isl. úr (ór, or, ør- som
privativt el. förstärkande prefix), no.
ur, or (i da. blott som prefix i lånord),
got. us, prepos., uz- (ur- frfr r t. ex.
ur-runs), fsax. ur-, or-, fhty. ur, ur- (ar-,
ir-, er-, ty. ur-, er-; se er-), ags. or-, á-.
Möjl. en s-utvidgning, us, besl. med
fslav. u-, bort, lat. au-, bort från, osv.
Annorlunda dock Brugmann Grundr.
II. 2: 203 (av ie. *ud-s till ud i ut);
osannolikt av formella grunder. Jfr
urarta, urbota, urfjäll, ursinne,
ursäkt, urtima, ordalier, orlov,
orsak, vån (sv. dial. urvånsen),
yrvaken, ärlig o. följ.

5. ur- som förstärkningsord el. för
att beteckna ursprung o. d. = da. ur-,
från ty. ur- = ur 4. — Urbild,
Sahlstedt 1773, Lidner o. 1785 (hos L.
vanligt), Kellgren Nya skap., ofta hos
nyromantikerna; tidigast även i bety.
’avbild’, från ty. urbild (sl. av 1600-t.).
Se J. V. Johansson Spr. o. st. 18: 88. —
Urgammal, Stiernhielm 1663,
Widekindi 1671 = da. urgammel, efter ty.
uralt = ags. oreald. Jfr till detta ord
o. dess stilvärde O. Östergren Stil. stud.
i Törneros’ spr. s. 85 f. — Urkund,
Möller 1795, Silfverstolpe 1796 (ej i da.),
från ty. urkunde, av fhty. urkundî f.,
vittnesbörd, egentl, vbalabstr. till
erkennen, lära känna m. m. (se kunna,
känna); jfr fhty. urchundo m., vittne
(se d. o. slutet). I betyd. ’officiellt,
rättsligt dokument’ (i ty. från 1400-t.)
nyttjades i de germ. spr. tidigare (o.
delvis även senare) orden ’bok’, ’brev’
(jfr mästerbrev, skuldebrev) o.
’karta’. — Ursprung, 1593, från ty.
ursprung (mhty. ursprunc), vbalsbst. till
erspringen, springa ut ur, ha sitt
ursprung från, motsvar. ä. nsv. urspringa,
ha sitt ursprung. I ä. nsv. i stället ofta
ursprång (-o-) t. ex. L. Petri o. ännu
t. ex. O. v. Dalin; Lind 1749 har båda
formerna. Lex. Linc. 1640 använder i
stället utsprung. — Urtid, Atterbom
1806 = da., från ty. urzeit (Herder); osv.

urarta, 1788 (trans.), Stockh. Posten
1792 i modern. anv. o. f. ö. vanligt
redan under 1790-t,; efter ty. ausarten,
dvs. aus der art schlagen, till art; med
utbyte av aus mot ur, jfr t. ex. dricka
ur
, men ty. austrinken osv. Bildat som
(o. möjl. efter) lat. degenerāre (fra.
dégénerer), av de o. stammen i genus, slag,
kön. Da. har i stället udarte.

urban = ty., av lat. urbānus, belevad,
fin o. artig, egentl.: med stadsseder, som
hör till staden, till urbs, stad, såsom
t. ex. likbetydande grek. asteĩos till
ásty, stad. Likartade bildningar med
motsatt betyd, se under tölp. — Härav
även (med tillbakadragen accent) mansn.
Urban = ty.

urbota, oböjl. adj. = fsv., egentl.:
obotlig, av ur 4 o. bot.

Urd, en av nornorna, litterärt lån
från isl.; se f. ö. under norna, varda
o. öde, sbst.

urfjäll, fsv. urfiælder, jordstycke som
icke ingår i den mellan byamännen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/1157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free