- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
1071

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - urgammal ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

’äfventy’r’ o. ’kom’ hèm’); jfr uttalet
ursäk’ta (Weste osv.).

urtid, se ur- 5.

urtima (ting, riksdag osv.), oböjl. adj.,
av Hof 1753 anfört som en god
nybildning, 1765: ’urtima beskattning’, Posten
1769: ’Urtima och förbudne Domstolar’,
Växiö 1784: ’Urtima Sochne Stämma’;
stundom -timma, t. ex. 1784 o.
Palmblad 1844; bildat av ur 4 o. fsv. tīme,
tid (= timme), alltså såsom avvita
o. urbota.

usch, interj., Fr. Bremer 1835,
Almquist, Crusenstolpe osv., jfr ty. husch
ds., som dock ej behöver ha inverkat.

usel, fsv. ūsæl, ūsal, osäll, arm, usel
= fno. úsǽll, fda. usal, av urnord.
*un-sāliʀ, till det nekande o o. säll, alltså
= osäll. Formväxlingen beror på olika
accentuering. — Med annan förstavelse:
sv. dial. visäll, usel, Dlr., ösv. dial.
väsal, -el, stackare, ä. nsv. väsäl, fattig,
usel, fsv. væsal, isl. vesall, vesǽll; jfr(?)
got. waja- i wajamêrjan, håna, o.
vē- i lat. vēcors, utan förstånd (till cors,
hjärta, se kordial), vēgrandis,
obetydlig (till grandis, stor) osv.; se f. ö.
velig. — Härtill: usling, jfr fsv. ȳslinger,
fda. ūsling, ȳsling, ävensom isl. veslingr,
no., ä. da. vesling; jfr till bildningen
hedning, ädling osv. Förr oftast (med
sentimental färgning) i anslutning till
grundbetyd.: olycklig, nödställd
människa, t. ex. Nordenflycht: ’En usling
klagar här sin nöd’, Lidner: ’Hvar helst
en usling fins, är han min vän, min
bror’. Dock hos Lidner dessutom i
nedsättande betyd.

[Ustersta, gårdn. Vstml., egentl.:
österhusen, se under Västerås (slutet).]

usurpera = ty. usurpieren, av lat.
ūsūrpāre, tillegna sig, egentl.: taga i
bruk, avledn. av ett sbst. som bildats
av ūsus, bruk, o. rapio, rövar, rycker
till sig (jfr raffa).

ut, adv., fsv. ūt = isl. út, da. ud,
got., fsax. ût, fhty. ûz (ty. aus), ags. út
(eng. out), motsv. sanskr. ud-, fir. ud-,
od-, sanskr. úttara, övre, senare = grek.
(h)ýsteros, senare (av *ud-ter-); jfr även
Brugmann Grundr. II. 2: 902 samt
under ur 4. I västgerm. spr. (ty. aus
osv.) även genom senare utveckling
prepos., som undanträngt
motsvarigheterna till prepos. ur. — Från den
ursprungliga riktningsbetyd. utgå en del
förb., där det ej längre är fråga om ett
visst föremål, som avlägsnas, t. ex. blåsa
el. släcka ut ett ljus el. suga ut
ett land
. Skratta, skälla ut o. d.
betyder väl urspr.: genom skrattande
(osv.) utdriva. Till förb. såsom hälla
ut
, släcka ut o. d. knöt sig
föreställningen om fullständighet, varifrån förb.
ss. gråta ut, ä. nsv. uttala, tala till
slut (t. ex. Bib. 1541 = Luthers
ausreden. — Hit hör även året ut o. d.,
fsv. ārit ūt = isl. (alt) árit út; blott i
yngre källor; alltså snarast efter mlty.
den krîch ût o. d. Jfr även det är
ute med mig
= ty. es ist aus mit
mir
. — En del av de nämnda
verb-förb. ha sin förebild i ty.; vissa ty.
uttr. ersättas dock i sv. med ur osv.,
t. ex. ausarten ~ urarta (se d. o.). —
Härtill gårdn. Utgård Jtl. o. Boh.-l., alltså
på gammalt norskt område = no.
Utgaard, till fno. útgarðr = det mytol.
isl. Útgarðr, om Jotunheim, sv. dial.
utgård (t. ex. Skå.), om utanför
huvudgården belägen gård; egentl.: den ytterst
belägna gården; ävensom det vanliga
Utby (jämte Ud(d)by, Ubby), av fsv.
Utby, den ytterst belägna byn (se förf.
Ortn. på -by ss. 52 o. 42). — Jfr utan,
ute, utom, yta, yttra, yttre osv. o.
en del sammans, på ut- i det följ.

utan, fsv. ūtan, adv. o. prepos., med
betyd, som nu uttryckas med ’utifrån’,
’utanför’, ’utantill’, ’utom’ (kvarlevande
t. ex. i Bib. 1541 o. i reformationsspråket
i allm., även under 1600-t.; konjunkt.:
utan, utom (jfr Bib. 1541: ’tu skulle jw
ingen annan Gudh kenna, vthan migh’,
även under 1600-t. = isl. útan, da. uden;
got. ûtana, utifrån, utanför, fsax. ûtan,
fhty. ûzana (ty. aussen), ags. útan(e);
jfr med pref. bi-: ags. búton (eng. but);
avledn. av ut; jfr innan o. utom. —
Tvivelsutan, se tvivel. — Utantill,
se d. o.

utantill i kunna, läsa utantill o. d.,
egentl.: utanför (boken), liksom da.
udenad, lty. von bûten; jfr isl. kunna útan
bǿkr
el. bókar. Denna specialiserade
anv. av utantill har överflyglat den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/1159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free