- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
1085

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - valk ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

slätt avsedd el. använd för ett visst
allmänt ändamål (ting, marknad, kult),
alltså om ställen som varit
medelpunkter i bygden; ofta i närheten av forna
kultplatser; jfr t. ex. Valla, by på
Frösön Jtl., där fordom lagting o.
marknad höllos, Valla vid Linköping (märk
det närbelägna Mjärdevi av fsv.
Nicer-dhavi: N j or d), Valla Gåsinge sn Sdml.
(i närheten av U l le vi, N är lunda,
’Njords lund’ o. Ljunga, jfr »Lionga
J>ing» vid Linköping), Vall Torsåkers
sn Gästr., förr tingsplats (nära Vi),
Vallby Bro sn Uppl. (nära U11 e vi),
Tingvalla, gammalt namn på Kärlstad,
osv. Se Wessén Forntida gudsdyrkan
i Ögtl. s. 5 (Meddel. fr. Ögtlds
Fornm.-fören. 1921) med litteratur. - I flera
fall utgår dock n sv. Vallby från ett
fsv. Vadhby, liksom atm. en gång nsv.
Skälby från fsv. Skcedhbij. - Endast
medelbart ingår vall l i ortn. V al l s ås
Mark Vgtl., av ä. nsv. Vallsvinås (fsv.
*Valsvina-äs), sannol. med SOA IX. 2:
131 till ett vallsvin, dvs. svin som gå
i vall på det slags allmänning, som i
landskapslagarna kallas svinavalder.

1. valla, driva boskap i vall, se vall
2 slutet.

2. valla i uttr. gå och valla, vandra
o. d., fsv. valla, vandra, gå omkring,
från mlty. wallen, även: vallfärda =
fhty. wallön (ty. wallen, i sht vallfärda),
ägs. weallian, vandra, vallfärda; jfr isl.
vallan, tiggare, landstrykare, från mlty.
waller, wallcere, pilgrim (jfr sv.
folkvisornas vallareman ds.); av omstritt
ursprung. Kanske snarast till roten i
välta o. där anf. ord (jfr isl. valka, gå
o. driva; se valka), i så fall möjl. av
*waln- (jfr Falk-Torp s. 1345; säkerl.
ej med Schrader av förgerm. -ldl-t); enl.
Sievers IF 4: 337 däremot av germ.
*wadl- till fhty. wadalön, ströva
omkring, el. enl. Brugmann IF 18: 436,
likaledes av *wadl-, till roten i vaja o.
väder. Jfr villervalla. - Härtill
vallfart, Swedberg 1692 (Dahlberg o.
1660 i betyd, ’vallfartsort’) = da.
val-farl, från ty. wallfahrt, av mhty.
walle-vart. Försvenskat i det senare
vallfärd, t. ex. Gjörwell 1798.

Valland, nu bl. poet.: Italien, från
fsv. o. isl. =, ännu t. ex. i gamla
bibelövers., såsom Ap.-g. o. Ebr.-brevet;
se närmare valnöt o. väl sk.

Wallenberg, familjen., åtm. i fråga
om Stockholmssläkten (egentl. östgötsk)
utvidgning av en äldre namnform
Wallberg (1700-t.), av samma slag som t. ex.
i Swedenborg av Swedberg; med -en-
efter tyskt mönster, såsom också i t. ex.
Waldenström, Wallengren.

Vallentuna, härad o. sn i Uppl., fsv.
Valendatuna, Valendahundazre.
Vallentuna kyrka, där i forna tider även
tingsstället var beläget, ligger vid norra
ändan av Vallentunasjön, som en gång
kanske burit namnet Val-, en i
vattendragsnamn vanlig stam; i så fall
snarast *Vala-cenda-tnna o. av samma slag
som F ryks än de vid Fryken,
Lors-ända vid Loren, O g än dan vid Ögen
o. sannol. Salnecke av Salkandaeke,
eket vid sjön *Salke; se närmare förf.
Sjön. 1: 687 o. under Salnecke. Å
andra sidan vill man gärna
sammanhålla namnet med Sollentuna, namn
på ett angränsande härad, för vilket en
dylik förklaring ej osökt erbjuder sig
(Sollentuna kyrka är dock belägen vid
Norrviken). Eller skulle möjl. fsv.
Sol-lendaluna vara en i anslutning till
Valendatuna företagen ombildning av ett
annat äldre namn?

[Vallerius, Wallerius, se Valerius.]

vallmo, Weste 1807: Vallmo pl.
Vall-nioger, i ä. sv. som sg. även val(l)mog
t. ex. Leopold, Lidner, valmoge t. ex.
Lind 1749; i dial. dessutom val(l)moga,
valmoger plur., fsv. valmoghe, -a = no.
valmo(e) (-mné), da. valmue, vars senare
led, med i nord. spr. svårförklarlig
stam-vokal, innehåller ett allmänt spritt ord
för vallmo: fsax. mdho, fhty. mdgo (ty.
mohn), grek. mékön, mdkön, fslav. maku;
fra. mahon från germ. spr., fpreuss.
moke från polskan, litau. magona från
ty.; antagl. ett gammalt ieur. lånord o.
vandringsord, vars närmare historia är
höljd i dunkel. Vallmon, som är en av
de äldsta ieur. kulturväxterna (redan
under stenåldern), härstammar från
Medelhavsländerna. Vall- hör tillvalen,
valhänt o. syftar på vallmons narko-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/1173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free