- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
1095

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vara ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

under norna o. öde, sbst. — I nsv.
blott i högtidlig stil i betyd, ’bliva’ (utom
värd. i ipf. vart). I betyd, ’skola’
brukas redan vid mitten av 1600 skola
betydligt oftare än varda. I den gamla
fsv. anv. i betyd, ’vara nödsakad att,
skola, måste’ kvarlever ordet (åtm.) i
norrl. dial., t. ex. ’vi varder nu sluta
den här gången’. — En fortsättning av
part. pf. vurdhin föreligger i vulen
(sydsv. dial. vuren). Om sv. dial. vale
i tvi vale osv., av varde, se under trå
slutet.

varde, stenkummel, från fornspr., se
under vård.

vardera, fsv. hvār þēra - isl. hvárr
þeirra
, av fsv. (osv.) hvār, var o. en (av
två), varom se varken + genit. plur. av
pron. de. — I dial. även vanndera till
fsv. ackus. sg. hvārn.

[vare, sv. dial., bromslarv i huden,
se verna.]

varelse, individ, väsen, fsv. varilse
ds., även ; vistande, vistelse, tillvaro, kvar
i det bibliska i honom leva vi, röras
och hava varelse
; motsvar. da. værelse,
nu: rum, egentl.: uppehållsort, vistelse;
till vb. vara 1; bildat som skapelse
osv. (se Ordbildning under -else). Jfr
fsv. vara, varande, vistelse, -ort,
väsende (= isl. vera); kvar i oblik form
i sammans, bort-, från-, när-, sam-,
tillvaro
. Se även det besl. väsen.

[Varenius, familjen., se under
Varberg.

varest, adv., i ä. nsv. även hvarst,
fsv. hvarest, hvarst med analogiskt -t
(möjl. av at, att, från tho hvarest, av
*tho hvaris at liksom thōt, om ock,
ehuru, av þō at, Noreen Aschw. gr. §
335 anm. 2), av hvaris, till adv. var 2
+ is, som väl är = relativadverbet runsv.
es = isl. (egentl, genit. till det germ.
demonstr.-pron. is = ty. er, han, osv.).
Jfr därest.

varfågel, Lanius excubitor, Linné
1748; till adj. var, vaksam, o. fsv., sv.
dial. vara, varna, så kallad på grund
av hans vana att med ett egendomligt
läte varsko, då någon rovfågel närmar
sig; jfr no. varsler. Adj. var betyder i
dial. dessutom ofta ’skygg’, o. alldeles
omöjligt vore väl ej att utgå från denna
betyd.: fågeln visar sig nämligen
mycket skygg särskilt under vintertiden.

varg, fsv. vargher = isl. vargr, no.
varg, ulv; samma ord som fsv. vargher
i gorvargher, boskapsdråpare, kasna- el.
kaxnavargher, mordbrännare, isl. vargr,
tjuv, rövare, fredlös man (jfr det
försvenskade varg i veum, dvs. i
templen, se vi), no. varg, vild person, got.
launavargs, otacksam människa, fsax.
warag, rövare, förbrytare, ags. wearg,
förbrytare, fredlös, mlat. vargus, tjuv,
fredlös, av germ. *warᵹa-, egentl.:
dråpare, strypare, motsv. det urgamla
finska lånordet varas (genit. varkaan),
tjuv; jfr got. gawargjan, döma (för
brott). Avljudsform till mhty. erwergen
st. vb, strypa ~ fhty. wurgen ds. (ty.
würgen), mlty. worgen, ags. wyrgan
ds. (eng. worry, plåga); till ieur. roten
u̯ergh, vrida, snöra, i isl. virgill, virgull,
snara ~ fsax. wurgil ds., sv. dial. örja,
snöra till (se örja), no. orga, skidband,
ävensom litau. veržti, snöra till, fslav.
vrŭza, vrěsti, binda m. m.; till en
enklare bas u̯er i orm. — Som djurnamn
uppträder ordet endast i nord. spr. o.
är som sådant ett s. k. noaord, dvs. en
eufemistisk beteckning, som ersatt ulv,
vilket blivit tabu (jfr ty. ’Wenn man
den wolf nennt, kommt er gerennt’,
ävensom den fordom i vissa trakter
rådande rädslan för att under tiden
mellan jul o. trettondedagen nämna
vargen vid sitt rätta namn). Mot den
stundom framställda uppfattningen, att
mlat. wargus skulle utgå från
grundbetyd, ’ulv’ se senast Kluge Altd.
sprach-gut s. 15 (Heidelb. Akad. d. Wiss.
Philos.-hist. Kl. 1915, 12 Abh.). Sedermera har
i sin tur varg i bygderna övergått till
en benämning, som man skydde att
använda, o. i stället ofta utbytts mot t. ex.
gråben (t. ex. Dahlstierna Kungaskald),
gråbening, gråsse, gullfot, 1774 osv., kuse,
tasse, tusse, utåkk
(i Västbo Smal. på
1700-t.), han som i skogen går, motsv.
(for ty. wolf) ty. holzgängel, hölzing.
Om andra liknande noanamn se t. ex.
under nalle, spindel 1, vessla. —
Betr. isl. vargr, fredlös man, ha även
andra uppfattningar om grundbetyd,
’gjort sig gällande’; se Kauffmann PBB

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/1183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free