- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
1153

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - vådevill ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

naper, vård (i omvårdnad samt det
mera sälls. vårdnad, nu väl i sht jurid.:
vårdnad om barn), vikt, person som
står någon nära, anhörig (ännu t. ex.
Dalin 1853: jag önskar er och er kära
v(årdnad) ett godt nytt år’, om hustru)
= ä. da. vor(d)ned, livegen, egentl.:
livegenskap; med övergång av -rö- till
-/-såsom i t. ex. va l a, hin h ål e, s k öl,
stel osv. Bildat till vårda såsom
bonad, skapnad, vävnad osv.
Grundbetyd, är Vard’, varav ’skyddsande (ofta
i djurgestalt)’. Under 1700-t. vanl. vålne,
nybildning till ett vålna (med bortfallet
d(h)) efter mönstret ande : anda osv.;
hos Weste 1807 föredrages dock vålnad
framför vålne. - I dial. i betyd,
’vålnad’ ofta val, vård, ä. nsv. val, t. ex.
Schroderus 1637, av fsv. värper (se
vård), jfr ä. nsv. varde, t. ex. Lex. Linc.
1640 under genius, Verelius 1664.
Härtill bl. a. sv. dial. vålnöp m. m.,
mörkblå fläckar under buden, som antagas
el. antogos ha uppkommit genom nyp
av ’vålnader’; jfr no. vordklor, om vissa
slags skråmor i huden (se om dylika
föreställningar under älva 2). - I
norskan finns ett likbetydande,
närbesläktat vardijvle n., med samma åldriga
avledning som got. danpubli, lik. - Ej i
danskan.

[Vålsta, ortn. Sdml., se under Vårdinge.]

vålveta, sv. dial., t. ex. östg. (även
vår-, i gotl. vardvaita), akta, vårda,
försvara, fsv. varpveta = isl. vardveita,
till vård o. fsv. veta, giva osv., av germ.
*waitian, varom närmare under det
besläktade, men ej identiska veta slutet.

Våm(b), sockenn. i Vgtl. o. Ska.,
Våmbhus, Våmbsjön, ortn., se
våmm.

våmm, magsäck hos nötkreatur där
födan först nedsväljes, dial. även: buk
(om människor) o. bildl. om vissa
fiskredskap, t. ex. skotar; in i senare tid
stundom skrivet våmb, fsv. vamb f.,
buk, mage = isl. vgmb, no. vomb, da. vom
= got. wamba, buk, moderliv, flfrank.
wamba (höll. wqm), mlty. wamme, fhty.
wamba (-/?-; ty. wamme, wampe), ägs.
wamb (eng. womb, moderliv), av germ.
*wamt>ö; av trots många framställda
förklaringsförsök dunkelt ursprung;
oftast betraktat som urbesl. med fkymr.
gumbe-lauc, livmoder. - Formen wamb
i vissa sv. dial. o. ofta i ä. nsv. (ännu
Dalin 1853 som växelform) beror på
utebliven förlängning av ä till a framför
mb (jfr kam^dial. kåmm osv.). -
Ingår i ortn. V å m, sn i Ska. (fsv.,
fda. Voomb m. m.), vartill Våmsjön;
Våmb, sn i Vgtl. (fsv. Vamb m. m.);
urspr, by- el. gårdnamn, syftande på
ställenas belägenhet i en dalsänkning (jfr
motsvar. förh. i Norge); samt i
vattendragsnamnen Dal våmm e n, vik av
Östersjön Ögtl., Våmbsjön Kim. 1.
m. fi. (se förf. Sjön. 1: 731), Våmån
Dal., vartill sockenn. Våmhus av
Vam-bös (sockenkyrkan är belägen nära
Våm-åns utlopp i Orsasjön; till os 1; jfr
Åhus), ävenledes med syftning på
formen; dessutom med -a-:
Vammervi-ken Vgtl. (till fsv. genit. vambar) osv.
Om kroppsdelsbeteckningar i
terrängnamn se f. ö. under ås 2. - Till ett
kortnamn med betyd, ’tjockis,
ister-buken’ el. dyl. hör Va m s ta Jtl. (fsv.
Vambastapa genit. plur.), Uppl. (fsv.
Vambistada) o. sannol. även det
släktnamn *Vcemblinger, som ligger till grund
för gårdn. Värn (b) l inge Uppl. (fsv.
Vwmlingaby m. m.) o. gotl. sockenn.
Vamlingbo (fgutn. Vamlingabo), varom
förf. Ortn. på -inge s. 173; jfr namnet
på den östgotiske konungen Wamba.
Om de sannolikt också hithörande Va m
-m el by Ögtl. (fsv. Vamblaby) se förf.
Ortn. på -by s. 50, 62.

vån, förhoppning, utsikt, i puristiskt
syfte bl. a. hos V. Rydberg (jfr nedan),
fsv. vän = isl. van, no. von, ä. da. vaan,
got. wéns, fsax., fhty. wän (ty. wahn,
villfarelse, villa; från den i fhty.
uppträdande bet3^d. ’osäker förmodan’), ägs.
wén, förväntan, mening, av germ.
*wcéni-(i urnord. genom deklinationsväxling
*ifä/7ö> *ivänu, se nedan), till ie. roten
uen, tycka om o. d.; se van 3; jfr f. ö.
vän, adj., vänta o. under 1. - I sv.
dial. även ön från kasus med u, alltså
urnord. *wänu av *wänö (jfr ovan); till
van liksom möjl. rö l till vrå; jfr
även ond (^ fsv. vänder). Därjämte
kompromissformen von. - Ordet, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/1241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free