- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
1174

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - värld ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

monde). l religiös anv. ofta i etisk
betyd., om den ’syndiga världen’ (i
motsats till Gud); jfr världens furste (denna
werldenes förste Joh. 14: 30), efter lat.
princeps mundi, grek. tou kösmou
tou-tou drkhön. - Uttr. ss. den lärda
världen, fantasiens värld komma
närmast från ty. - H al v var l d, motsv.
i da. o. ty., efter fra. demimonde. -
Stora världen, motsv. i da. o. ty.,
efter fra. le grand monde. - Till värld
i betyd, ’jorden’ hör världsdel,
Wallerius Tank. om verld. 1776, efter ty.
weltteil 1725; däremot Ehrenadler 1723:
fyra Wärldenes delar. - Världsallt (e t),
1799 i övers, från ty.: ’idéen om et
Verldsalt’, Atterbom Phosph. 1810; Journ.
f. litt. 1812: werldsalltet, substantivering
till -all, efter ty. weltall t. ex. Wieland
osv., av ä. weltenall, jfr lat. universum
till adj. universus. - Världsborgare,
i betyd, ’kosmopolit’ Stenhammar 1798
(om Kellgren), Geijer 1811, Ling 1820
osv.; i allmännare betyd. Hasselroth
1794 i övers, av Gampe (om ett barns
inträde i världen) osv.; efter ty.
welt-burger (redan 1669, men modeord under
senare hälften av 1700-t., bl. a. hos
Wieland); övers, av grek. kosmopolites
(se kosmopolit). - Världsman, i
modern betyd. Grubbe 1831:
’verldsman-nens förbindliga ton och belefvenhet’
(ej hos Weste 1807; men däremot i
samma betyd, verldsmenniskja); efter
ty. weltmann, fra. homme du monde.
Tidigare (o. delvis också något senare)
i andra anv.: hos O. Petri ’lekman’;
1794 om Chesterfield o. av G. Th. Järta
1837 om Gustaf II Adolf (’den ädlaste
verldsman’); f. ö. också brukat av
Thorild i liknande betyd. - lä. nsv.
förekommer ett världsling (-e-), Swedberg,
Rydelius, i betyd, ’världslig sinnad
människa’, bildat till världslig som
brottsling till brottslig, ensling
till enslig. - Ett gammalt germ. ord
för ’världen’ = ’den bebodda jorden’
föreligger i det mytol. M i dg år d (isl.
MiÖgardr, got. midjungards osv.); till
m i d-, i mitten befintlig. - I betyd,
’värld, mänsklighet’ har got. i stället
manaséps, till stammen i man o. f. ö.
liksom lat. sceculum utgående från ie.
roten se(i) i vb. så; o. vidare fairhvus =
ägs. /eor/?, liv, fhty. ferah, isl. //pr; med
avledn. isl. firar, män (poet.), fsax. mid
firihun, fhty. mit firahim, ägs. firas.

[Värlebo, ortn., se vad 5 slutet.]

värma, vb, se varm.

Värmdö, ortn. Sthlms 1., fsv. Vermdö
1314 osv. (även Vcerundö, utan etymol.
betyd.); säkerl., med Lindroth Uppl.
fornm.-för. tidskr. 34: 181 f., att
sammanhålla med Värmegärdet (1535:
Verme-gerde) å Vindön, till ett gammalt namn på
den starkt strömmande Vindöström, av
samma stam värm- som i smal.
Helgevär ma, forsar vid Helgeåns utflöde ur
Helgasjön, sv. dial. värmsel, källa som
icke tillfryser, osv., varom närmare
under Värmland. Alltså: ön vid el. med
de strömmande sunden. I
ordbildningshänseende flertydigt. - Ordet innehåller
däremot ej, såsom också förmodats, fsv.
personii. Vcermund.

värme, sbst., se varm.

[värme i ögonvärme, sv. dial.,
ögonbryn, se under ögonbryn.]

Värmland, fsv. (latiniserat)
Vermelan-dia o. 1200, Vcerma- 1268, Vcermo- 1397,
Virmo- 1413, Vermillandia 1357 m. m.
Vissa av dessa former innehålla namnet
på den stora sjön Var m el n i Jösse,
Gillbergs o. Grums hrder, av äldre
*Vir-mil (i sockenn. fsv. Virmilskogher9
Ver-mil-, nu Var m skog); jfr fhty. ånamnet
Wirmilaha o. de hos Adam av Bremen
uppträdande formerna Vermilani o.
Vir-milani, värmlänningar. I andra ingår
däremot eii gammal benämning på sjön
Värmelns huvudutlopp * Vcerma, nu
Borg-viksälven, vartill Värmerud (fsv.
*Vcermo-rup) liksom F ryker ud till ett älvnamn
*Frika (se förf. Sjön. under Fryken).
Tydligen ha de sydvästifrån
uppträng-ande nybyggarna först givit namn åt
älven, med vilken de tidigast kommo i
beröring. Älvnamnet ’’Vcerma (av
*War-miön) är = no. älvnamnet Verma (jämte
Varma); jfr fno. sjön. Vermundr, sv.
Värmullen o. isl., no. vermsl, källa
som ej fryser = sv. dial. värmsel; se
f. ö. Värmdö. Ånamnet synes här som
i flera andra fall i Sverige o. Norge stå
i avljudsförhållande till namnet å den
sjö, med vilken ån står i förbindelse (i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/1262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free