- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
1181

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - väv ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig hit o. dit, höra däremot: mhty.
we-ben, röra, svänga (ty. weben), av germ.
*waojan; ägs. wafian, svinga (eng. wave),
av germ. *wabön, med r-avledn. isl.
vafra, röra sig hit o. dit, no. vavra,
ä. da. vavre, vackla m. m., motsv. i
vgerm. spr., vartill isl. vafrlogi,
fladdrande låga; sv. dial. vavla, fara hit o.
dit i tal, no.: gå planlöst fram o.
tillbaka, isl. vafla, vackla, jfr Ity. wabbeln,
dingla, osv. (sammansmält med en
imi-tativ bildning, jfr no. vavla, lalla, osv.
o. se under vapla); isl. vdfa, dingla, av
germ. *wä>ben; se virvel o. väppliiig.
- Betyd.-växlingen ’fläta’ o. ’väva’ beror
därpå, att vävningen äldst var ett slags
flätning. Flätade tyger ha påträffats i
de neolitiska pålbyggnaderna i Schweiz.
Jfr vad, besl. med vad 2 o. med got.
gawidan, binda, mhty. weten, fläta;
ävensom ty. gewand, klädnad, till ie. uendh,
fläta o. d., i t. ex. ty. w a n d, vägg, egentl.:
flätverk (se under vägg); o. lat. texere,
väva, fläta (jfr under tax). - De många
språkliga överensstämmelserna göra det
mycket sannolikt, att indoeuropéerna
känt vävkonsten (i en primitiv form): det
är föga troligt, att denna specialbetydelse
självständigt utvecklat sig inom de olika
språkfamiljerna från en allmännare
grundbetydelse. - Med avs. på
övergången till svag böjning jfr t. ex. vräka,
väga, växa. - ’Väva’ uttryckes i ä.
nsv. ofta med virka (se d. o.).

växa, i åtsk. dial. med ipf. vax, fsv.
vcexa, växa (ipf. blott vcexte, vaxte;
part. pf. vcexin, vaxen, vcext, men ännu
ej vuxen; voxen är en danism) = isl.
växa, vexa (ipf. ox, sällan vexta), da.
vokse (va- > vo- liksom i vogn, voks
osv.), got. wahsjan, fsax., fhty. wahsan
(ty. wachsen), ägs. weaxan (eng. wax),
av germ. st. vb. *wahsian o. *wahsan;
jfr sanskr. vaksdyati, låter växa; av
ieur. roten auegs i grek. aéxö, ökar,
medium: växer, lat. auxilium, hjälp,
egentl.: tillväxt, litau. duksztas, hög,
osv., jfr s-stammen i sanskr. o/as n.,
kraft, styrka, lat. aiigiis-tus, upphöjd,
hög; till ie. aii(e)g i öka; se även växt,
ocker o. ockla. - Växa bör snarast
ej identifieras med got. wahsjan, utan
har väl ombildats av växa i anslutning
till fsv. pres. vcex (av urnord. *wahsiR)
osv. - Med avs. på övergången till svag
böjning jfr till t. ex. vräka, väga, väva.
- Till ett härav bildat fsv. personn.
Vazxande hör fsv. ortn. Vcexandathorp,
nu Väsenthorp Ögtl. (jfr fsv. personn.
*Farande i Farneby o. *Stighande,
varom under torp). - Härtill kausativet
germ. *wöhsian, varav nisl. exa, låta
växa (bildat som föra till fara osv.),
vartill (s)Z-avledn. isl. oksl n., utväxt,
110. o. da. dial. 0ksel ds., i no. även:
yngel o. d., vartill avledn. isl. oxla,
föröka (pres. -ir o. -a;*) = fsv. öxla (pres.
-ar), ä. da. oksle. Med avs. på
övergången av germ. -hsl- till nord. -ksl- jfr
axel 2 o. taxi a. - Vara någon vuxen,
motsvar. i da., efter ty. einem gewachsen
sein. - Om två andra germ. verb för
’växa’ se under gro o. luden (got.
liu-dan osv.).

växel, ä. nsv. vexel- 1545, vexel,
växelbank, 1574, i betyd, ’pänningväxel’ t. ex.
1635, 1690 = .da. vcexel, från ty.
wech-sel, av fhty. wehsal = fsax., varav mlty.
wessele, vartill fsv. lånorden vceslare,
växlare (även i Bib. 1541), vcesla, växla
(- ä. nsv. vässla, vessla, t. ex.
Serenius 1741 som biform); bildning med
avledn. -sZ till roten i lat. vices plur.,
växling (se närmare sbst. vecka, vika,
vice o. vikarie). Jfr isl. vixl, byte.-
Härav vb. växla = da. vcexle, från ty.
wechseln = fsax. wehsalon osv. Jfr isl.
vixla, växla, byta (av *wehsliaii).

Växiö, stadsn., fsv. Vcexio(r), av väg
o. sjö, alltså: sjön vid vägarna, o.
ety-mol. = sjön. V äg sjön. Formellt
förhåller sig Växiö till Vägsjön som det
järn ti. sjönamnet Våxen 1559 till
Vågsjön. Förf. Sjön. 1: 267. Mot L.
Larssons sammanställning i Ark. 27: 187 (jfr
även Langenfelt NoB 8: 79) med fsv.
vcé, vi, helgedom (i så fall av ett urnord.
*wiha-saiwiit, egentl.: sjön vid
offerplatsen el. offerplatserna) resa sig
betänkligheter av Ijudhistorisk art; möjligheten
av den antagna ljudutvecklingen kan
dock icke bestämt förnekas. Om en
annan dock osannolik förmodan se
Pip-ping Finl. ortn. s. 121 f. - I sådana
förb. som t. ex. Växiö stift föreligger
historiskt sett fsv. genit. Vcexioar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/1269.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free