Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - växt - vörda - vört - x
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
växt, fsv. væxter (o. vaxter), redan i
fsv. även med konkret betyd. = isl.
vǫxtr, da. vækst, got. wahstus, av germ.
*wahstu-; jämte germ. *wahsti- i got.
-wahsts f., fhty. wahst; till växa.
Härtill m-avledn. ags. wæstm, fsax. wastum
(jfr t. ex. ags. bearhtm, fsax. brahtum,
larm, till fhty. braht ds.). Jfr även
(direkt till wahs-): ags. wæsma m., fhty.
wahsmo, växt. Nhty. har i betyd, ’växt
(abstr.)’ i stället den unga
avljudsbildningen wuchs o. sammans, wachstum.
— Med avs. på växlingen växt o. fsv.
vaxter osv. jfr under blåst o. tvätt.
— I stället för växt hade man väntat
sig ett ljudlagsenligt *väst, jfr isl. mistr
av *mihst- (se mist); tydl. har ordet
påverkats av växa; jfr Pipping Nord.
spr. ljudl. s. 176.
vörda, ä. n sv. ofta vyrd(h)a, fsv.
vördha, vyrdha (ipf. vörde, vyrdhe), även:
værdha, av ä. fsv. virþa, värdera, bry
sig om, ha försyn för = no. vyrda (vyra,
vøre m. m.), värdera, bry sig om,
isl.,-fno. vyrða, virða, ä. da. virde = ags.
gewyrðan, mhty. wirden, av germ.
*werþian; jämte *werþōn i got. waírþôn,
värdera, fsax. giwerthôn, skatta, ags.
weorðian, även: prisa; avledn. av adj. värd.
Etymol. = våla 1. Med avs. på
ljudutvecklingen -ir- > -yr- > -ör- jfr Börje
av Birger samt under vört.
Övergången från böjningen vörde till vördade
är densamma som i t. ex. flöda, gärda,
härda, möda, skynda, skända, sv.
dial. sälla, sålla (fsv. -adhe, men isl.
-da). — Vördig, förr (ännu åtm. vid
slutet av 1600-t.) till präster av lägre
rang, medan vid samma tid domprostar,
prostar, kyrkoherdar o. gymnasielektorer
buro epitetet ärevördig (Ers ärevördighet)
o. biskopen högvördig. Under 1700-t.
höjdes dessa titlar, så att under senare
hälften lägre prästmän kallades
välärevördig, kyrkoherdar o. prästvigda
lektorer högärevördig (ännu Göteb. Aftonbl.
14. 2. 1911) o. domprostar högvördig. I
muntligt tilltal förkortades
(hög)ärevördig vanl. till värdig, så att det rätt o.
slätt blev vördig prosten av vördige pr.
med på grund av obetonig bortfallet e
(såsom i gunsti junker, nådi herrn osv.).
Under senare delen av medeltiden nöjde
man sig däremot med ’vördig’
(vyrdogher) t. o. m. i fråga om ärkebiskopen,
dock även superi., t. ex. ’werdhoghiste
fadher ok herre ärchebiskop jacob’.
Ordet är ej avlett av vb. vörda utan av
ett sbst. motsvar. fsv. virþa = isl. -virða,
ä. da. virde, av germ. *werd-iōn, el. av
den zn-bildning, germ. *werð-īn, som
ligger till grund för ml ty. werde, fhty.
wirdî, vartill bl. a. fhty. wirdig (ty.
würdig).
vört, G. I:s reg. 1539 (wördt), Bureus
Suml. o. 1600, Schroderus o. 1638, I.
Erici o. 1645 osv.; lån från lty. wört el.
också av *vyrt av *virt- (såsom t. ex.
vörda av fsv. vyrdha av virþa), motsv.
no.-da. vørter, no. vyrter n., isl. virtr n.,
da. (øl)urt (med samma ljudutveckling
som i uge = vecka), mlty.
(mêsch-)-wert(e) f., fhty. wirz (päronmust; ty.
würze, vört), ags. wyrt f., vört (eng.
wort); jfr finska lånordet vierre, verre
(genit. vertehen) (Setälä FUF 13: 471 samt
utförligt Karsten Germ.-finn.
Lehnw.-stud. s. 172 ävensom s. förf. Frågen aus
dem Gebiete der germ.-finn, Berührungen
s. 126); av germ. s-stammen *wirtiz,
*wertiz-, avljudsform till *wurt- i ört.
Alltså ett samgermanskt ord, liksom
även t. ex. malt o. öl äro gemensamma
för de germanska språken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
