- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
1185

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ylle ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fhty. Inguin, jfr ags. ingwine, till Ing-,
guda- o. herosnamn (se Inge), o. fnord.
vin (= sbst. vän), alltså ’vän till el.
dyrkare av Ing’. Jfr gudan. Yngvifreyr,
Ingunarfreyr o. ags. fréa ingvina,
ingvinernas herre (se Frö), ävensom det germ.
folknamnet Inguæones (egentl.
beteckning för en sammanslutning av
folkstammar kring en gemensam kult) o.
cheruskernamnet Inguiomerus (se
Ingemar). — Härmed sammanhänger fnord.
Ynglingar, en fornnorsk o. väl också
uppsvensk konungaätt.

1. ynka, vb., ömka, se d. o. —
Ynkrygg, Berzelius 1812, även ömk-,
Stenhammar 1848, Hedberg 1857, en bildning
av samma slag som latrygg o. de under
bak, rygg, anförda nedsättande
benämningarna, t. ex. dröba(c)k osv.

2. ynka, sydsvensk dialektform (Skå.,
Hall. o. Blek.), enda; stundom även i
sydsvensk litteratur - ä. da. ynke (ønke),
närmast av ä. inka, t. ex. Gustaf II Adolf,
av fsv. enka = isl. einka (se närmare
enkom), såsom t. ex. sinka av senka
osv. Ljudutvecklingen in till yn är av
samma slag som i de av Kock Ljudhist.
1: 67 anförda ex. från fsv. Däremot
föreligger här säkerl. ej, såsom antagits
(t. ex. av Hjelmqvist Ark. 24: 375 n. 4),
en ombildning i anslutning till vb. ynka
(osv.).

ynnest, fsv. ynnest, ynnist = da.
yndist; jfr isl. unnusta; till unna i den
äldre betyd. ’älska’; med något annan
bildning: fhty. unst (se gunst); jfr med
avs. på avledn. hyllest o. tjänst.

yppa, upptäcka, röja, t. ex. y. en
hemlighet
, yppas, uppkomma, framställa
sig, om tillfälle, svårighet o. d.; numera
knappast br. även aktivt: yppa (tillfälle
att
), låta uppkomma, ännu t. ex. Dalin
1853 (om äldre sv. betyd. se f. ö. nedan),
fsv. yppa (ipf. -adhe, pres. -ar o. möjl.
också -ir), framdraga, riva upp, yppa sik,
utbreda sig, yppas, öppna sig, giva sig
till känna, yppa sig m. m. = isl. yppa
(pres. -ir), öppna, kungöra, upphöja, no.
yppa (pres. -er, -ar), lyfta, yppa, bringa
på bane m. m., ä. da. yppe, framdraga,
riva upp, skjuta fram, da. t. ex. yppe
strid
, börja strid, mlty. uppen, kungöra,
uppenbara, återupptaga (en fråga), ags.
yppan, yppa m. m., av germ. *uppian
(med konjugationsbyte i fsv. o. nsv.),
avledn. av upp, liksom främja till
fram (med samma
konjugationsövergång). — I nu föråldrade anv. i t. ex.
gamla bibelövers. ’yppade sig för alla
hans söner’ (2 Krön. 11: 23), dvs.:
utmärkte sig framför, el. folkvisans ’Inga
lilla yppade en visa’ (jfr Lind 1749),
dvs.: uppstämde, el. Wallins G. III 1808:
’Yppa och hägna ett nyfödt Athen’, dvs.:
låta uppstå.

ypperlig, Sigfridi 1619, Peringskiöld
1697, Dalin 1750, Sahlstedt 1773 (Lind
1749 o. efter honom Möller 1755 ha
yppelig); till ä. sv. ypper, framstående,
Stiernhielm, Columbus, Serenius 1741,
Sahlstedt 1773, Almquist 1835 o. 1840,
Wennerberg (med citationstecken; i
brev), Sehlstedt m. fl., även i sv. dial.
o. ä. da., jämte kompar. ä. nsv. (t. ex.
Bib. 1541) o. y. fsv. yppare (sv. dial.,
med sekundärt -r-, ypprare, upptaget
av Almquist Ladug. 1840) = no. = ä.
da. yppere, mlty. upper; o. superl,
ypperst, fsv. ypparster, ypp(e)rster = no.
ypparst, fda. ypperst, mlty. upperst osv.;
till upp, med omljudet från en ej
uppvisad komparativform *yp(p)re (bildad
som fsv. ytre, yfre osv.). Ä. sv. (osv.)
ypper kunde tänkas vara en gammalt
germ. *uppia-, men har väl snarast
nybildats till yppare osv.

yppig, A. Oxenstierna 1612: ’ställer
sigh . . yppigtt ahn’ (om fienden; väl
’övermodigt, fientligt’ el. dyl.), Gustaf II
Adolf 1614: ’yppige och lögnachtige Ord’
(om ryssarna), Swedberg: ’ett wellustigt
och yppigt lefwerne’ (betyd. ’svällande’
o. d. om kroppsformer synes vara
betydligt senare inkommen från ty.) =
da., från ty. üppig el. mlty. uppich (väl
från ty.) = fhty. uppîc, tom, haltlös
(även ubbîg), mhty. üppec, även:
övermodig; möjl. två dock ytterst besl. ord,
i betyd. ’yppig’ väl närmast till got.
ubjô, överflöd (se yva, yvig), o. i betyd.
’övermodig’ hörande samman med fhty.
uppi, ond, av germ. *uƀja- = finska
lånordet upia, upea, övermodig, stolt,
förträfflig (Lidén FUF 12: 86); vartill
kanske, med K. F. Johansson m. fl., got.
ubils, ond, dålig, fsax. uƀil, fhty. ubil

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:56:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svetym/1273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free