- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
1186

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - yr ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(ty. übel), ags. yfil (eng. evil), av germ.
*uƀila- = ie. *upelo- = fir. fel, dålig;
i båda fallen ytterst till uƀ- i över,
alltså ’över det vanliga måttet’.

yr, L. Petri Kr, o. 1550 i betyd.
’ursinnig, galen’ = no. yr, vild (om häst),
brunstig, besl. med sydty. dial. ûr, vild,
vred. Är enl. Torp Etym. Ordb. s. 878
snarast att sammanställa med no. yra,
myllra, vimla, strömma genom kroppen
(om plötsliga förnimmelser). Bör dock
hellre fattas som en avljudsform, germ.
*ūr-, till sv. dial., fsv. ör, vild, yr =
isl. ǿrr, da. ør, ävensom isl. órar m. pl.,
sinnesförvirring, sv. dial. ortas (med
t-avledn.), vara vild o. uppsluppen, av
germ. *wōr-, vartill även fhty. wuorag,
berusad, ags. wérig, trött (eng. weary)
osv.; av Persson Indog. Wortf. s. 548 f.
tilltalande sammanställt med grek.
(h)ōrakiãn, vara el. bliva yr el. vanmäktig
(Aristoph.), bildat som en del
sjukdomsverb (odontiãn osv.) till en adj.-stam
(h)ōrāk-, yr, vanmäktig (bildat som
gaúrax, stolt, osv.), av ie. *u̯ōr-, vartill,
med Fick4, möjl. även grek. ṓros, áōios,
sömn. — Härtill sbst. yra, yrsel (o.
ä. sv. yrsla, t. ex. Spegel), jfr sv. dial.
öra, örsel, fsv. örsl, isl. ǿrsl(a);
ävensom vb. yra (ipf. -ade), jfr sv. dial.
öra, no. øra intrans., isl. ǿra, göra yr,
ǿrask, bli yr. Jfr f. ö. under yster o.
yrvaken.

1. yra, vara yr o. d., se föreg.

2. yra, vb, om snö o. d., fsv. ȳra
(ipf. -dhe) ds., även trans.: komma att
uppvirvla (om stoft o. d.) = no. ȳra,
dugga, yra (om snö), jfr isl. ýra, låta
falla i fina droppar, avledn. av ur 2 (i
ur o. skur osv.). — Härtill sbst.
snöyra, jfr sv. dial. ȳr n. ds., no. ȳr, fint
regn; yrväder, se anm. under urväder
(ur 2)
. — Möjl. har också delvis
sammanfall egt rum med de under yr
anförda orden.

yrka, nu vanl. med : eftertryckligt
fordra el. begära, i ä. nsv. ofta ’driva,
pådriva’, ävensom ’lägga sig vinn om,
utöva, idka’, ännu o. 1800 ofta trans.:
yrka hjälp, lagen, ett värf osv., jfr t. ex.
Psalmb. nr 321: ’Den samma lära yrka’
ävensom nsv. yrka motsatsen (likn.
uttr. vanliga hos gustavianerna), i sv.
dial. yrka (örka) jorden, bruka,
bearbeta, fsv. yrkia (ipf. -te o. -ad(h)e),
arbeta, sköta, odla, utföra = isl. yrkja
(ipf. orta), även: dikta (se under poet),
no. yrkja, verka, laga i ordning, da. dial.
ǿrke, dyrka (jorden), arbeta o. d.,
urnord, ipf. wor(a)hto Tune (l p. sg.), y.
urnord. w[u]rta, wurte, orte (3 p. sg.),
got. waúrkjan (ipf. waúrhta), fhty.
wurken (ty. würken; jfr under Schubert),
ags. wyrcan (eng. work), av germ.
*wurkian, som är identiskt med det i alla
händelser besläktade grek. rézō, gör,
verkar, därest detta, såsom antages,
ombildats (i anslutning till u̯erg- i érgon
= verk) av *(w)rázō (av *u̯r̥gi̯ō); se
f. ö. orka (med samma avljudsstadium),
verk, virka o. följ. — Den nuv. betyd.
i sv. utgår från den av ’driva på’, i sin
tur av ’arbeta (ivrigt)’ o. d. —
Böjningen yrker, yrkte kvarlever ännu
under 1600-t.; nu blott yrkar, —ade. Fsv.
o. ä. nsv. yrkte beror i sin ordning på
ombildning av ett bindevokallöst ipf. =
isl. orta, urnord. *wor(a)hto.

yrke (om betyd. o. ålder se nedan)
= no. yrke, virke, arbete, isl. yrki,
arbete, ä. da. yrke, ørke, ett samnordiskt
deverbativ till yrka i grundbetyd.
’arbeta’, såsom byte till byta, skifte till
skifta. Hos Stiernhielm i betyd. ’virke’
(ännu hos motsvar. ord i Dal., Hals. o.
Jtl., jfr norskan), Verelius 1672 i betyd.
’arbete’, Linné, Sahlstedt 1773 (övers.:
Materia); upptages ej i Spegel Gloss.,
Serenius, Lind (åtm. ej på de svenska
avd.); egentl. allmänt först på 1780-
90-t. t. ex. Höpken 1786: ’bokeliga
yrken’, Kellgren (hos denne förf. rätt
vanligt) i betyd. ’sysselsättning o. d.’, hos
Weste 1807 översatt med tâche, métier,
profession . . occupation’ m. m. Den
moderna mera utpräglade betyd. av
’näringsgren el. befattning (för
livsuppehälle)’ synes härstamma från ungef.
denna tid (o. 1800); emellertid kan den
inläggas även i tidigare ex., dock i så
fall sannol. med orätt. F. ö. torde ordet
vid sitt äldsta uppträdande i litter. vara
ett lån från isl.; under slutet av 1700-t.
förefaller det snarast som litterärt o.
användes med förkärlek om vittra
sysselsättningar. Däremot har nog Linné

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/1274.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free