- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
1199

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ån ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till fsv. -anger, havsvik (i ortnamn, t. ex.
Selånger, se sel) = fno. -angr ds. i
no. Hardanger, Stavanger, egentl.:
böjning, bukt, alltså med samma
betyd.-utveckling som i bukt, vik; se närmare
köping o. äng samt under
Väckelsång. Jfr den liknande betyd. av
Hälsingland.

ångest, i sht förr även ångst, t. ex.
Serenius, Lind, Bellman, fsv. angist =
da. ångst, från mlty. ångest, ångst =
fhty. angnst (ty. ångst); besl. med lat.
angustice plur., trångmål (fra. angoisse,
varav eng. anguish), fslav. azoz-ti ds.,
f-utvidgning av en s-stam; se f. ö. ånger.
- Byxa n gest (vulg.) har uppkommit
ur uttr. såsom ä. nsv. släppa hjärnan
i sina byxor 1647, bli utom sig av
rädsla, jfr: ’han. bär hiertat tämeligen
lågt i böxorne’ G. Gyllenborg 1737,
’hiertat låg i brook’ Morseus o. 1685, ’I
bro-ken hoos tigh bäffuan boor’ Messenius
1612, osv., ävensom nsv. (vulg.) tappa
byxorna m. m., motsv. ty. ’das herz ist
ihm in die hosen gefallen’. Härtill (i
slangspr.): by xis. Förf. 1600-t:s
svenska s. 66.

ångra, fsv. ångra (med betyd, motsv.
dem hos ånger) = isl., no. ångra,
vålla förtret el. sorg, isl. ang rast, vara
upprörd, missnöjd, da. angre, ångra;
avJedn. av ånger. I fsv. i regel med
opers, konstruktion, mik (mcef) ångrar,
såsom ännu icke sällan under 1800-t:s
första årtionden o. stundom även hos
yngre förf. t. ex. Strindberg. Den
personliga uppträder dock redan i fsv., är
vanlig i 1600-t:s komedier, som
avspegla talspråket, o. i tal allmän på
Sven Hofs tid (Skrifs. 1753). - Även
refl. redan, fast sällsynt i fsv. - Se
f. ö. A. Lindqvist Gramm. o. psyk. subj.
s. 16, 89.

ångse, ångsen (dial.), ängslig,
bedrö-vad, ä. nsv. ångse NT 1526 osv.; till
ang- i ånger osv. såsom gramse till
fsv. gramber, ledsen till adj. led,
sorgsen till sorg osv.

Ånväga, ortn. Ögtl., fsv. Andvæghi, är
av intresse därför, att det formellt
stämmer med isl. andvegi n. (ǫndugi osv.),
högsäte; jfr no. andveg m., bänk vid
bakväggen; till and-, emot (se an- 2),
o. väg. — Ånestad Ögtl. innehåller
däremot mansn. Anund (fsv.
Anundstadha) o. Ånsta Uppl. (fsv. Anista) ett
annat dylikt, möjl. samma Āne, som
ingår i Ånhult Västra hd Smål. (fsv.
Anahult).

år, fsv. är, även: årsväxt, äring =
isl. dr, da. åar, med nord. bortfall av
uddljudande j (liksom ung, ån osv.) =
got. jer, fsax., fhty. jär (ty. jahr), ägs.
gedr (eng. year; adv. yore av genit. plur.
gedra), av germ. *jcéra- n., besl. med
fslav., ry. jara, vår (av *jer-, *jör- el.
*jär-t), avest, yär n., år, o. väl även
(enl. numera allmänt antagande) grek.
(h)Örä, årstid m. m., (h)oros m., år (av
*iör-); jfr horoskop o. ur 1), möjl.
också lat. hornus, årsgammal o. d. (i
så fall väl av *höiörinus till ett */iö
iörö, i detta år, såsom fhty. hiuru, i år,
av hiu järn == ty. heiier, jfr Walde).
Stundom fört till ieur. roten ie, gå (se
ån). Snarast äldst beteckning för en
viss årstid, väl i så fall våren (jfr fslav.
ovan). Betyd, av ’viss årstid’ o. av ’år’
växla ofta i indoeur. o. andra spr.; t. ex.
sanskr. cardd, höst, men i avesta ’år’;
fslav. léto, sommar o. år; liknande i
fmsk-ugr. spr. Åren räknades tidigast
efter årstider, i germ. efter vintrar (se
vinter). En urgammal indoeur.
beteckning för ’år’ synes dock uet vara i
grek. étos (pérog), sanskr. vatsd, år, lat.
vetns, gammal (äldst: år, ålder), fslav.
o. litau. stam vet-, gammal (se vädur
o. fjor); dock säkerl. att uppfatta som
ett naturår (sammanfattning av
årstiderna), ej som ett sol-år el. dyl. - I
got. även apn el. atapni, möjl. (enl.
Bugge m. fl.) :> nord. än- i änasött,
ålderssjuka (jfr om formutvecklingen litter.
under Skåne); f. ö. väl besl. med lat.
annus, år (av ’’atnos el. *atsnos). -
I år, sen y. fsv. i är (i j åar, jfr
Columbus: i Jåhr, med samma inskott av
j vid vokalmöte som i i jan s). - Så
års, fsv. sva ars; ett slags partitiv
genitiv av samma slag som så dags. -
Åt are, ä. nsv., t. ex. i den gamla
Staffansvisan: ’Han kommer ej igen förrn
åt are’, fsv. ät are, efter ett år, om ett
år - isl. ät dr i, da. ad aare; möjl. ej
till prepos. åt utan till en i obetonad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/1287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free