- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
1242

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - örja ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Örnsköldsvik, stadsn., 1842
uppkallad efter landshövding Örnsköld.

[Örsta(d), ortn. Ögtl., Nke, till fsv.
personn. Örik, se -stad.]

ört, fsv. ört, ä. yrt = isl., da. urt,
ört = got. waurts, rot, fsax. wurt, ört,
fhty. wurz, ört, i mhty. även: rot (i
nhty. blott som senare led i växtnamn,
t. ex. nieswurz), ags. wyrt, ört, rot (eng.
wort, ört); av germ. *wurti- (jfr dock
nedan), svag avljudsform till rot (germ.
*wrōt-), se d. o. Härtill: ags. wyrtwala
m. m., fhty. wurzala (ty. wurzel),
sammansatt med ett ord för ’stav, käpp’
(= val 1). — Annan avljudsform (ie.
*urti-): got. aúrtigards, trädgård, ags.
ortgeard (eng. orchard) ds., got. aúrtja,
trädgårdsmästare, m. m. (knappast, med
Kluge, beroende på lån från lat. hortus).
Naturligtvis kunna de nord. orden också
tänkas ha utgått från denna form (alltså
utan w-bortfall); jfr lapska lånordet
urtas, rot (av *urtis), Wiklund Le Monde
Oriental 5: 248. — Örtagård, t. ex.
Bib. 1541, fsv. yrtagarþer = fda.
urtegard, jfr mlty. wortegarde; se under
trädgård. — En avledn. av *wurti- är
ty. würze, krydda, osv.; jfr krydda:
mlty. krût, ört, ty. kraut.

Örten, sjö i Vrml., av ett fsv. *Ölpter
= isl. *ǫlptr, till ǫlpt, alpt, svan, alltså
egentl.; svansjön, o. etymol. identiskt
el. nära sammanhängande med de
under Alt- anförda sjönamnen, se
närmare förf. Sjön. 1: 809. — Härtill
familjen. Örtendahl liksom Siljeström
till Siljan, Wennerberg till Vänern,
Wetterberg till Vättern m. fl.

[Örtendahl, familjen., se under
Örten. Familjen. Örtenblad anses
däremot bildat av ortn. Ör i Dalsl.]

[Örtofta, -tomta, ortn., se under
ör slutet.]

örtug, nu blott i hist. framställning,
i ä. nsv. (1500-t.) även -tig, fsv. örtugh,
-togh, -tögh (ar-, or-, yr-)
, som
myntenhet: ett tredjedels öre (1/24 mark),
även: myntstycke av denna valör;
dessutom: tredjedelen av ett öresland =
fgutn. ertaug, fno. ørtog, ærtug, fda.
ørtugh; liksom öre en speciellt nordisk
myntbeteckning; sannol., med Lidén
hos R. Larsson Söderm.-lagens språk
1: 49, av urnord. *arut- (*arit-), samma
stam som i fsax. arut, fhty. arizzi, aruz,
malm (ty. erz; se blyerts), av dunkelt
ursprung: man har bl. a. tänkt på
samband med lat. raudus, rūdus,
malmstycke som mynt (jfr isl. rauði,
myrmalm, under röd), jfr även sumer.
urud, koppar; el. på lån från namnet
på den för sina vapenfabriker bekanta
etruriska staden Arretium. , Senare
leden är ej suffixet -ug, utan innehåller,
att döma av fgutn. ertaug o. fsv. örtögh,
ett -au-; sannol. -tauᵹ- (till germ. *teu-
han
, draga, jfr isl. taug, rep, o. se tåg 2
o. töja), varav i starktonig stavelse fsv.
-tögh o. i svagtonig fsv. -togh, -tugh.
Alltså snarast: urnord. *arut(i)-tauᵹō,
tråd av malm, koppar el. dyl. Om
ljudutvecklingen jfr f. ö. Kock Sv. ljudhist.
1: 422. — Ordet kan urspr, ej ha syftat
på det först under konung Albrekt
präglade myntet (tidigare betecknade det
blott en viss myntenhet). Örtugar
präglades senast under Johan III, men i
kameralistisk anv. förekom ordet ännu
o. 1650, o. namnes av Sven Hof 1753
jämte penning o. fyrk som en svensk
ersättning för germanismen skärf. —
De i vissa uppslagsböcker meddelade
uppgifterna, att förra leden innehåller
isl. eir, koppar, o. den senare tigr (tugr),
tiotal, äro båda av ljudhistoriska skäl
lika oantagliga.

ösa = fsv. (ipf. -te) = isl. ausa (ipf.
jós av *e-aus), no. (ipf. -te), da. øse, mlty.,
mhty. ôsen sv. vb. (sydty. dial. ösen);
eng. dial. (h)owze från nord. spr.; besl.
med grek. ávō (av *aus-), öser. Det
likbetyd, lat. haurio (perf. hausi) kan på
grund av sitt fasta h o. sitt ō (för ū) i
sammans, dēhōrīre ej utan vidare
förbindas med ösa; se Thurneysen KZ 38:
158, vars egen (även av Walde2 dock
med någon tvekan gillade) härledning
av haurīre (: sanskr. ghásati, förtär)
emellertid av betydelseskäl är
betänklig; jfr härtill Güntert IF 32: 386, som
anser, att i lat. haurīre två ord
sammansmält: ett *aurīre (till ösa) o. ett
*hōrīre, förtära. — Sv. dial. hösa o.
sydno. hausa få ej, som skett (Noreen
Urg. lautl. s. 209), förbindas med det
lat. ordet. De ha säkerl. ej heller (med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:56:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svetym/1330.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free