- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
46

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

46

Lybeckrarna gjorde ett härjande anfall mot Seland och
Skåne. Kristian afslog dem väl med böndernas tillhjelp;
men ban vågade ej mer lita på sitt folk; främmande
legoknektar inkallades. Då felades åter sold att aflöna
dessa. Han sammankallade derföre en herredag uti
Kallundborg den 10 Dec. 1522, men få kommo dit.
Kristian, vred, utsatte ett nytt möte den 24 Januari i
Arhus. Då spridde sig ett rykte, att Kristian på Sig—
brits råd ämnade der anställa ett blodbad, äfven bland
Danmarks adel; att smidda kedjor medfördes och
förklädda bödlar funnos bland hans drabanter, och att på
bönderna skulle en dryg gärd läggas. Jutlauds adel
samlade sig då i Wiborg, och beslöt uppsäga Kristian
ali tro och lydnad samt erbjuda kronan åt hans
far-bror, hertig Fredrik af Holstein. Iierr Magnus Munk
åtog sig dei vådeliga varfvet att lemna uppsägelsebrefvet
till Kristian. Han for till denne, sprakade och drack
med honom till sena qvällen. Då Munk skulle gå,
lemnade ban qvar, liksom af glömska, sin handske,
hvari det förseglade uppsägelsebrefvet låg. Sedan, i
stället för att begifva sig till sängs, gick ban straxt till
sm båt, som låg färdig, och seglade bort till Holstein,
der Fredrik med glädje mottog hans anbud af kronan.
Om morgonen hittade en af småsvennerna handsken och
lemnade den tillika med brefvet till Kristian. Dennes
glädje blef icke så stor. Han sände sina drabanter att
gripa Magnus Munk; men han var försvunnen.
Försvunnet var också allt Kristians mod och rådighet. Han
visste ej, hvad han skulle företaga. I stället för att
samla de ännu trogne bönderna och dermed slå
herrarna, sände ban bud till dessa, erkände sina fel,
lofvade bättring, och föreslog en förlikning. Ingen trodde
lians löften, och förlikningen afslogs. Nu skyndade han
till Köpenhamn, red omkring på gatorna, bad och
besvor folket med tårar att hjelpa sig, erkände sina brott
och lofvade bättring. Folket, ovant att se en gråtande
och bedjande konung, blef upprördt, Seland och Skåne
svuro honom ånyo trohet; men ban förnötte tiden overk-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/3/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free