- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
139

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

139

glugg lemnades öppen. Genom denna och .ett litet
med galler försedt fönster erhöll den olycklige fangen
mat och ljus, båda i sparsamt mått.

Tolf år satt han här, utan betydlig mildring eller
förändring. Ar 1544 öppnades dörren, och ban erhöll
derigenom sedermera frisk luft samt åtskilliga
beqvämligheter, dock beständigt under lika sträng bevakning.
Men år 1549 tyckte sig ingen mer behöfva frukta den
68-åriga gubben. lian utsläpptes ur fängelset och
fördes till Kallundborgs slott, erhållande tillåtelse att
derstädes förlusta sig med jagt och allehanda tidsfördrif.
Tio år lefde han der ännu, men år 1559 slutade hau
ändtligen sin långa, läro- och växlingsrika lefnad.

fyrationde kapitlet.

OM KLOCKEKRIGETS SLUT.

Det är förut omtaladt, huru konung Gustaf
låtsade ej bry sig om dalkarlarnas uppror. Desse åter, da
de ej fingo något medhåll af de andra bönderna,
väntade hvarje dag, alt konungen skulle komma dragande
med en stor krigsmakt upp emot dem; och gingo
derföre omkring uti fulla vapen vid gränsorna, för att
möta våld med våld. Men ingen konung sågs till, ingen
enda krigsman; de hörde icke ens talas om någon
utrustning emot sig; och dalkarlarna visste ej hvad de
skulle härmed tänka eller företaga. De ledsnade
omsider att stryka sysslolösa omkring i gränseskogarna, hälst
deras åkerbruk derigenom försummades. Den ena
efter den andra begaf sig hemåt och, då nu ifvern
började svalna, voro många, som sade, att man väl kunde
behålla konung Gustaf, derest han ginge in på några
föreskrifna villkor. Dessa bestämdes då på ett möte
sålunda, att först, skulle konungen aldrig oftare eller
starkare rida in i Dalarna, än dalkarlarna honom
tilläto. För det andra, skulle endast infödde dalemän

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/3/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free