- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
141

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

141

och förödmjukat sig; oaktadt han sjelf skulle,
derigenom brvta sin en gång gifna försäkran.

Ingen visste annat, än att konungen ytterligare
fruktade Kristians parti, då han utsatte en allmän
vapensyn i Westerås den 13 Jan. 1533. Vapensynen
slutade, men folket hölls qvar. Då sporde några af
krigsölversterua konungen, hvart det skulle gälla på?
Gustaf svarade: Skynda dig blott efter, der du ser mig
draga förut; och han tog sin kosa åt norra sidan.
Efter en degs march uppenbarade ban att det gällde
Dalarna, och bud och bref skickades upp till
Dala-männen, att vara konungen till mötes vid
Kopparberget. Så snart Gustaf kom öfver Brunbäcks färja,
sändes knekthopar ut att gripa dem, som varit anförarna
i upproret. Anders Persson på Rankhyttan, Nils i
Söderby, och den nyss tillsatta fogden Ingel Hansson
blefvo straxt tagna. Måns Nilsson i Aspeboda flydde till
skogs och gömde sig i en kolmila. Länge sökte de
utskickade honom, men förgäfves. Slutligen togo de
hans hund med sig; denne vädrade sin husbondes spår,
sprang glad efter dem och förrådde så med sin kärlek
den olycklige. Måns Nilsson fördes också till konungen.

Då bönderna voro samlade, blefvo de, liksom
förut på Tunahed, omringade af krigsfolket. Lars
Sigges-son Sparre och flere af rådet tilltalade dem först ali—
varligen. Sedan konung Gustaf sjelf. Dragen i eder
till minnes, sade han, hvad i för sex år sedan på
Tunahed hafven ullofval? Kommer det eder till alt
säga, huru långt eder konung äger ali resa i silt eget
rike, efler i viljen förmena mig att gå öfver
Brunbäcks elf? Eller hvem har någonsin hört, ali man
fordom vågat föreskrifva Sverges förra regenter och
de ädla Slurarna något sådant? Men i viljen hafva
mig till en lekfogel för eder, men jag lofvar eder, att
delta skall blifva sista spelet. Antingen skall
Dalarna blifva en stilla och lydig landsända, eller skall jag
hålla sådan mönstring, att der från denna dag skall
höras hvarken hund eller hane.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/3/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free