- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
142

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

142

Så snart bönderna förnummo Gustafs hårda och
hotande ord, föllo de förskräckta på knä, och vågadé
icke stiga upp, förr än bela samtalet var slut. De
ropade ja till allt hvad han sade; och skyllde Måns
Nilsson förnämligast och sedan flere med honom för att
hafva förvillat de enfaldiga. Konungen bad dem
sjelfva uppnämna de brottsligaste. Så skedde, och dessa
skildes straxt från den öfriga hopen. Efter en
allvarsam förmaning lät nu konungen folket gå hem; men
anföraren Nils i Söderby, jemte fyra andra af dem,
som varit våldsammast mot fogdarna, blefvo straxt vid
Falun dömde, afrättade och steglade; på Nils’ i
Söderby hufvud sattes en hög näfverkrona. — De verkliga
hufvudmännen fördes till Stockholm. Då
uppenbarades vid en strängare ransakning, att Måns Nilsson och
hans vänner verkeligen stått i hemlig underhandling
med Kristian och Gustaf Trolle. De dömdes till
förlust af lif och gods. Den hjelp, de fordom i nödens
stund hade visat Gustaf; den trohet, de sedan så
länge bibehållit, kunde dock icke beveka honom till
försköning; enkorna och barnen återfingo de fråndömda
egodelarna.

Gustafs stränghet verkade. Ingen oro, intet
missnöje spordes från denna dag i Dalarna; och hela riket
fick derigenom inre frid och lugn i många år. Brott
kan dock icke vara rätt, om ock nyttigt; och när
svenskarna med vördnad och tacksamhet betrakta sin
räddares, den store Gustafs, eljest rena och klanderfria
lefnad; då måste de beklaga den fläck, han denna
gången satte derpå genom löftesbrott och hårdhet. Gustaf
Wasa var nog den hjelte, som kunnat kufva ett
uppror, utan att smyga sig öfver undersåtare, som förlitade
sig på hans gifna löfte. Han var nog den man, som
förmådde hålla de missnöjda i tukt, utan att behöfva
skrämma dem med det utgjutna blodet af fordna
vänner och välgörare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:14:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/3/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free