Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 171. Hellman och Volter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
§ 171. Hellman och Volter.
Konsistorii djupa misstroende mot Tollstadius
underhölls utan tvifvel genom tvenne hans presterlige
medhjelpare Jonas Hellman och Johannes Volter. Den förre,
som var född i Nyköping och i Upsala blifvit promoverad
till magister, prestvigdes 1722 i Strengnäs och begaf sig
en tid derefter till Stockholm. Han hade några år
tjenst-gjort vid Storkyrkan, då han, som var tillgifven den
pietistiska rigtningen, dels genom konventiklar, som han hållit,
dels genom oförsigtiga yttranden kom i delo med
konsistorium och blef förbjuden att vidare predika i Storkyrkan,
hvarpå han af Tollstadius antogs till embetsmedhjelpare i
Skeppsholmen. Johannes Volter, som i likhet med
Hellman slutit sig till pietisterna och varit tilltalad för olofliga
sammankomsters hållande, hade några år som prest vistats
i hufvudstaden och tjenstgjorde vid denna tid likaledes i
Skeppsholmskyrkan. Begge två hade i början stått i mycket
godt förhållande till Tollstadius, ända till dess de på grund af
enskilda samtal begynt misstänka honom för dippelianism och
hos andra tadla honom såsom tillgifven denna illa anskrifna
villolära. De blefvo inkallade för konsistorium den 20:de
Nov. 1728, då de uppgåfvo, att de vid samtal med
Tollstadius funnit honom böjd för Dippels lära, ehuru Volter icke
ville bestämdt påstå, att så var, enär det vore svårt, ja
nästan omöjligt att " något visst tala om dem, som stå in
statu scrupuloso et tentationis".
Sedermera började de begge prestmännen att i sina
predikningar, ehuru utan att uttryckligen namngifva, hvem
de åsyftade, temligen tydligt utpeka Tollstadius såsom en
lärare, den der hade " annat på predikstolen", än han hemma
förkunnade, och derigenom förförde enfaldiga själar.
Slutligen gick Hellman så långt, att han i Februari 1729
in-lemnade till konsistorium ett memorial, deri han påstod,
att Tollstadius både varit och ännu vore intagen af Dippels
lära, hvilket han sökte styrka med åtskilliga bevis.
Konsistorium skickade detta memorial till justitiekanslern, som
förekallade både Hellman och Volter, då den förre bland
annat försäkrade sig hafva hört Tollstadius yttra, att "Dip-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
