- Project Runeberg -  Svenska kyrkans historia efter reformationen / Senare delen (1693-1886) /
62

(1886-1887) Author: Carl Alfred Cornelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 171. Hellman och Volter. - § 172. Rättegång mot Tollstadius.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

pel lagt oss före en himmelsk sanning", och Volter
berättade, att han af Tollstadius blifvit afrådd att lägga sig emot
Dippels lära m. m. Detta vittnesmål af två Tollstadii
medhjelpare samt konsistorii förut omnämnda underdåniga
skrifvelse voro säkerligen de orsaker, som förmådde regeringen
att den 7:de Mars 1729 nedsätta en särskild kommission
att ransaka angående det s. k. dippelska oväsendet.


§172. Rättegång mot Tollstadius.

Kommissionens ordförande var presidenten i Svea
hofrätt friherre Peter Scheffer, en ovanligt kunnig och
duglig embetsmän, och de öfriga medlemmarne utgjordes af
4 lekmän och 4 prester. De presterliga ledamöterna voro
Daniel Lundius, Anders Kalsenius, Mikael Hermonius
och Anders Båld. Den sistnämnde, som vid denna tid var
prost och kyrkoherde på Vermdön, är förut omtalad.
Daniel Lundius, hvilken åtnjöt mycket anseende såsom stor
orientalist och en af sin tids lärdaste theologer, var vid
sitt inträde i kommissionen ännu theologie professor i
Upsala, men utnämndes redan den 10:de Mars 1729 till biskop
i Strengnäs, der han dog 1747. Anders Kalsenius var
halfbroder till den förut omnämnde Nils Barchius, hvilken han
efterträdde 1725 såsom öfverhofpredikant, 1730 såsom
pastor primarius och 1734 såsom biskop i Vesterås, der han
dog 1750. Hans afundsmän tadlade honom såsom alltför
eftergifven i fråga om konungens klandervärda förhållande
till fröken Taube. Men af andra framställes han såsom en
både samvetsgrann och aktningsvärd man. Hans lärdom
och nit såsom stiftschef erkändes allmänt. Nämnas bör ock,
att han visat stor frikostighet mot Upsala universitet. Det
var han, som till universitetet donerade Sätra helsobrunn.
Han skänkte ock en summa penningar till inrättande af
en ny professur, i följd hvaraf genom kungligt bref af den
20:de December 1754 tilläts anställande vid universitetet
af en femte theologie professor Kalsenianus med skyldighet
att "förklara och vindicera prænotiones theologicas samt i
synnerhet med våra många fritänkares grundliga
vederläggande hafva att syssla". Den fjerde presterlige ledamoten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:36:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkyrhis/2/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free