Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 172. Rättegång mot Tollstadius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 2. RÄTTEGÅNG MOT TOLLSTADIUS. 63
i kommissionen, Mikael Hermonius, var vid denna tid
kyrkoherde i Ladugårdslandet.
Kommissionens förhandlingar fortgingo mer än två år,
och en hel mängd personer blefvo förekallade. Tollstadii
ifrigaste vedersakare voro Pietisternas hufvudmän: de begge
presterna Hellman och Volter samt kamrer Wolker och
auditören K abl Gustaf Ö stekling. De kunde emellertid
såsom den anklagades vederdelomän anses jäfvige utom
Wolker, hvilken icke förut varit invecklad i någon tvist
med Tollstadius, såsom deremot fallet var icke blott med
Hellman och Volter utan äfven med den pietistiske
psalmförfattaren Österling, hvilken långt förut kommit i delo
med Tollstadius angående "en mången bedröfvande sak",
den Tollstadius dock icke ville yppa. Men var sålunda
Wolker bland desse pietistiske åklagare den ende, som
kunde anses fullt vittnesgill, så var likväl hans vittnesmål
temligen underhaltigt, enär det icke hvilade på några
bevis, utan utgjordes af obestyrkta påståenden.
Sammalunda var förhållandet med den berättelse, som
afgafs af ett annat vittne, gymnasisten från Strengnäs
Johan Ekman. Han påstod sig hafva samtalat med
Tollstadius och af honom blifvit uppmanad att läsa Dippels
skrifter, hvarvid han, "om han ville förvänta att få någon
öfvertygelse i dem, borde kasta bort alla prejudicier och falska
begrepp, som han af bokstafven i den Heliga Skrift kunnat
fatta". Visserligen förklarade Tollstadius, att Ekman
alldeles missuppfattat hans ord, men den senares vittnesmål
synes dock hafva gjort ett starkt intryck på åtskilliga af
kommissionens ledamöter, i synnerhet som han " med
besynnerlig sinnesrörelse, med dyra kontestationer inför Guds
allseende öga, på sin själ och salighet, med rinnande tårar
blifvit fast vid sin utsago, att Tollstadius till honom
yttrat, att i Dippels skrifter vore en dyr och himmelsk
sanning".
Inom kommissionen voro tankarne delade. Prosten
Båld ansåg Tollstadius oskyldig, och så gjorde äfven fyra af
lekmännen, ehuru två af dem höllo honom förtjent af varning
och en tredje sade sig "ej kunna afgöra, om den
anklagade med afseende på Dippels skrifter varit utsatt för nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
