Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 174. Ny anklagelse mot Tollstadius. - § 175. De s. k. gråkoltarne och Mummas hus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försäkrade han visserligen, att han på senare tider icke ens
läst något af hvad Dippel skrifvit, och de meningar
angående nattvarden och oomvända presters embetsverksamhet,
för hvilka han nu var anklagad, kunna icke anses intyga,
att han var fången i dippelianism, enär dessa yrkanden,
om än liknande Dippels, måhända ännu mer påminna om
kalvinisters och pietisters uppfattningssätt. Men i alla fall
må ej nekas, att dels Tollstadii klandervärda lärosätt i nyss
omförmälda stycken, dels den omständigheten, att åtskilliga
villfarande personer höllo sig till honom, och att i hans
församling ett svärmiskt väsende mer och mer innästlat sig,
temligen tydligt utvisa, att den uppburne predikanten
tagit intryck af den nya rörelsen, särskildt i hennes afgjorda
lutning åt mysticism.
Förhandlingarne med den anklagade drogos ut på
tiden och räckte i 7 år. Inkallad till slutförhör den 21:ste
Oktober 1741, aflat han "ett så nöjaktigt och med Guds
ord öfverensstämmande svar", att konsistorium förklarade
sig dermed tillfreds. Det vill synas, som om Tollstadius
nu verkligen i sitt inre hade försonat sig med statskyrkan
och hennes läror samt lyckats öfvervinna sin forna
vacklande och osäkra hållning. Också åtnjöt han sedermera
allmän aktning och kärlek för sina hjertliga predikningar,
sitt allvarliga nit, sim ömhet om de fattiga och sin städse
visade oegennytta. De tolf sista åren af sin lefnad var han
kyrkoherde i Jakobs och Johannis församlingar. Han dog
den 28:de Juli 1759.
§ 175. De s. k. gråkoltarne och Mummas hus.
De dippelska åsigterna hade i Stockholm många
anhängare. Men någon mera framstående ledande
personlighet och bestämd föreningsplats saknades länge. Emellertid
gjordes 1731 försök till en sektbildning af de s. k.
gråkoltarne, hvilka till andaktsstunders hållande brukade samlas
hos den redan förut nämnda enkan Makia van Avelen och
fingo sin benämning deraf, att de skaffade sig enkla gråa
drägter, för att äfven i det yttre skilja sig från verldens
fåfänglighet. Men försöket misslyckades, emedan somliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
