Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 175. De s. k. gråkoltarne och Mummas hus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 5. DE S. K. GRÅKOLTARNE OCH MUMMAS HUS. 69
af medlemmarne för en tid lemnade hufvudstaden, hvaremot
andra kommo i fängelse. Några af de sistnämnda, som
tillhörde partiets qvinliga afdelning, blefvo omsider tillgängliga
för den undervisning, som gafs dem af presterskapet, och
en af dem anhöll, att, som Gud hulpit henne och flere andra
ut ur det villfarande mörker, i hvilket de varit stadda,
offentlig tacksägelse måtte • göras i Maria kyrka, hvilket ock
skedde.
Likväl var den nya rörelsen ännu icke hämmad, helst
som under tiden en djerf och hänsynslös man lyckats skaffa
hennes anhängare en lämplig sammanhållningspunkt. Denne
man var f. d. konduktören vid fortifikationen K abl Mikael
von Stkokirch. Tidigt anslöt han sig till Tollstadius, hvars
gunst han vann i så hög grad, att han fick hålla
bibelförklaringar i hans hus; och när Dippel kom till Stockholm,
började han snart söka dennes umgänge och fatta tycke
för hans satser. Strokirch blef ock sedermera den
djerfvaste försvararen och mest nitiske utbredaren af Dippels lära
ej blott i hufvudstaden, utan äfven mångenstädes i
landsorten. I Oktober 1729 var han inkallad för kommissionen
och tillstod der frimodigt, att han hyllade Dippels åsigter.
Äfven i konsistorium, der han följande år examinerades,
befanns han vara en genuin dippelian, som gerna begagnade
Dippels egna ord och följde hans principer. Vid 1734 års
riksdag, då på presteståndets förslag åtskilliga
straffbestämmelser till förekommande af "skadliga biläror" gillades och
antogos, inlemnade Strokirch till ständerna ett vidlyftigt
memorial, hvari han påstod det vara både orimligt och
omöjligt att "med trosbekännelser, symboler och utläggningar
allmänneligen vilja inskränka och betvinga hvar och en till
lika och systematiska tankar i religionen", utan kunde det
på sin höjd vara nog att förbinda rikets undersåter till
första trosartikeln om skapelsen eller "den naturliga
menniskans tro, att en Gud är, och att han belönar dem, som
honom söka". Ville presterna i sitt ovisa nit gå längre,
så förklarade Strokirch, att han "härmed alldeles afsade
sig och sina anhöriga all deras auktoritet och mästerskap
såsom blinde vägvisare i andliga mål och alldeles oskicklige
att förrätta andans embete". Memorialet väckte naturligt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
