Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 175. De s. k. gråkoltarne och Mummas hus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 0. DE S. K. GRÅKOLTARNE OCH MUMMAS HUS. 71
privilegium att få sitt lekamliga uppehälle af Herrans hand,
hvarföre de sjelfva icke det ringaste behöfde bekymra sig
derom eller befatta sig med något verldsligt arbete. I
sistnämnda punkt gick Rosén längre än Dippel, som visserligen
ogillade all näringsomsorg för slem vinnings skull, men dock
ansåg åkerbruk och boskapsskötsel tillåtliga, om man blott
icke egoistiskt brukade det sålunda förvärfvade, utan hade
allt gemensamt med Guds barn.
I enlighet med Roséns mystiska drömmerier inrättades
allt i Mummas hus. Man förkastade der allt arbete såsom
ovärdigt sanna Guds barn. Der höllos inga gudstjenster,
inga bönestunder eller uppbyggelsemöten, utan hvar och en
sökte " stå ledig för Guds Anda till att bedja, när och såsom
han ledde dem", och denna bön skedde merendels
stillatigande vid invärtes kärleksumgängelse med Gud, ehuru
dock, såsom Rosén säger, stundom kunde hända, att någon
fick en nådegåfva till att uppmuntra och förmana de andra.
Naturligtvis kunde icke församlingen i Mummas hus få
oanmärkt fortsätta sitt egendomliga lefnadssätt. Flere af
hennes medlemmar uppkallades och förhördes i konsistorium,
hvarjemte både kämnersrätten och hofrätten lade sig i saken.
Den 28:de Januari 1741 föll hofrättens dorn. Rosén dömdes
att lemna riket och icke återkomma, förrän han rättat sig,
ett par andra skulle sättas i lindrigt fängelse, och ännu
flere förbjödos visserligen att bo tillsammans, men stäldes
på fri fot med föreskrift, att hvar och en skulle i sin
församling af presterskapet undervisas.
Hvad Strokirch angår, som tillstält alltsammans, så
slapp han äfven denna gång märkvärdigt nog undan allt
straff. Och ehuru han efteråt såsom förut fortsatte sitt
proselytmakeri rundtomkring i nästan alla landsändar samt
dessutom ingaf trotsiga memorialer än till hofrätten än till
presteståndet, så fick han allt framgent vara i fred. Ännu
1768 utgaf han s. k. "vidimerade akter och protokoller"
rörande Tollstadius, och vid valet af dem gick han till väga
med samma partiska ensidighet och opålitlighet, som äro
utmärkande för Segerholms förut omnämnda s. k. Nordische
Sammlungen. Slutligen dog Strokirch 1772, och den
skonsamhet, som så oförtjent kom honom till del under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
