Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 189. Skevikarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fromme ingens egodelar begärde och icke fölle någon till
besvär, utan lefde af frivilliga gåfvor, så kunde de så
mycket som möjligt bespara sig sysslandet med jordiska
bestyr, helst som lekamlig öfning vore till föga nytta.
Deremot egnade samfundets mera bildade medlemmar mycken
flit åt allehanda verksamhet på det andliga området.
Man samlade och ordnade Erikssönernas bref och uppsatser,
öfversatte stycken ur Gottfried Arnolds, Jakob Böhmes
och andra theosofers skrifter, gjorde utdrag ur den s. k.
Berleburgerbibeln, lät hemligen trycka åtskilliga libeller,
t. ex. om gudlösa prester, mot Zinzendorfianerna, mot
frimurarne o. s. v. Dessutom sökte man äfven genom kringsända
förmaningsskrifvelser dels styrka och befästa gamla
anhängare, dels värfva nya proselyter.
Hufvudthemat i besagda skrifvelser var enträgen
uppmaning till afdöende från verlden och egenviljans
korsfästelse, på det att Kristus måtte varda andligen aflad och
född i själen. För vinnande af ett så angeläget syfte,
hvarpå evigt lif och salighet berodde, borde man framförallt
afhålla sig från verldens fåfängliga väsende och i
synnerhet från dans, spel och lekar, såsom ock från allt
onödigt tal och "förvetna" diskurser om andliga ting.
Desslikes skildrades statskyrkan såsom ett Babel, hvarifrån man
måste fly. Presterna, som hölle på antikrists med den
verldsliga armens hjelp faststälda lära och gudstjenst, finge
man icke sätta någon tro till. Fasthellre borde man
undvika allt umgänge såväl med dem som med alla andra,
hvilka antingen i lif eller lära skilde sig från de på Skevik
hyllade åsigterna.
I det hela synas både statens och kyrkans myndigheter
hafva låtit ifrågavarande separatister lefva i fred och
behandlat dem med stort undseende. Förmodligen berodde
fördragsamheten icke minst derpå, att regeringen redan
1741 hade utfärdat ett kungligt bref af innehåll, att de,
som hyste från den evangeliskt-lutherska läran afvikande
meningar, skulle få vara i fred och ro, såvida de icke
utspridde sina villfarelser och dermed förledde andra. Då
nu det Erikssonska samfundets medlemmar iakttogo mycken
varsamhet i sitt nyss antydda nit att värfva nya anhängare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
