Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 189. Skevikarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så att sjelfve prosten Anders Båld, som under deras
tidigaste vistelse på Skevik ännu var kyrkoherde i Vermdö
pastorat, icke synes egt någon kännedom om deras hemliga
proselytmakeri, utan tvärtom gaf dem det vitsord, att
de lefde mycket stilla och "i ett så inneslutet och afskildt
väsen", att ingen hade af dem någon oro, så ansågs
troligen nyssnämnda kungabref vara fullt tillämpligt på
Skevikarne, hvadan desse i sin undangömda fristad fingo lefva
alldeles oantastade.
På 1750-talet såg det visserligen ut, som om de kyrkliga
myndigheterna skulle börja röra på sig. Dåvarande
kyrkoherden i Vermdö Erik Granholm, en i sin vandel
ingalunda fläckfri man, hvilken förut såsom politisk
äfventyrare förvärfvat sig en sorglig ryktbarhet, anmälde
nämligen hos stiftsstyrelsen, att en stor mängd besökande
brukade strömma till Skevik. Domkapitlet i Upsala
svarade med att genast gifva Granholm förhållningsordres.
Han skulle ofördröjligen göra sig närmare underrättad om
ställningen på Skevik och, om han funne sig dertill
föranlåten, inkomma med bevislig angifvelse, på det sådana
mått och steg skulle kunna vidtagas, hvarigenom sällskapet
blefve "skingradt och alla tillfällen förebyggda till vidare
samling af detta slags folk". Det må lemnas oafgjordt,
huruvida kyrkoherden antingen icke kunde eller icke ville
efterkomma denna anmodan. Men säkert är, att domkapitlet
icke genom honom fick någon anledning att ingripa
och icke heller vidtog någon laga åtgärd. Äfven statens
myndigheter visade mycken skonsamhet. När t. ex.
Skevikarne i Maj 1756 blefvo instämde till tinget, emedan de
under några år ej erlagt mantalspenningar, så blefvo de
frikallade från denna skatt på grund af Granholms intyg,
att de fleste af dem voro gamle och sjuklige.
Högsta antalet stadigvarande ledamöter af sällskapet
på Skevik synes icke hafva öfverstigit 30. Men dessutom
fanns en filialafdelning i Stockholm, som förestods af
Ludvig Melchior Bluth, och der de från samfundet uteslutne,
ifall de ville ånyo upptagas, måste undergå en längre eller
kortare pröfning. På Skevik bodde både män och qvinnor
såsom i ett slags kloster. De hade allting gemensamt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
