Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 240. Karl Olof Rosenius. - § 241. Hoofvianismen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än den, som bestod deri, att man anammade sakramentet i
kyrkan och af hennes vigde tjenare. Hvad åter angick
ordets nådemedel, så väntade han sig icke mycken
välsignelse deraf vid den allmänna gudstjensten, helst som
flertalet af presterna i hans tanke voro "legoherdar, som
visserligen bjuda till, så godt de förstå, att predika ordet
efter kyrkans regel och föreskrift, ehuru det är dödt och
icke alltid blir så rätt och rigtigt, som de ville". Vid ett
så bedröfligt förhållande kunde ju den rätta uppbyggeisen
genom ordet icke vara att hemta i kyrkan, utan fast hellre
inom "de trognas lilla hop", när de voro församlade till
enkannerlig gudstjenst. Rosenius var nämligen allt ifrån
barndomen så invand i konventikelväsendet, att han
betraktade detta i förening med en fri lekmannaverksamhet
såsom det osvikligaste medlet att väcka och underhålla
andeligt lif.
Onekligen låg häri ett stort misstag. Men att Rosenius
mer och mer befästes i en sådan föreställning, torde hafva
berott på den ovanliga framgång, han sjelf rönte. Ty
nådehungrande själar lyssnade begärligt till hans
lekmannapredikan; de skrifter, han utgaf, vunno stor spridning, och
utan tvifvel har han kanske mer än någon af sina samtida
på de andliga rörelserna i vårt land utöfvat ett synnerligen
mägtigt inflytande. Att han för öfrigt var en rikt utrustad,,
rättskaffens och välmenande man, som troget och uförtrutet
arbetade i sin Herres tjenst, och det icke blott med synbar
framgång, utan ock på det hela taget till mycken
välsignelse, torde numera vara temligen allmänt erkändt. Efter
ett lif, fullt af möda och ansträngning, dog Rosenius i
Stockholm den 24:de Febr. 1868 vid nyss fylda 52 år.
§ 241. Hoofvianismen.
Ehuru Norrland är läseriets egentliga hemland, har
det dock numera tidigare eller senare framträdt i alla
landsändar, synnerligast i Vestergöthland, Småland och
Dalarne. I förstnämnda landskap erhöll det en egendomlig’
rigtning genom den bekante väckelsepredikanten Jakob
Otto Hoof. Han hade studerat i Lund och i Greifswald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
