- Project Runeberg -  Svenska kyrkans historia efter reformationen / Senare delen (1693-1886) /
221

(1886-1887) Author: Carl Alfred Cornelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 241. Hoofvianismen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

241. HOOFVIANISMEN. . 221

blifvit promoverad till fil. magister, hvarpå han i ett par
decennier tjenstgjorde såsom e. o. prestman inom Skara
stift, tilldess han omsider 1821 vid 53 års ålder blef
komminister i Svenljunga i närheten af Borås, på hvilken
anspråkslösa plats han fick stadna till sin död 1839.

Men om Hoof sålunda i befordringsväg icke kom långt,
så sträckte sig deremot hans anseende och inflytande såsom
själasörjare så mycket längre. Med ständigt stigande rykte
samlade han omkring sig åhörare från vidt aflägsna trakter,
hvilka kände sig uppbygda och tilltalade af hans bibliskt
kraftiga föredrag samt hans särdeles för allmogen lämpliga
och lättfattliga framställningssätt.

Hoofs starka sida var att genom sträng lagpredikan
väcka sofvande samveten. Han skildrade syndaförderfvet
icke blott i sina allmänna grunddrag, utan visade äfven,
huru det inom hvardagslifvet tedde sig i allehanda oarter,
och härigenom lyckades han verkligen uträtta ganska
mycket till hämmande af hvarjehanda oskick samt till befordran
af ett ordentligare lefnadssätt. Men han nöjde sig ej med
att beifra gängse oseder af gröfre eller finare slag, utan
han inskärpte äfven ett allvar i klädedrägt och yttre
åtbörder, som hos en del af hans anhängare öfvergick till
att blifva hufvudsak och så småningom alstrade en mer
och mer öfverhandtagande tom formalism. Var nu detta
utan tvifvel en missrigtning, som häntydde på någon brist
i lärosättet, så torde ,dock icke kunna nekas, att den så
uppburne och eftersökte andlige ledaren i det hela utöfvade
ett helsosamt och välgörande inflytande.

För öfrigt var Hoof helt visst en af senare tiders mest
bemärkte folkpredikanter. Han förvärfvade sig ett stort
anhang särdeles inom Vestergötland och en del af Halland,
och än i dag finnas s. k. Hoofvianer ej blott i dessa bygder,
utan ock på spridda ställen ända ned i södra Småland.
Hoof predikade ex tempore utan skrifvet koncept, men
någre af hans åhörare företogo sig att uppteckna hans
kyrkliga tal, och så tillkom en predikosamling, som, utgifven i
ständigt nya upplagor, blifvit en kär andaktsbok för den
bortgångne lärofadrens ganska talrika anhängare i vestra
och södra Sverige. Att rörelsen lyckats bibehålla sig så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:07:04 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svkyrhis/2/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free