Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 241. Hoofvianismen. - § 242. Nyevangelisk rörelse i Småland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lång tid efter upphofsmannens död, berodde måhända mest
på spridningen af nyssnämnda predikosamling, men också
utan tvifvel derpå, att hoofvianismen länge funnit stöd
och uppmuntran hos en del af presterskapet.
§ 242. Nyevangelisk rörelse i Småland.
Läseriet inom Småland, på hvilket den förut omnämnde
Sellergren välgörande inverkat, synes hafva egt och delvis
ännu ega sin rot i gammaldags fromhet af pietistisk
karakter samt icke vilja veta af någon afsöndring från kyrka
och presterskap. I senare tider har dock den
antinomistiska rörelsen banat sig väg äfven till Vexiö stift. Att hon
här har ungefär samma karakter som hos hedbergianerna
i Helsingland, är temligen uppenbart.
Sålunda beskrifvas nämligen det nymodiga lärosättet
och dess anhängare i en berättelse från Sunnerbo härad:
"Omvändelsen och tron framställas såsom den enskilda
menniskans fulla öfvertygelse, att verlden numera, äfven i
dess tillstånd af andelig död, icke har någon tillräknelig
synd, emedan Kristus borttagit synden. Ånger öfver
synden har derföre helt förlorat sin betydelse; och bättring är
ett ord, som man knappast vågar nämna af fruktan för
lagträldom. Hela menniskoverlden betraktas såsom
bestående af antingen i nåden frigjorda eller under lagen trälande
själar. Mot de i syndasäkerhet försjunkna och i uppenbar
öfverträdelse och gudsfiendtlighet vandrande rigtas intet
ord, emedan verlden och synden är försonad, fastän de
otroende i andelig blindhet ej kunna se det och i
egenrättfärdighet ej vilja tro det. Det enda fördömliga är otron,
hvarmed förstås sådana menniskors tillstånd, som ej vilja
sluta sig till det nyevangeliska partiet eller öppet bekänna
sig till dess åsigter. Lagen anses hafva spelat ut sin rol
under gamla testamentet. Numera har han endast
betydelsen af att vara, såsom det föraktliga uttrycket lyder,
’en bandhund, som skrämmer själar till Kristum’. Kristi
kärlekstvång allena är nog, för att upprätta och
upprätthålla trons lydnad. Mot våra kyrkliga författningar och
läroembetet äro de nyevangeliske afvogt stämde. Uti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
