Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 242. Nyevangelisk rörelse i Småland. - § 243. Den s. k. predikosjukan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
presterna se de egenrättfärdighetens främste representanter
eller de fariséer och skriftlärde, mot hvilka Kristus i alla
tider ställer sitt straffande ord."
Denna skildring af den nyevangeliska rörelsen inom
ett af de pastorater i Sunnerbo, der tendenserna till öppen
separatism synas vara mest märkbara, finnes intagen i
"Handlingar rörande prestmötet i Vexiö 1874". Men
dersammastädes gifves ock den hugnesamma upplysningen, att
ifrågavarande rörelse ännu icke vunnit någon särdeles styrka
samt att icke så få, hvilka deråt varit hängifne, fullt
återgått till vår kyrkas bekännelse.
§ 243. Den s. k. predikosjukan.
En vida äldre rörelse af egendomlig art ledde sitt
ursprung från Småland. Ibland det lifliga och för fromma
väckelser känsliga folket inom detta landskap yppade sig
nämligen redan 1839 och de närmast följande åren en
sällsam företeelse i den s. k. predikosjukan, bestående i en med
kroppslig sjukdom, kramp och dvala förenad
oemotståndlig drift att sjunga psalmer och hålla botpredikan. Denna
rörelse spridde sig snart äfven till Vestergöthland, der den
inom kort vann så stor utbredning, att de af sjukdomen
behäftade år 1843 uppgåfvos till 2 à 3 tusen personer.
JOHAN ALBERT BUTSCH, en för sin fromhet och
lärdom högt vördad man, sam innehade Skara biskopsstol från
1837 till 1875, egnade sorgfällig uppmärksamhet åt den
underliga företeelsen. Han besökte de orter inom sitt stift,
der predikosjukan grasserade, anstälde noggranna
undersökningar och blef sjelf vittne till, huru sjukdomen yttrade
sig. I de beskrifningar, han lemnat, uppgifver han, att
fenomenet började med vissa kroppsskakningar och
konvulsiva rörelser, hvarpå de sjuke föllo baklänges och
afdomnade, i hvilket tillstånd de sedan, efter uppvaknandet, sade
sig hafva sett syner. Lika litet som skakningarné och
dvalan tycktes bero af de sjukes frihet, lika eller åtminstone
nära nog lika ofrivillig syntes äfven sjukdomens tredje
yttring, predikandet, i allmänhet vara. "Alla berättelser",
säger biskopen, "sammanstämde deruti, att förrän den inre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
