Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 13. (2674) 29 mars 1933 - Folkskolinspektörerna kritiska mot skatteutjämningsberedningen - Samarbetet mellan grundskolan och den högre skolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slå medel till sådana arvoden, och om staten
i övrigt övertager skolutgifterna kan man
förutse, att skoldistrikten blir ännu mera
obenägna att bestrida kostnader för
Överlärarinstitutionen. Vidare anser folkskolinspektören
rättvisan kräva, att staten, om den
övertager skolbyggnader utan någon som helst
ersättning, bidra-ger till gäldande av för
ifrågavarande skolbyggnader upptagna lån. I annat
fall komma de skoldistrikt, som försummat
sin skolbyggnadsverksamhet, att intaga en
alltför gynnsam ställning i jämförelse med de
skoldistrikt, som genom ansträngning till det
yttersta sökt ordna de yttre betingelserna för
skolarbetet.
I fortsättningen av sitt yttrande vänder
eig hr Hedenmark mot den föreslagna nya
mellaninetansen.
Alb. Thorell: Förslaget föga avsett
främja den avsedda effekten.
Folkskolinspektören Alb. Thorell i Eslöv
yttrar bl. a.:
Nybyggnaderna erbjuda ej de största
svårigheterna: Ännu vanskligare blir det att
komma tillrätta med de smärre reparationer
och förbättringar, som undan iför undan äro
behövliga. Nu kunna sådana frågor utan
större omständighet avgöras. Sedan skulle
även för dem ett omfattande mångskriveri
bliva behövligt, kanske också tjänsteresor av
särskilda byggnads-sakkunniga. Den enda
framkomliga vägen synes mig vara, att
skoldistrikten fortfarande får behålla sina skolhus
och sin skolbyggnadsskyldighet, men att
staten lämnar ett avsevärt bidrag till
kostnaderna för uppförandet av nya skolhus eller
tillbyggnader, sedan dessa prövats nödiga.
Underhållet av skolhusen får sedan bekostas av
skoldistrikten själva, och . statens
myndigheter befrias från en arbetsuppgift, som de
knappast är i stånd att nöjaktigt sköta.
Folkskolinspektör Thorells yttrande
utmynnar i en förklaring, att han ej anser det av
beredningen framlagda förslaget ägnat att i
sitt nuvarande skick läggas till grund för
principiella beslut från statsmakternas sida.
Syftet - skatteutjämning, besparingar,
skol-t väsendets centralisering– är av s-ådan art,
att alla måste giva detsamma sitt -erkännande,
men av de föreslagna åtgärderna är vissa
föga ägnade att ifrämja den avsedda effekten,
medan andra åter måste inge starka
betänkligheter. iSom en svaghet hos beredningens
förslag måste också betecknas-, att det i
viktiga punkter erhållit -en så vag utformning,
att ett bedömande av de föreslagna
åtgärderna förevaras. Folkskolinspektören anser
därför, att det lämpligaste vore* att förelaget,
innan några lagändringar byggas på detsamma,
finge undergå en genomgripande revidering.
Nr 13
S V E N S K LÄR AR ET I D N IM G
297
Samarbete t’.-mellan grundskolan och den
högre skolan.
Stockholms Lär ar e sällskap,
sammanslutningen mellan Stockholms
läroverkslärare, hade, som vi i föregående nr i
korthet omnämnde, lördagen den 18
mars inbjudit lärare och lärarinnor vid
Stockholms folkskolor och privata skolor
till ett sammanträde på restaurant
Gillet för att diskutera inträdes fordring
ärna till läroverk och mellanskolor. Att
detta initiativ från läroverkslärarnas
sida av de inbjudna mottogs med stor
sympati, framgick tydligt av det
talrika deltagandet. Den stora
samlingssalen blev till trängsel fylld, och en stor
del av deltagarna fick ta plats i
angränsande rum.
Frågan om inträdesprövningarnas
allmänna anordning och karaktär
inleddes av det inbjudande sällskapets
ordförande, adjunkten B. Wahlström.
Om de farhågor, som 1927 uttalades .från.
inånga håll, om den högre skolans tryck på
grundskolan blivit besannade - därom vore
för tidigt att yttra e i g, menade talaren. Men
vissa företeelser tydde på, att folkskolan
kände ett sådant tryck och att det till barnens
förfång vilade tungt över eleverna från vissa
privatskolor vore obestridligt. Från
läroverkslärarnas sida hade också på många håll
märkts en medveten uppskruvning av
inträ-deslordringama. Särskilt i Stockholm, där
tillströmningen av sökande är så enorm, kan
detta ligga nära till hands. Man tillgriper
ett svårare prov än det föreskrivna i syfte
att få större möjlighet till en rättvis
utgall-ring. I barnens intresse utdömde talaren både
det överdrivna preparerandet .från de
avlämnande skolornas sida och de uppskruvade
fordringarna från de mottagandes.
För att råda bot mot dessa
missförhållanden förordades ett bättre samarbete mellan
de olika skolformernas lärare.
På de platser, där det vore praktiskt
utför-bart, anså-g talaren, att skolöverstyrelsen bor-
de kunna få rätt att ge befrielse från
inträdesprövningar. Dessa skulle då ersättas av
grundliga konferenser mellan avlämnande och
mottagande lärare. I Stockholm är det
otänkbart att kunna åstadkomma detta, då till ett
läroverk kan anmälas .barn från 20 olika
skolor. Men om man ej kan komma ifrån
inträdesprov, bör man söka anordna dessa så, att
inan mera lägger an på att utröna barnets
förutsättningar för fortsatta studier än på
att ta reda på, vad det kan, vilket senare ju
i allmänhet ej bereder större svårigheter. For
ett sådant prov ges i läroverkssakkunnigas
betänkande värdefulla anvisningar.
Talaren ansåg det fördelaktigt, att
folkskolebarnen blött behövde prövas i modersmål
B. Wahlström.
och räkning. Därigenom kunde proven göras
grundligare än då man skulle pröva i alla
ämnen. För sin del önskade han samma
anordning beträffande privatskolornas elever
och trodde, att tillfredsställande kontroll över
enskilda skolornas arbete ändock skulle
kunna åstadkommas.
Talaren framkastade också tanken på att
förlägga proven 14 dagar före läroverkens
avslutning på våren, varigenom mera tid och
därmed grundligare prov och säkrare
bedömande skulle kunna vinnas.
Läroverkssakkunnigas förslag om
skriftliga rapporter från de avlämnande lärarna
fann talaren mycket tillfredsställande.
Däremot kritiserades sakkunnigas förslag om att
underbetyg i ett ämne under vissa
förhållanden ej skulle vara hinder för intagande.
Angående möjligheten att få gemensamma prov
för hela riket var talaren tveksam men
framkastade tanken på att skolöverstyrelsen ett
eller annat år skulle kunna utge prov som
anvisning för såväl avlämnande som
mottagande lärare.
Det vore önskvärt med en statistisk
undersökning, hur de intagna eleverna kunnat
följa med undervisningen i ett antal år framåt.
Därvid skulle man ju få material för att
kunna bedöma hur rättvisande resultatet av
inträdesprövningarna varit. Men vid sådan
statistiks uppgörande borde hänsyn tagas till
förhållanden i hemmet, vilka kunde försvåra
studiearbetet för eleven.
Talaren föreslog till sist att genom resp.
lärarorganisationer skulle tillsättas
kommittéer, bestående av representanter för läroverk,
folkskolor och privatskolor i Stockholm, en
kommitté för ämnet modersmål, en för
räkning och en för biämnena, och att dessa
kommittéer skulle få i uppdrag att närmare
utforma, vad som i resp. ämnen vore lämpligt
att ta’ med vid inträdesprövningarna till
5-årig och 4-årig realskola.
I diskussionen över dessa allmänna
synpunkter på inträdesfordringarna till
realskolan och angående ’formerna för samarbetet
mellan de olika skolformernas lärare yttrade
sig tförste folks-kolinspektören dr K.
Nordlund, rektor Astrid Hamberg, rektor Gator.
Andersson, Lidingö, folkskollärarna K.
Regfors, R. Örtendal och Bengt Hillman, rektor
J. Lundberg och inledaren. Dr Nordlund var ej
emot en mindre skillnad än för närvarande
mellan prov för ’folkskolans elever å ena sidan
och privatskolornas å andra, men betonade
den stora olikheten mellan dessa skolformer i
fråga om kontrollen över vad eleverna
inhämtat fore provet. Folkskolan är ju bunden av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
