Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 17. (2678) 26 april 1933 - Alfred Frankman: Skatteutjämningstabell - Sveriges överlärarförbunds årsmöte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 17
SVENSK LÄRARETIDNING
387
Nu kommer en kommun av sistnämnda
slaget till statsmakterna och säger: Vi har
försökt ställa oss Edra föreskrifter .beträffande
folkskolan till efterrättelse, men därför, att vi
är så fattiga och har så få skattekronor pr
innevånare (och även antal skolbarn), har
detta medfört, att vi fått en utdebitering till
skolan av 8-9 kronor på skattehundrade. Det
måtte väl då anses riktigt, att staten lättar på
bördan för skattedragarna i sådana
kommuner, och att ju större bördan (utdebiteringen
pr skattekrona) är, dess mera måste staten,
som själv pålagt den, bära?
För närvarande och även efter
skatteutjämningsberedningens förslag utgår
skatteutjämningen slumpvis åt alla både behövande
och förmögna. De sistnämnda har inte begärt
någon hjälp, och varför skall staten då skrapa
ihop stora summor pengar och betala för dem?
Innevånarna där får ju för övrigt själva
.släp-pa till beloppen i form av skatter till staten.
Men det är en nyhet, att kommunen genom
sina beslut skulle automatiskt kunna öka
statens bidrag! Det är alls ingen nyhet.
Kommunerna ha för närvarande rättighet att
inrätta nya skolavdelningar och anställa nya
lärarkrafter. Ju flera de anställer, ju större
utgifter blir det också för staten, då denna
betalar större delen av lönen.
Skatteutjämningsberedningen har också påtalat detta och velat
hindra kommunerna att utan riksdagens
hörande anställa nya lärarkrafter »då det
stundom varit nära nog en fördel för kommunerna
att ha så många lärare som lokalförhållandena
medgiva» (sid. 85 i principbetänkandet). Som
jag förut påvisat, är emellertid en sådan
bestämmelse för närvarande och troligen även
för framtiden omöjlig att genomföra. Om man
hade att räkna blott med födelsetalet, kunde
beräkningen på antalet barn mycket väl
hinna göras, innan de nådde skolåldern, men,
som ovan sagts, befolkningen flyttar, och så
länge regering och riksdag inte förbjuder
detta, kan man ej heller beräkna antalet barn
och lika litet ett år i förväg antalet lärare,
som ett distrikt behöver. De lokala
myndigheterna måste även för framtiden i detta fall
ha makt att bestämma statens utgifter.
Kommunal skatteutjämning för folkskolans
vidkommande enligt en tabell liknande den
jag föreslagit skulle alltså vara en gärd av
rättvisa åt skattedragarna i kommuner med
övervägande fattig befolkning, då de försöker
efter givna föreskrifter ordna sitt skolväsen.
Den komme att på det smidigaste sättet lämna
hjälp efter behov, men frestade inte de lokala
skolmyndigheterna att begära mer, än vad
som behövdes, då varje ökning av det statliga
bidraget jämväl förutsatte en höjning av den
egna kommunalskatten. Att kommunerna i viss
mån bestämmer över statens utgifter är ingen
revolutionerande nyhet. Vi är alla medlemmar
av både stat och kommun, och intresset att
hålla den egna kommunens utgifter inom
rimliga gränser är nog så utbrett och rotfäst,
att även den mest försiktige och sparsamme
kan lita på detta.
Förslaget med skatteutjämning efter en
liknande tabell synes sådant, att det både för
skolans och för landets skull är värt att
diskutera, och det vore intressant att höra vilka
andra anmärkningar, som kan göras mot
detsamma.
Alfred Frankman.
Sveriges överlärarförbimds
årsmöte.
Under påsken har Sveriges
överlärar-förbund avhållit sitt årsmöte i
Stockholm under livlig tillslutning.
Förbundet omfattar nu över ett hundratal
kommunala skolledare från skilda delar av
landet.
Årsmötet leddes av
förbundsordföranden E. El jas, Djursholm, och E.
"Wiklund, Ludvika, tjänstgjorde som vice
ordf. Mötets sekreterare var Stellan
Orrgård, Stocksund, med D. Philipsson,
Eksjö, som ersättare.
Ett flertal viktiga frågor stod på
dagordningen. Skatteutjämningsberedningens förslag till folkskolans
förstatligande inleddes av folkskolinspektören
Edvin Stålfelt, Stockholm, som framhöll,
att beredningens förslag är det
betydelsefullaste sedan folkskolstadgans
-tillkomst, och gjorde med kraft gällande,
att det finns för folkskolan ödesdigra
principer i det nu framlagda
beredningsförslaget.
Efter en ingående debatt beslöt
årsmötet antaga följande uttalande att
tillställas k. m :t.:
’Överlärarförbundet anser behovet av en
utjämning av det kommunala skattetrycket icke
minst för folkskoländamål oavvisligt, men kan
icke förorda ett förstatligande av folkskolan i
den form och i den utsträckning, som
skatteutjämningsberedningen föreslagit.
Beredningens förslag måste, enligt förbundets mening,
underkastas en grundlig överarbetning,
därvid de pedagogiska och skolorganisatoriska
synpunkterna böra mera beaktas. Folkskolans
organisation har i Sverige liksom i andra
länder hittills varit kommunalt ordnad.
;Sta-ten har för folkskoleväsendet utfärdat
kontrollerande föreskrifter och verksamt bidragit till
skolväsendets underhåll. Under hägnet av
denna anordning har folkskoleväsendet uppnått
en efter skilda orters förhållanden i stort sett
tillfredsställande utveckling.
Överlärarförbundet finner angeläget, att
kommunerna alltfort bibehållas vid ett i
möjligaste mån verksamt inflytande på
folkskoleväsendets ledning och utgestaltning.
Körande vissa delar av beredningens förslag
hemställer överlärarförbundet, att följande
synpunkter vinna1 beaktande.
1. Lärarlönerna böra helt-utgå av
statsmedel.
2. Skolbyggnadernas uppförande och
underhåll bör fortfarande vara en kommunal
angelägenhet. -Statens övertagande av
skoldistriktens byggnads- och underhållsskyldigheter
skulle nämligen nödvändiggöra en tungrodd
och dyrbar förvaltningsapparat, vilken helt
visst icke alltid skulle kunna tillgodose de
lokala behoven. Genom avsevärda statsbidrag
bör emellertid kommunernas skyldighet att
uppföra och underhålla skolbyggnader
underlättas. Därjämte bör lättnad beredas sådana
kommuner, som ha att dragas med stora
räntor och amorteringar för redan uppförda
byggnader för skoländamål.
Då lärarna på många ställen fortfarande
bleve hänvisade till kommunala
tjänstebostäder, är det av vikt för både stat, kommun och
löntagare, att nu gällande boställsordning
bibehålles.
3. Inventarier och undervisningsmateriell
böra anskaffas av kommunerna med bidrag av
staten.
4. Provinsiella styrelser som mellaninstans
för folkskoleärendenas behandling är ett
gammalt önskemål, som gör sig än starkare
gällande, om staten i högre grad än hittills får hand
om folkskoleväsendet. I dessa styrelser,
vilkas verksamhet icke bör omfatta större
områden än ett län, bör den pedagogiska, den
Skolhygieniska, den skolorganisatoriska och den
länskommunala sakkunskapen vara väl
företrädd. Länsskolstyrelserna böra i möjligaste
mån övertaga domkapitlens och
länsstyrelsernas befattning med folkskoleväsendet och
därjämte upprätta förslag till lärartjänster samt
i samråd med statens folkskolinspektörer och
de lokala skolstyrelserna bestämma antalet
lärare inom skoldistrikten.
5. Kommunerna böra fortfarande äga rätt
att förbättra folkskolväsendet genom sociala
och hygieniska anordningar för barnens
väl-,färd, genom att anställa speciallärare, genom
att bestämma längre skoltid, genom
förbättrande av den vid skolorna anställda
personalens ställning o. s. v. Den hävdvunna
kommunala självbestämningsrätten bör ej mer än
nödvändigt kringskäras.
Rektorn fil. lic. Erik Bjelfvenstam,
Uppsala, gav i ett föredrag några
synpunkter på skolie dårskap ets
psykologiska förutsättningar, och förste
aktuarien Bertil Kjellén talade om
tilläggspension genom anslutning till statens
pensionsanstalt.
Om innehåll och disposition av
folkskolans årsredogörelser höll överlärare
Nils Helger, Lidingö, ett anförande,
varefter diskussion följde. Allmänt
framhölls vikten av enhetlighet i planen för
årsredogörelserna, och styrelsen fick i
uppdrag att vidare utreda frågan och
sedermera till förbundsmedlemmarna
utsända »normalplaner».
Överlärare Arvid Larsson, Nora,
inledde diskussion om gosslöjden i
folkskolan och dess lärare. Såväl ini. som
andra talare hade intressanta
synpunkter att anföra i ämnet, och allmänt
påtalades det brydsamma läge, vari svensk
skolslöjd f. n. befinner sig. En
kommitté tillsattes för närmare utredning av
ärendet.
Öyerläraren Hilding Svensson,
Falköping, framdrog många givande
synpunkter på frågan om konferenser
mellan lärare i parallellklasser. Bland
uppgifter för dylika konferenser framhöll
tal. bl. a. 1) att gemensamt uppgöra
kursplan för varje termins arbete, 2)
att beräkna och bestämma ungefärliga
läxstorleken, 3) att komma överens om
läseböckernas användning, 4) att
bestämma försök med nya läroböcker, 5)
att överenskomma angående
skrivboks-linjering o. dyl., 6) att ordna
gemensamma skioptikonförevisningar, 7) att
planlägga gemensamma prov i räkning o. s.
v. - Det var tal :s erfarenhet, att
paral-lellklasskonferenser blivit till allmänt
gagn och gemensam -trevnad, enär de
åstadkommit en viss likformighet,
befordrat gallringen av lärostoffet och
medfört jämnhet vid undervisning och
betygssättning.
Till förbundsordförande omvaldes
enhälligt Emil Eljas, Djursholm. Sedan
förbundet förrättat val av
styrelseledamöter, konstituerade sig den nya
styrelsen sålunda: vice ordf. Ernst
Lindstrand, Mölndal, sekreterare Stellan
Orrgård, Stocksund, kassör Patrik
Ben-delin, Tureberg, och v. sekr. G. Hörberg,
Väse. Suppleanter i styrelsen är E. Wik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
