Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 32. (2693) 9 augusti 1933 - Einar Ew. Forssell: Något om den moraliska uppfostran vid Genèves folkskolor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förstått dessa skolors arbetsmetoder rätt,
$å är de en sammansmältning av
Montessoris och Decrolys arbetsmetoder.
Skolsalarna är förvandlade till arbetsrum
med olika undervisningsapparater för
konstruktion, räkning, Spånads- och
vävnadsarbeten. För utveckling av barnens
form- och färgsinne finnes olikfärgade
geometriska figurer, som kan
sammansättas till olika dekorativa mönster.
Läsundervisningen sker genom en
sinnrikt utarbetad ordbildsmetod, varigenom
barnet lär sig läsa genom individuellt
arbete. Denna läsmetod är dessutom
kombinerad med en metod för
skrivningens samtidiga inlärande. Lärarinnorna
har i huvudsak endast en rådgivande
och handledande funktion.
Disciplinfrågan löses genom den i sina yttersta
detaljer utarbetade speciella
undervisningstekniken. Arbetsuppgifterna är
starkt intressebetonade, och de avser att
ge ett resultat, som kommer barnen
att känna en verklig skaparglädje.
Barnen arbetar dels individuellt, dels i
grupper på 2 å 5. Dessutom samverkar
hela klassen t. ex. vid sång, rytmik och
danslekar. Då de arbetar i grupper, har
var och en sin speciella uppgift. Varje
barn har fått sig ålagt en speciell
uppgift, när det gäller materiellens vård; en
sköter det lilla biblioteket, en skall svara
för en viss avdelning i
konstruktionsrummet, en tredje pryder hallen etc.
Man ser ofta eleverna hjälpa varandra.
Så t. ex. satt en dag en liten pojke
missnöjd över att han inte kunde få fram
tillräckligt goda mönster med sina
färgskivor. Strax var två flickor framme vid
hans arbetsbord, och de instruerade
honom både med ord och handling, att man
måste lägga de cirkel- och ovalformade
skivorna på ett visst sätt ovanpå
kvadraterna, för att mönstret skulle bli riktigt
vackert. Under en särskild timme på
lördagen samtalar lärarinnan med barnen
om veckans arbete, och barnen inför i
sina små anteckningsböcker ett plus
eller ett minus för att utmärka, om de
iakttagit vederbörlig ordning, lydnad,
uppmärksamhet o. s. v. under den
gångna veckans lopp. La Maison des Petits
lägger särskilt an på samarbete med
hemmen. Vissa dagar är anslagna för
föräldrarnas besök i skolan. Två gånger
om året får varje hem ett »betyg», som
bl. a. upptar en redogörelse för
barnets uppförande och dess moraliska
utveckling under den gångna perioden.
Dessutom anordnar skolan ofta fester
och försäljningar, vid vilka ’barnen
spelar en betydande roll och till vilka
föräldrarna inbjudes.
Även vid icke försöksskolor har
barnen stor frihet. I en del klasser får de
sitta och svara, de får gå ut ur
klassrummet utan att begära tillåtelse, då de
arbetar med sina arbetsböcker får de
samtala med varandra o. s. v. Att denna
frihet icke missbrukas och leder till
anarki beror troligtvis därpå, att sådana
elever, som visar odisciplinerade tendenser,
överförts till särskilda klasser. Dess-
utom tycks varje elev vara ivrigt
upptagen med att få sina uppgifter färdiga,
så att han ej blir efter sina kamrater.
Kroppsagan är borttagen vid Genéves
folkskolor. De enda tillåtna
bestraffningsformerna är: anmärkningar (som
inskrivs i en betygsbok varje vecka, och
vilken skall uppvisas i hemmet),
kvar-sittning efter skoldagens slut,
indragning av torsdagsledigheten,
föreställningar av skolföreståndaren i
föräldrarnas närvaro. Vid svåra disciplinbrott
kan barnen överföras till särskilda
klasser eller i vissa fall relegeras från
skolan.
I flera klasser har man inrättat
Röda-Korsavdelningar. Barnen anordnar då
samkväm med små föredrag om Eöda
Korsets verksamhet. De gör också
arbeten, som de skänker till Röda Korset.
Man diskuterar hygien, hjälpsamhet mot
sjuka och gamla, offervillighet m. m. I
skolsalarna uppsattes Röda Korsets
planscher för att stimulera och påverka
barnen att göra olika goda handlingar.
Stort värde för den moraliska fostran
har också de lekar, idrottsövningar,
promenader, som anordnas under »skoltiden.
Här har läraren nämligen stora
möjligheter att lära känna barnen på ett helt
annat sätt än i klassrummet.
Undervisningsplanen upptar i genomsnitt 5
timmar per klass och vecka för detta
ändamål. Ett moraliskt uppfostrande
moment torde också ligga i undervisningen
i rytmik enligt
Jaques-Dalcroze-meto-den. Alla barn vid Genéves folkskolor
erhåller sådan undervisning under två
lektioner per vecka. Det är framför allt
viljeträningen och inordningen under de
kollektivt rytmiska rörelserna, som är
värdefulla för karaktärsbildningen.
En sak, som man särskilt ägnar
uppmärksamhet åt vid Genéves folkskolor,
är hygienen. Jag lade särskilt märke till
att eleverna var ovanligt snyggt och
rent klädda. Utom den dagliga tillsynen,
som utövas av läraren, företas några
gånger varje termin en särskild
inspektion av en ’skolbarnsköterska’. Vid mitt
besök i Geneve pågick just en sådan
inspektion. De barn, som ej ansågs ha
tillräckligt rena underkläder eller som
hade ohyra eller för långt hår eller för
övrigt brast i något hygieniskt
förhållande, erhöll skriftliga meddelanden därom
till föräldrarna. Är fattigdom orsak till
vanvården, bekostar staden nya kläder
åt ’barnen. Enligt flera lärares utsago
har denna inspektion medfört, att
renligheten ökat i avsevärd grad, då dessa
meddelanden till hemmen har starkare
auktoritet än lärarens tillsägelser, vilka
av många föräldrar ansågs som
obehöriga ingripanden.
För övervakning av barn, vilkas
föräldrar är upptagna av arbete, har man
inrättat särskilda övervakningsklasser,
där dessa barn får vistas på fritid för
att läsa sina läxor och därefter på
lämpligt sätt sysselsättas. Genom
denna anordning vill man förhindra, att
de vistas på gatorna och där kommer
under skadligt inflytande.
Till sist vill jag nämna några ord om
den moraliska och sociala
avslutningskursen, som genomgås i högsta klassen.
I föreskrifterna för denna undervisning
betonas särskilt, att det inte främst
gäller att inhämta vissa minneskunskaper
utan avsikten är att på olika sätt
inverka på eleverna så, att deras »håg och
sinne» erhåller goda varaktiga intryck.
Man arbetar i stort sett efter samma
metoder som i lägre klasser. Dock lägger
man här mera an på diskussioner,
elev-föredrag och biografistudier. Bland
diskussionsämnen må nämnas egoism och
altruism, arbetets värde, människans
kamp mot naturen, hövlighet och
bele-venhet, familjen och individen. För
biograf istudiet väljer man förnämligast
sådana män, som kan kallas
mänsklighetens välgörare, t. ex. Pestalozzi och
Dunant. Under det sista året söker
man också orientera eleverna angående
yrkesvalet. Vad pojkarna beträffar,
har de cirka 10 timmar slöjd per vecka,
såvida de ej går i handelsklassen, då de
endast får 2% timme. Det egendomliga
är, att de får undervisning i både trä-,
papp- och metallslöjd. Orsaken därtill
är, att eleverna ska få pröva, vilken
slöjdart som bäst passar dem, och man
anser, att detta endast är möjligt, om
de blir i tillfälle att utöva alla tre
slöjdarterna jämsides. För att orientera
eleverna i olika yrken göres besök i
fabriker, verkstäder, lantgårdar och på andra
arbetsplatser. Dessutom lämnas
meddelanden om nödvändiga förutsättningar
för olika yrken, anställningsvillkor,
ekonomiska förhållanden, utbildningstid,
kostnader för utbildningen m. m.
I denna undervisning ingår även en
kurs i samhällslära. Huvudvikten
lägges därvid på att bibringa eleverna en
varm fosterlandskärlek och en känsla av
vördnad och respekt för staten och dess
lagar. Utom kantonens och
förbundsstatens politiska institutioner behandlar
man de internationella institutionerna,
och det är naturligt, att dessa blir
föremål för en ganska ingående behandling,
då,de viktigaste av dem är förlagda till
Geneve. Det må kanske i detta
sammanhang påpekas, att man i schweiziska
skolorna målmedvetet arbetar på att
bibringa barnen en \sann fredsvilja och att
inskärpa hos dem en anda av förståelse
och tolerans gent emot andra folk.
Denna inställning är naturlig, dels emedan
deras egen stat är ytterst heterogen
i fråga om ras, språk och religion, dels
emedan schweizarna så ofta kommer i
beröring med främlingar. Denna
internationella inställning utesluter dock
icke kärleken till det egna landet, och
den patriotiska tonen framträder ofta
mycket starkt i undervisningen. Så
syftar den schweiziska
medborgaruppfost-ran till vad en sådan uppfostran bör
göra, nämligen till en kombination av
patriotism och internationalism.
Einar Ew. Forssell.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
