Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 48. 29 nov. 1933 - Karl Nordlund: Skolan i det tredje riket. Den tyska nationalsocialismens ställning till skolan och uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och måste undertryckas. Liberalismen,
den marxistiska socialismen,
rasblandningen, särskilt genom judarna, allt
sådant har verkat upplösande på den
tyska nationalstaten och måste därför
undertryckas. Som krönet på denna
statsåskådning framstår
»Führer»-tanken, kravet att folkviljan ska
utkristalliseras i ledarinitiativet och
ledarviljan. Utifrån denna åskådning ställes
nu kraven på skola och uppfostran.
I organisatoriskt hänseende vill
nationalsocialismen hävda statens absoluta
överhöghet över skolan. Därför ogillas
bl. a. principiellt de s. k. konfessionella
skolorna, vilka i viss mån stått under
de stora kyrkosamfundens inflytande.
Det bör dock anmärkas, att Hitler icke
politiskt lyckats hävda detta krav, i det
att det konkordat, som den 20 juli
avslöts mellan den tyska regeringen och
påvestolen, medgav fortvaron av
katolska skolor, offentliga och enskilda,
under kyrklig kontroll eller ledning.
Vidare har nationalsocialismens stora
folktanke organisatoriskt lett till
hävdandet av enhetsskolans
upprätthållande och utvecklande, ett krav som dock
ännu icke tagit fastare konturer.
Nationalsocialismens positiva
uppfostringsprogram karakteriseras särskilt
av den från Hitler själv härstammande
graderingen av de olika
uppfostringsmomentens inbördes värde: främst
ställes den fysiska fostran, därnäst
karaktärsdaningen och först i sista rummet
den teoretiska bildningen, kunskaper
och förståndsutveckling.
Nationalsocialismen har en stark misstro mot
ensidig teoretisk skolning. Man menar, att
fostran till objektivitet och kritisk
eftertanke förlamar viljan och därmed
handlingslivet. Härav härflyter även
inställningen till tidigare gängse pedagogiska
ideal. Förkrigstidens »Lernschule»
förkastas; den har skapat de viljesvaga
intellektualisterna. Däremot gillas i
princip efterkrigstidens arbetsskola, ty den
bygger på de ungas aktivitet. Likaledes
godtages den hembygdsundervisning,
som varit nära förbunden med
arbetsskolan, ty den har fört skolan närmare
det levande livet. Men även arbetsskolan
har sina brister. Den har framför allt
icke förmått underordna sig en
samlande och enande idé. Denna enande idé,
vilken skolan ska tjäna, är icke den
enskilda människans bästa utan stat och
folk som enhet och helhet. Skolan ska i
högre mening bli en politisk skola,
fostra de unga till statens och folkets
tjänare. Härutinnan har skolan hittills
icke fyllt sin uppgift. Den uppgiften
har i stället övertagits av de fria
nationalistiska ungdomsrörelserna. Men i
denna politiska skola bör läraren icke
blott vara lärare, han ska också bliva
en ungdomens ledare, en »Führer», en
förmedlare av statens högre vilja, ett
stycke av ledarviljan. Och eftersom den
nya tyska staten uppbäres av en
enhetlig statsåskådning ska ungdomen
fostras i denna åskådning. Strävandena i
denna riktning har särskilt tagit sig
uttryck i vissa krav på lärostoffet och
dess tillrättaläggande. På det viset har
nationalsocialismens skola blivit ett slags
ny »Lernschule», i vilken lärostoffet i
ömtåliga delar hos de unga inpräglas,
utan att den kritiska eftertanken eller
den självständiga bearbetningen av
stoffet får något utrymme. För den
nationalsocialistiska »läran» får det högre
sanningskravet vika. Hans Schemm
uttalade bl. a. i ett stort festtal vid
lärarfesten i Magdeburg: »Wir sind nicht
objektiv, wir sind deutsch.» Särskilt
rekommenderar de ledande pedagogerna
studium av raslära och rashygien. Dr
Frick har bl. a. förklarat, att
lärjungarna ska lära sig att självständigt
observera rasskillnader, både yttre och
själsliga samt faran att beblandas med
judiskt och färgat blod. De unga ska
även invigas i släktforskningens
metoder – allt arbetsuppgifter, nästan
ofattligt olämpliga för skolundervisning.
Vidare rekommenderas undervisning i
militära frågor om fosterlandets
försvar, om Tysklands och andra länders
härorganisation o. s. v. I
historieundervisningen rekommenderas särskilt
studium av Tysklands tidigare historia
samt av de två senaste decenniernas
tyska historia, väl tillrättalagd med
hänsyn till nationalsocialistisk uppfattning.
Den politiska historien, inklusive
krigshistorien, tillerkännes företräde framför
kulturhistorien. Raserna i den
historiska utvecklingen ska särskilt
uppmärksammas. Ledartanken i det tyska folkets
historia ska särskilt framhävas och de
stora ledarpersonligheterna ingående
skildras o. s. v.
Den fysiska fostran ska såsom redan
framhävts särskilt starkt omhuldas; åt
gymnastik och sport ska beredas
tillbörlig plats bl. a. genom begränsning av
lärostoffet i de teoretiska ämnena.
Sådan sport ska särskilt uppmuntras, som
fostrar till aggressivitet och mod att
trotsa faror; så rekommenderas särskilt
boxning, fotboll och djärva
bergvandringar. I anslutning härtill ska sådana
övningar bedrivas, vilka är av betydelse
för den militära dugligheten, såsom
marscher i terräng, skjutövningar o. s. v.
Som den främste fostraren ställer
nationalsocialismen hären, ty i hären
utvecklas den fysiska kraften och
disciplinförmågan, och i hären får den
enskilde lära sig, vad det vill säga att
tillhöra ett folk. Men i brist på den stora
tyska hären hänvisas de unga till
nationalsocialismens stormavdelningar och
till ungdomsrörelserna.
Detta uppfostringsprogram är i hög
grad manligt betonat. Men även
flickorna ska genom uppfostran få en fläkt av
hjältesinnet. De ska bedriva vågsamma
sportövningar och marschera i trupp
under avsjungande av vandrings- och
Hitlersånger. Eljest ska flickorna
främst fostras till hustrur och mödrar.
Sachsens kultusminister hävdar att »en
flicka, som ej kan laga mat, är en
andlig krympling, även om hon kan lösa
tredje gradens ekvationer».
Ett sympatiskt drag i
nationalsocialismens uppfostringslära är det starka
hävdandet av arbetets, ej minst
kroppsarbetets, ära och heder. Särskilt
kommer denna strävan fram i vissa planer,
som ännu endast i ringa mån
förverkligats och väsentligen har karaktär av
framtidsprojekt. Sålunda har
framkastats den tanken, att alla studenter ska,
innan de övergår till
högskoleutbildning, genomgå ett »Werkhalbjahr»,
alltså sammanföras i arbetskolonier med
annan ungdom och ute på landet
deltaga i härdande kroppsarbete, gossarna
sysslande med vägarbeten,
röjningsarbeten o. s. v., flickorna med husliga
arbeten i stora anstalter, med
trädgårdsarbeten o. s. v. En annan plan avser
infogandet i den obligatoriska
folkskolutbildningen av ett nionde skolår, ett
praktiskt arbetsår, under vilket de unga
på liknande sätt ska sättas till
praktiska arbeten, flickorna bl. a. placeras
i lanthem som biträden vid
förekommande sysslor, särskilt i lanthem, där
många barn finns.
Nationalsocialismens
uppfostringsprogram har onekligen både sympatiska
och osympatiska sidor. Till de förra kan
räknas exempelvis tillgodogörandet av
det bästa, som de senare årens
pedagogiska utveckling fört med sig i
arbetsskolans aktiva anda, vidare
tillgodogörandet av något av den sunda
ungdomspsykologi, som redan stått sitt prov i
vår egen och hela världens scoutrörelse,
slutligen strävan hän emot
kroppsarbetets adlande. Men å andra sidan stötes
man bort av den trånga nationalistiska
dogmatismen, av bristen på andlig
frihet i lärarens och skolans gärning och
sist men ej minst av den tydliga
militaristiska andan, som kan varsla
kommande stormar. Emellertid kan ju
hända, att den nationalistiska
förträngningen efter den första våldsamma
uppstramningen småningom viker tillbaka,
när den första extasen lagt sig och de
andliga livsfunktionerna sökt sig
tillbaka till mer normala fåror, och då kan
det komma att visa sig, att det nya
Tyskland får större positiv betydelse
för skola och uppfostran än den
nuvarande situationen ger anledning att
antaga. Men ännu så länge är Tyskland
på uppfostrans område liksom på det
politiska området ett stort frågetecken.
Ovanstående utgör ett sammandrag av de
synpunkter som framfördes i ett föredrag
inför Stockholmskretsen av S. A. F.
Utlandets
skolfrågor
följes bäst i
SVENSK
LÄRARTIDNING
Arbeta i kretsarna
för
kollektivprenumerationen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
