Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Föreningsliv och självkultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det sorgliga är således icke att ordet helgelse fått en
ny betydelse för den lilla grupp av människor, som ännu
ger det betydelse. Nej, det sorgliga är att ordet för de
allra flesta mist sin betydelse.
Ty huru kunna vi hoppas att uppnå högre samhälleliga
tillstånd om ej varje enskild själ strävar att nå sina egna
högsta möjligheter; om ej en var först söker dana sig –
och sedan steg för steg närma sig – sitt eget ideal av
det ypperst mänskliga?
Detta är helgelse i ordets nya mening. Och för att göra
denna möjlig, måste vi upphöra att utbreda oss över allt
mer omfattande områden. Vi nödgas också på den andliga
kulturens område gå från det extensiva till det intensiva
brukningssättet.
Jag riktar detta råd särskilt till de mycket unga. Ty efter
tjugofemårsåldern kan det visserligen finnas enstaka,
alltjämt andligt växande människor. Men en allmän
snedvridning i tiden rättas endast genom de helt unga,
dessa, som taga sin riktning – eller missriktning – före
nämda ålder, dessa, som genom sin »tendens» komma att
avgöra nästa tidskedes skaplynne.
Helgelse är endast ett annat namn på förinnerligande. Och
denna innebär att beslutsamt vända sig från de tusen
världsliga ting, som göra själen splittrad och ytlig;
de oproduktiva lidelser, som bränna den torr eller tom;
den lust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
