Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VI
på studentmötet i Lund 1845 och då helsad af ett
oändligt jubel, som fylde Lundagårdens kronhvalf.
Bland de yngre tyska skalderna var Herwegh
otvifvelaktigt den, till hvilken Strandberg kände
sig starkast dragen. Med liknande verldsuppfattning
fann han hos honom en passionerad entusiasm,
en djerf och förvägen fantasi, nära befryndad med
hans egen själsdaning. Det faller lätt i ögonen, att
Strandberg af honom och andra tyska skalder lärt sig
ett och annat grepp på lyran; bland »Sånger i pansar»
finner man till och med några dikter, hvilka,, om
än icke egentliga efterbildningar, dock tydligen
hafva framgått ur föreställningar, hvilka i den
tyska politiska lyriken hafva sin rot. Men skilnaden
emellan de tyska skalderna och den svenske skalden
är dock ännu mera i Ögonen fallande; och den beror,
i korthet sagdt, derpå att den svenske egde hvad
tyskarne saknade: ett fritt fosterland. Ty ser man
bort från enskilda löpningar öfver strängarne efter
tyska noter, så är den i pansar-sångerna genomgående
tonen en kraftigt fosterländsk, hvarföre också dessa
dikter, ehuru bärande stämpeln af en förfluten tids
stämningar, likväl ännu i dag kunna njutas och ännu
i dag förmå värma ett fosterländskt sinne. Man
har om Herwegh anmärkt, att just det obestämda i
hans politiska program icke minst bidrog till hans
folkgunst; den »frihet», på hvilken han ropade,
var denna politiska romantiks »blåa blomma», en
symbol, hvilken kom alla hjertan ätt-klappa högre,
men hvilken en hvar kunde fatta och äfven fattade
på sitt sätt. Samma obestämdhet vidlåder visserligen
äfven Strandbergs politiska frihetsideal, och denna
obestämdhet hade här samma verkan, som i Tyskland;
men derjemte fängslades läsaren af det friska,
eldiga, stundom våldsamma i tonen, och man kunde
icke misskänna det varma fosterländska hjerta, som
lika förnams då skalden i jublande hymner firade
fosterlandet, eller då han uppstälda gripande bilder
af hög fosterlandskärlek, eller lät utgå eldiga
uppmaningar att hålla den gamla svenska skölden
fläckfri, eller slutligen då han - for att begagna
hans egna ord .- »kastade böss-kolfven i pannan på
en granne, som ädelmodigt kopplat gevär på, Sveriges
östra gräns».
Vid ankomsten till Lund var det Strandbergs
afsigt att der förvärfva den filosofiska graden;
mellankommande omständigheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
