Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Likbrasan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
Det tycktes, som ville han bräckt i dag En skalle för
hvarje hammarslag Och som hade han allvar med hotet;
Ty aldrig han gjort ett sådant larm, Som nu, och man
läste en blossande harm I rodnaden under sotet.
När skaran nådde till bergets topp, Så lyftes
de kupiga locken opp Och allt högre lågade
branden. Barmhertige Gud! Är det den tid, Att du
ropar de döda ur grafvens frid? Och är domedag för
handen?
En högväxt bonde, en axelbred,
Med vakten trängdes, der den red;
Han var som ur klippan skuren,
Hans hår var grått, men hans gång var fast.
Och han kände vid första ögonkast
I liket den ädle Sturen.
En stund han veknade, som ett ro, En stund han
bleknade, som en snö, Af denna anblick slagen; Sin
sorg han dock med magt betvang7 Fast bröstet gick så
bältet sprang Vid de djupa andedragen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
