Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Nödvändiga egenskaper hos en informator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framstående i någon vetenskap genom en skolmästares tukt
och tvång.
Den stora uppgiften för en uppfostrare är att
bibringa lärjungen höviskt uppträdande ock utbilda hans
själ, att hos honom stadga goda vanor samt dygdens
och vishetens grundsatser, att småningom giva honom
blick för människorna och hos honom arbeta fram
kärlek till och lust att efterbilda det, som är utmärkt och
berömvärt, samt slutligen att vid fullföljandet av detta
mål bibringa honom kraft, verksamhetslust och flit.
De studier, som han leder honom till, äro blott så att
säga övningar för hans själskrafter och användning av
hans tid, för att hindra honom från dagdriveri och
sysslolöshet, lära honom att ge sig hän åt en uppgift
och vänja honom vid att anstränga sig samt ge
honom litet försmak av vad hans egen flit måste
fullända. Ty vem väntar, att en ung herreman under
sin informators ledning skall bli en fulländad kritiker,
vältalare eller logiker, bli grundlärd i metafysik,
naturfilosofi eller matematik, eller mästare i historia
eller kronologi? Visserligen bör man låta honom lära
sig något i vart ock ett av dessa ämnen. Men detta
skall endast öppna dörren, för att kan skall få blicka
in ock likasom börja en bekantskap, men icke för att
han skall bo där. Och en informator skulle få mycket
klander, om han hölle lärjungen för länge eller förde
honom för långt i de flesta av dessa ämnen. Men
belevenhet, världskännedom, dygd, flit och kärlek till
ett gott namn kan den unge icke få för mycket av;
och har han dessa egenskaper, så skall kan ej länge
sakna, vad han behöver och önskar av de andra.
Eftersom man ej heller kan hoppas, att han skall ha
tid och krafter att lära sig allting, bör man ägna den
största omsorgen åt det, som är mest nödvändigt, och
främst tillgodose det, som mest och oftast kommer att
bli honom till gagn i världen.
Seneca klagar över att det motsatta var vanligt på
hans tid. Och ändå vimlade det icke på den tiden av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
