- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Illustrerad teknisk tidning. 1871 /
251

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 32. 12 Augusti 1871 - J. H. F.: Svenska Landtbruksmötet i Göteborg 1871 - Anteckningar under en studieresa i tekniskt ändamål

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fiskeredskap voro utställda 54 uumror och af fisk 125,
hvaribland märktes: saltvattenfisk, såväl torrsaltad, laksaltad som rökt
af klippfisk, kabiljo, spil-långor, sockor, sill, strömming, tran
och rom m. m.; sötvattenfisk, såsom lax och gädda. Hvad som
häribland förtjenar stor uppmärksamhet är
anjovis-fabrikakationen, som synes vara utöfvad i ganska stor skala af flera
handelshus, hvilka deraf exportera såväl till Skandinavien som till
England, Tyskland, Ryssland, ja till och med ända till Amerika
och Afrika. Likartadt, om än ej i så hög grad, synes
förhållandet vara med lax.

Bland de mest glädjande företeelserna på
fiskeriutställningen voro de vackra profven å bankfiskets produkter,
isynnerhet de från Olof Bondesson, som gjort mycket för
bankfiskets utveckling inom Bohuslän, allt sedan fiskaren Anders
Larsson, förande ett af »Göteborgs & Bohusläns aktiebolag för
storfiske» tillhörigt fartyg, upptäckte Storeggens bank, hvarest
sedermera fiske bedrifvits årligen med öfver 20 svenska fartyg
med ett par hundra mans besättning. Mycket har till
Bohusländska fiskets upphjelpande bidragit Göteborgs & Bohusläns
Hushållningssällskap samt den nistiske fiskeriintendenten G. von
Yhlen, anordnaren af denna fiskeriutställning.

Jagtutställningen, anordnad af intendenten Malm, erbjuder
ej mycket af egentliga jagtprodukter endast några skinn af
björn, elg samt några elg- och renhorns-kronor samt litet
konserveradt vildt. Bland jagtredskap märka vi en samling
jagtgevär från Casette, Liège, samt en samling jagttyg från
grefve Lewenhaupt, Claëstorp. Större delen af utrymmet
upptages dock af från Göteborgs naturhistoriska museum
utställda uppstoppade djur, skeletter, m. m., ordnade i grupper
af matnyttiga däggdjur och foglar, samt djur, nyttiga eller
skadliga för landt- och skogs-hushållningen, den sista gruppen af
specielt intresse för »småfoglarnes vänner». Inom denna lokal
voro äfven några geologiska kartor utställda, till hvilka vi
framdeles torde återkomma.

Växtutställningen, anordnad af direktör G. Löwegren och
trädgårdsmästaren U. P. Lange, erbjöd såsom naturligt borde
vara en sinnet mera tilltalande anblick än någon annan, del
af utställningen. Andra trädgårdsalster än praktväxter voro
dock sparsamt representerade, och kunde denna utställning
i så fall ej mäta sig med samma i Köpenhamn 1869. Då
vi redan förut i korthet antydt utseendet af denna
smakfulla utställning, vilja vi nu åtnöja oss med att omförmäla
de förnämsta pristagarne inom denna grupp, hvilka voro
trädgårdsmästaren Loney på Öfverås, hvilken tog tre första pris, ett
andra och ett tredje, samt trädgårdsföreningen i Göteborg genom
direktör Löwegren, hvilken tog tre första pris och två andra.
J. H. F.

Anteckningar under en studieresa
i tekniskt ändamål,


(Bref till Ill. Teknisk Tidning.)

I.

Tillverkning af artificiela gödningsämnen, soda och
konstgjord sandsten; murtegelfabrikation; kruttillverkning;
pappersmassesurogat; saltberedning.


Få äro sannolikt de länder, som af naturen blifvit så
vanlottade i afseende på fabriksindustriens rationela bedrifvande som
Danmark, ty inom många af dess grenar måste icke blott det for
drifkrafts genererande erforderliga brännmaterialet utan äfven
råmaterialerna införas; och likväl har landet flera både intressanta
och lönande fabriker, verkstäder, m. m. Köpenhamn är i detta
hänseende bättre lottadt än någon svensk stad; också ser man,
hvart man än vänder sig, rykande skorstener, i allmänhet af
betydliga dimensioner. Vi inbjuda härmed Illustrerad Teknisk
Tidnings läsare till ett besök i några af dessa etablissementer,
men måste vi dervid förbereda på, att man, såsom svensk,
riskerar att ej få inträde i åtskilliga af dem, huru lärorik en tittin
der än kunde vara.

Då Danmark hufvudsakligen är ett spanmålsproducerande
land, är det gifvet, att de fabriker, som hafva till föremål
framställandet af för jordens förberedning och gödning behöfliga
produkter,
här skola intaga en framstående plats. I trakten af
Köpenhamn finnas ett par sådana, af hvilka den största ligger
på ön Amager. Der användes såsom råmaterial till
gödningsmedlens beredning hufvudsakligen koproliter, hvilka först malas
mycket fina under vertikala granitstenar och derpå intimt blandas
med syra af eg. v. 1,55–1,60 i kärl, inklädda med bly samt
försedda med horizontela omrörare. Ehuru man i någon mån
sörjt för ventilationen, uppkommer af massan under behandlingen
en så obehaglig stank, att till och med de vana arbetarne hafva
svårt för att stå ut dermed. Omröringen fortsattes under ett
par timmar, hvarpå den erhållna grötformiga blandningen af
sur fosforsyrad kalk och gips temligen hastigt öfverföres i
kamrar, der den får stå, tills den stelnat till en fast massa,
som lätt kan sönderdelas i pulverform. Om vid syrans och
fosforitens blandning den förra antingen varit för utspädd eller
tillkommit i för stor mängd, blir ej massan torr och således
ej så bra säljbar. Tillsättes deremot för litet syra, blir
visserligen produkten torr och kännes god, men utbytet blir för litet,
och det, som erhålles, är icke tillräckligt sönderdeladt.
Särdeles vigt ligger vid en rätt kännedom om de erforderliga
proportionerna, hvilka ofta nog måste förändras för hvarje särskild
blandning, emedan vattenqvantiteten hos råmaterialet är mycket
variabel. – Den svafvelsyra, som begagnas för koproliternas
sönderdelning, beredes i 4 olika systemer, emedan fabriken så
småningom utvecklats till sitt närvarande. Hvardera systemot
har en tillverkningsförmåga af 400–500 centner (17,0–21,3 tons)
per dag. Det mest anmärkningsvärda vid denna
tillverkningar, att tre af systemen hafva för kondenseringen 75 woolfiska
flaskor af lergods, hvardera rymmande 19,1 kannor (50 lit.),
i stället for de numera vanligen brukade kåkstornen. Hvarje
dygn utbyttes 5 flaskor med nya, och ansåg man, att
kondensationen i dessa försiggick lika fullständigt som i kåkstornet, men
att det erfordrades starkare drag i skorstenen till följd af det stora
motståndet i flaskorna. En del af den beredda syran
koncentreras till 1,83 egentlig vigt och försäljes såsom sådan.

Vid en annan fabrik, Öresund, belägen norr om
Köpenhamn utmed kusten, beredes äfven superfosfat af koproliter på
ungefärligen samma sätt som vid nyss omnämnda fabrik, endast
rned den skilnad, att man här höll på att upprätta en ordentlig
exhaustor för de vid blandningen uppstående osunda gasernas
utsugning.

Ett annat på senare tider mycket omtyckt gödningsmedel,
svafvelsyrad ammoniak, har man äfven beredt vid Öresunds
fabrik på det sätt, att det vid rening af lysgas erhållna s. k.
gasvattnet inneslutes i ett kärl, genom hvilket blåses luft, antingen
kall eller också något uppvärmd. Luften upptager då
ammoniakgasen och inledes dermed genom svafvelsyra, som neutraliserar
densamma. Så länge vattnet höll sin normala qvantitet
ammoniakgas, lönade det sig att sålunda bereda det ifrågavarande
saltet, men då vattnet blef för magert på ammoniak, blef icke
denna fabrikation ur ekonomiskt hänseende fördelaktig.

Vid Öresund bereder man tillika soda af kryolit. Detta
mineral, som i stor mängd förekommer på Grönland, består,
såsom bekant, af fluornatrium och fluoraluminium samt förarbetas
till soda utom vid den nämnda fabriken äfven vid tvenne i
norra Amerika och en i norra Tyskland. Det söndermales först
ytterst fint och blandas derefter med 4 gånger sin eqvivalenta
mängd kalk. Blandningen upphettas i ungefär 34 linier (10
c. m.) tjocka lager i en stor flamugn, då vid tillräckligt hög
temperatur fluorcalcium, natron och lerjord bildas. Om
temperaturen derefter aldrig så litet stegras, smälter fluorcalciet och
gör hela massan till en glasartad kropp. Det är derföre af
största vigt att hålla den erforderliga temperaturen konstant.
Massan uttages nu och utlakas efter afsvalning med vatten, då
fluorcalcium förblir olöst, men lerjordsnatronet löser sig. För
att vidare afskilja lerjorden och framställa sodan, bringas
lösningen i cylinderformiga, liggande karl, hvari under omröring
kolsyra inledes, då lerjorden utfaller fullständigt och temligen
kompakt, så att den lätt kan frånskiljas. Den för denna
operation brukade kolsyran beredes helt enkelt genom förbränning
af kåks och förbränningsgasernas tvättning i vatten.
Sodalösningen inkokas slutligen och får kristallisera, hvarvid erhålles

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:39:39 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1871/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free