- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
22

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 3. 20 Januari 1872 - Maskin för läders bearbetning - A. W. Cronquist: Tillgodogörande af alfall vid åtskilliga fabrikationer - Van der Weyde: Nytt förfaringssätt att pröfva petroleums antändbarhet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vefven a ej fri, förr än de små rullarne d, d1 stödja mot
reglarne G. Maskinen verkar sålunda blott, då supporterna röra
sig i den fulldragna pilens riktning och går således skäraren
x alltid förut under arbetet. Slaget är 2,35 fot (0,7 m.), och
då verktygen genomlupit detta, höjas de omkring 17 linier (5 c. m)

Lädret spännes på bordet T, hvilande på en
gjutjernsställning t, som uppbäres af hjulen r, löpande på skenorna R.
Detta bord har på framsidan en rulle, vid hvars ena ände äro
anbragte ett spärrhjul g samt en handvef, hvarmed lädret
upprullas, allt efter som det är bearbetadt. På andra sidan af
bordet finnes efter dess hela längd en ränna, hvari den
nedhängande delen af huden får ligga.         (Le genie industriel.)

Tillgodogörande af alfall vid åtskilliga
fabrikationer.


I.

Vid början af hvarje ny industris uppträdande är det
vanligen endast fråga om tillgodogörande af en eller ett par
produkter, hufvudprodukterna, men hvad i öfrigt erhålles såsom
biprodukter aktas ofta nog föga, och det affall, som vid
fabrikationen uppkommer, anses värdelöst. Efterhand som flera
fabriker af samma slag uppstå, blir konkurrensen större och
tillgodogörandet af biprodukter och affall framstår såsom en
nödvändighet. Tillvaratagandet af det vid en mängd tillverkningar i
ganska stora qvantiteter erhållna affallet är också mången
gång af ej så obetydligt ekonomiskt inflytande på den industri,
som bedrifves, och vi vilja derföre med några ord påpeka några
af de fall, då ett dylikt tillvaratagande är på sin plats.

I. Tillgodogörande af vid yllefabrikationen till infettning
användt fett.


På det att ulltråden ej skall lida så mycket änder
behandlingen i spinn- och väfstolar, insmörjes den med ett fett,
hvartill vanligen den dyrbara bomoljan användes, numera äfven
olein. Detta fett uttvättas, sedan garnet eller väfnaden är
färdigt, och får vanligtvis flyta bort. I närheten af Köln samt å
en del af de storartade klädesväfverierua och
ullgarnsspinnerierna i södra Skottland tillvaratages det på följande sätt:
Garnet eller tyget, som derifrån skall befrias, uttvättas i minsta
möjliga mängd soda- eller såplut, denna likväl ej
koncentrerad, ty den skulle då utöfva en skadlig inverkan å
trådfibrerna; utan bearbetas yllet särdeles intimt med en kraftig
tvätt- och sköljmaskin i lut och vatten. Den orena lut, som
härunder uppkommer, är blandad med en stor mängd fradga
och behöfver tid tör att sätta sig samt förvaras derföre någon
tid i djupa cementfodrade tegelmur-cisterner. Härifrån pressas
luten upp i träcisterner, äfven mycket höga, och blandas der
med utspädd svafvel- eller saltsyra under omröring. Efter
några dagar bildar sig å ytan ett grått fast segt magma, som
afskummas och torkas. Om luten då ej reagerar surt,
tillsättes ytterligare en qvantitet syra. Magmat samlas och sändes
till en för flera fabriker gemensam oljeextraktionsfabrik, hvarest
det pressas under lindrig värme i hydraulisk press. Man
bekommer härigenom ett fett, som är en blandning af fettet, hvilket
tjenat till infettningsmedel för ullen, och fettet i såpan. Dessa
åtskiljas nu genom afkylning, destillation eller annat lämpligt
sätt, och användas antingen till såpkokning eller återlemnas
till yllefabrikerna. Sålunda erhållas 70–80 proc. af den totala
qvantiteten fett, och reningskostnaden betäckes af fettet, som
erhålles ur såpan.

2. Tillgodogörande af garfvarbark såsom bränsle.

Sedan ekbark blifvit använd till garfning, har den ej något
egentligt värde. Den brukas på några ställen till rökning af
kött o. dyl. och, så pulverformig den är, i sällsynta fall såsom
bränsle, men gifver dock en så skarp och illaluktande rök, att
den är nästan outhärdlig. Å flere ställen i såväl norra som
mellersta Tyskland har man deraf i städerna börjat bereda en slags
kakor på följande sätt: Sedan barken blifvit använd till garfning,
lägges den i stackar om minst 50–80 kubikf. (1,31 à 2,10
kub.m.), kommer der i jäsning, hvilken får fortfara 6–12
månader, hvarunder barken förlorar större delen af den vidriga
lukt, som uppstår vid dess förbränning, och får tillika större
förmåga att häfta tillsamman. Å ett golt lägger man nu en
qvadratisk jernram af 1,7 liniers (5 m. m.) plåt om 54–67 liniers
(16–20 c. m.) sida och 13–17 liniers (4–5 c. m.) höjd,
hvaruti inpackas bark; och en man, iklädd mjuka skodon
trampar och hoppar derpå (under det han med båda händerna
stöder sig mot tvenne fasta handstörar), så att kakan blifver
temligen fast och antager ramens form. Denna flyttas då på en
lafve att torka under tak och är under sommaren efter 4
à 5 veckor tillräckligt torr för att kunna användas.

Det brännmaterial, som på sådant sätt erhålles är visserligen
temligen bräckligt, så att det ej tål transporteras lång
väg utan att deraf lida betydlig förlust, men är dock å de
olika platser, vi varit i tillfälle att se det, mycket omtyckt,
isynnerhet af arbetare, emedan det brinner helt långsamt och
utan låga, hvarigenom det gifver en jemn och stadigvarande
temperatur.

Råmaterialet för beredning af dylika barkkakor är mycket
billigt, så att det i Aachen endast kostar 5 öre, i Lüneburg
14 öre. Arbetslönen för trampning af 100 st. är 45 öre, och
medhinner en man beqvämt att trampa 600 st. på dagen.
Försäljningspriset är 1 à 1,25 rdr för 100 st., och finnes full
afsättning å allt, hvad häraf kan tillverkas. Sannolikt är detta
en af de många småindustrier, hvaraf isynnerhet i våra större
städer, der vedpriserna ständigt ökas, äfven hos oss mången
kunde hafva sin fulla bergning.

3. Tillgodogörande af masugnsslagg såsom gatuläggningssten.

Om en glasig massa länge hålles i smältande tillstånd
eller nära smältpunkten, öfvergår den till mera kristallinsk
struktur och blifver, om den långsamt får afsvalna, betydligt
starkare och segare än eljest. Dessa iakttagelser hade man
äfven gjort i Mercinelle nära Charleroi i Belgien å slaggen vid en
dervarande masugn. Som det tillika på trakten är temligen ondt
om för gatuläggning lämplig fältsten, tillverkar man numera
ett utmärkt godt material för detta ändamål sålunda: Straxt
invid utslagsöppningen gräfves ett par fyrkantiga gropar om cirka
5 fot (1,5 m.) i qvadrat och samma djup. Bottnen göres jemn
och utfylles med ett 17 linier (5 c. m.) tjockt lager af aska,
hvarpå slaggen ditledes samt får rinna i en kontinuerlig ström
och bilda ett sammanhängande stycke om 50 liniers (5 c. m.)
tjocklek. Då slaggen jemt hunnit stelna å ytan, öfvertäckes
den med ett 34–50 liniers (10–15 c. m.) lager af glödhet
aska, som vid nästa utgjutning tjenar till botten för slaggen
och i sin ordning öfvertäckes o. s. v. Då gropen är fylld med
5 à 6 lager på hvarandra, få slaggkakorna ligga orubbade 3
à 4 dagar, och då de äro temligen svalnade, uttagas de och
tuktas sönder med en slägga, så att de bekomma önskade
dimensioner (ungefär 15 x 14 x 14 c. m). Detta
gatuläggningsmaterial anses ypperligt; det säljes å jernvägsvagn vid bruket
för nära 23 rdr (90 fr.) pr 1000 st, och tillverkas der hvarje
vecka 15 à 20,000 st., motsvarande 140 tons slagg.
        A. W. Cronquist.

Nytt förfaringssätt att pröfva petroleums
antändbarhet.


Af professor Van der Weyde.

Vid "American Associations" senaste sammanträde
meddelade professor Van der Weyde ett nytt, enkelt och säkert
sätt att pröfva petroleum och andra kolväteoljor på deras
farlighet. Han fyller ett i ena änden tillblåst glasrör med den
olja, som skall pröfvas, tillsluter den öppna änden med fingret
samt omvänder det och ställer det i ett kärl med vatten, som
uppvärmes genom en blandning af kallt och varmt vatten till
43,3° à 44°, och underhålles denna temperatur genom att tid
efter annan tillsätta varmt vatten. Så snart gaser och ångor
uppkomma, samla de sig i den öfre, slutna delen af röret, i
det de tränga oljan nedåt. Mängden af denna gas gifver en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free