- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
99

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 13. 30 Mars 1872 - Dürre: Bronsgjuterierna i Nürnberg - J. O. Andersson: Resumé öfver några vanligen förekommande mätningar å fältet utan användning af instrumenter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Såsom redan blifvit antydt, begagnar sig professor Lenz
såväl af flamugnar som degelugn ar vid bronsens smältning.
Den ena af flamugnarne är så stor, att i den kan insättas 75
till 120 centner (3,19 à 5,10 tons). Till sin konstruktion hör
denna ugn till dem, som hafva långsträckt härd och synas i
plananordning bilda en öfvergång mellan de gamla cirkelrunda
eller ovala bronsugnarne och de utsträckta agnarne i
jerngjuterier. Under det att en dylik stor ugn af sistnämnda slaget
nästan alltid visar förhållandet 1 : 3 mellan största bredden och
längden, har Nürnberger-ugnen förhållandet 1 : 2, eller på sin
höjd 1 : 2,5 fot mellan samma dimensioner. Utslagshålet ligger
under eldstaden och i hela apparatens midtelplan, hvilken är
så uppbyggd, att utslagshålet utmynnar ofvanför den i
byggnadens midt placerade gjutgropen. Eldstaden af lika bredd
som ugnen liknar en generator, som kan beskickas uppifrån,
med en på ett temligen stort afstånd från eldbryggan befintlig rost.
Detta afstånd är vid den Lenz’ska ugnen något större än vid de
utsträckta agnarne med vedeldning, såsom dessa förut existerade
i Mariazell och Spandau. Vid inmatningen af de särskilda
portionerna af brännmaterialet finnes således alltid en betydlig
qvantitet ved, som är i full låga, och förandringarne i
värmeproduktionen utjemnas lättare. Äfven blir man härigenom säker,
att aldrig några oxiderande gaser inkomma i smältrummet.[1]

Hvalfvets form afviker ej väsentligen från den vid de
utsträckta agnarne oftast begagnade; endast mot eldstaden drages
det hastigt tillsammans, dervid följande den ovala grundformen.
Materialet för flamugnarne är af bästa sort och består af 27
till 54 lin. (8 till 16 c. m.) starka, korta stenar af gråhvit,
något fet sand, som finnes i närheten af Nürnberg och der,
likasom formsanden, exporteras sedan urminnes tider af
metallgjutareskrået och användes till utfodring af tegelugnar.
Metallgjutarne göra sitt tegel sjelfva, och blott under hand har det
lyckats professor Lenz att förskaffa sig sådant. Trots det höga
priset är dess användning förenadt med ekonomi, ty i sistnämnde
persons ugn kunna, då utfodringen göres med omsorg, omkring
100 smältningar utföras utan reparation å murverket. De
utmärkta stenarne, hvarom här är frågan, bränna sig nästan
helt hvita och krympa nästan ingenting. I färskt tillstånd kunna
de rifvas sönder och måste derföre vid utfodringens anbringande
handteras försigtigt.

Utom flamugnarne användas för smärre gjutningar
degelugnar, hvilka inbyggas i hyttgolfvet, så att de ligga med
locket i hyttgolfvets nivå. Konstruktionen är helt enkelt fyrsidig
med planrost och beräknad för deglar af 54 till 67 liniers
(16-20 c. m.) diameter. Dessa äro de från England
kommande, bekanta glaserade metallsmältnings-deglarne af stengods,
som väsentligen bestå af sand, men. ej innehålla grafit.

Hvad gjutgodsets fulländning, eller ciceleringen, beträffar,
så söker professor Lenz genom en ständig utveckling af
formnings- och gjutmetoderna att inskränka ciceleringen till
gjutgodsets putsning och gjuthudens borttagande. Han har äfven
på reqvisition redan levererat afgjutningar, hvilkas ytor endast
varit helt lätt afrifna; och han sätter värde på arbeten efter
modeller, hvilkas ytor redan visar behandlingen, som eljest blir
öfverlemnad åt cicelörens godtycke.

Konstindustriskolans gjuteri vid Landaner-klostret ej långt
från Lauferschlagthurm är mindre och prydligare byggdt än det
Burgschmietska, och har en flamugn med en fördjupning och
böjdt hvalf. Denna ugn är inrättad för 10 till 15 centners
(425 à 640 K.gr.) beskickning. Derjemte finnas flera
degelugnar, som äro anordnade likasom de förutnämnda. De här,
använda flamugnskonstruktionerna synas ej kunna motsvara så
stora beskickningar, som vid de Burgschmiet’ska afses. Detta
låter också förklara sig af de med apparatens storlek växande
svårigheterna att bygga dylika ugnar med brutna hvalf, under
det att för mindre beskickningar dessa svårigheter aftaga. Vid
de sistnämnda är dessutom af vigt att kunna verkställa
smältningen så fort som möjligt, och detta företräde har ovilkorligen
dessa ugnar framför de raka                 (Deutsche Ind.-Zeit.)

Resumé öfver några vanligen förekommande
mätningar å fältet utan användning af instrumenter.


Af ingeniör J. O. Andersson.

(Forts. fr. sid. 84.)

Stakning af parabelkurver. Så lätt det är att
sammanbinda två linier genom en cirkelbåge med gifven radie, då
medelpunkten kan begagnas, lika besvärligt är det att på fältet,
der detta ej låter sig göra, förena tvenne linier med en
cirkelkurva. Tangentpunkterna måste då sökas, ordinatorna
beräknas o s. v., och om äfven tabeller finnas till hands, som
härvid bringa lättnad, så återstå i alla fall temligen besvärliga
mätningar. Parabelkurvor äro vida lättare att staka än
cirkelkurvor; man behöfver hvarken korstaflor, tabeller etc,
endast kedja och stakar. Då parabelkurvor böra lika väl kunna
begagnas som cirkelkurvor äfven vid jernvägar, så snart minsta
krökningsradien ej understiger den vid jernvägsbyggnader
minsta tillåtna, och utom den stora lättheten att staka dem äfven
understundom kunna presentera fördelen att lättare lämpa
sig efter terrängen till följd af parabelens variabla krökning, så
synes oss stakning af parabelkurvor vara värd någon
uppmärksamhet, och må derföre äfven antydas, huru man lämpligast
härvid bör gå tillväga.

Om CA och CB (fig. 7) äro de båda linierna, så utsättas
på hvar 10 à 20 fot stakar i dem, tills man kommer till två
för öfrigt godtyckliga punkter A och B, hvilka lämpa sig

illustration placeholder

såsom tangeringspunkter. Stakarna behöfva dervid ej stå på
samma distans i de båda linierna och således ej CA och CB
vara lika stora, blott de äro delade i lika många delar, och i
hvardera af dem delarne äro lika stora. Härefter inriktas de
utanför stående stakarno 111, 211 etc. i linierna A 1, 11–2
o. s. v.; och när detta är gjordt, börjar insättningen af
kurvstakarne, i det man, utgående från A i linien 1–111,
nedsätter den första i skärningspunkten p mellan 1–111 och 2–211,
derpå, följande 2–211, den andra i skärningspunkten mellan
denna linie och 3–311 o. s. v. tills kurvan är färdig.

Kurvans läge kan man modifiera efter önskan, genom att
variera storleken på CA och CB. Göres CA större än CB
kommer kurvan att kröka skarpare i närheten af CB än CA
och tvärtom.

När två linier AC och BC1 (fig. 8) skola sammanbindas
med en S-kurva, bestämmer man sig för den för båda kurvorna
gemensamma tangenten CC1, utsätter derpå stakar på afstånden
Ca och C1b i linierna CA och C1B, tills man kommer till
två punkter A och B, som lämpa sig till tangeringspunkter.
En Stake D, inriktad i linierna CC1 och ab, är den för båda
kurverna gemensamma tangeringspunkten. Såsom synes beror
dess läge på storleksförhållandet mellan Ca och C1b, ökas
Ca närmar sig D linien BC1 och tvärtom. Slutligen indelas
CD i lika många delar sorn CA och C1D i lika många delar
som BC1. Kurvorna stakas nu hvar och en för sig, med D som
utgångspunkt och med användande af utanför stående hjelpstakar,
alldeles som i föregående fall.


[1] Vid de ugnar, som den numera aflidne professor Herold byggde
i Stockholm, var lågans reducerande karakter så utbildad, att
bläster kunde tillföras ofvanför eldbryggan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free