- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
148

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2:a häftet. Maj 1872 - A. Werner Cronquist: Om flytande lim - M. Hock: Metoder för bestämmande af paraffin i stearinljus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Måhända kan denna egenskap förhindras genom tillsats af
borsyra.

Något bättre än med vanlig ättika går det att använda
träättika. Man kan af en ljus limsort erhålla ett temligen lätt
flytande lim på det sättet, att, sedan limmet fått svälla i ungefär
3 delar vatten, det smältes och blandas med 1/2 del renad
träättika (halten ättiksyra deri var obekant). Detta lim är
temligen flytande och håller sig länge oförändradt troligen till följd
af närvarande spår karbolsyra. För att skydda lim har jag
derföre försatt lösningarne med en ringa mängd karbolsyra och
funnit dem deraf bibehålla sig mycket väl. Man tillvägagår
härvid bäst sålunda. Till det färdigberedda limmet sättes en
ringa mängd vatten som under någon tid stått öfver karbolsyra.
Lim tyckes nämligen ej vilja så fullkomligt smälta i
karbolsyrehaltigt som i rent vatten. Saltsyra äfven ända till en
fjerdedel af limmets vigt bringar ej limmet i löslig form, men om
dertill sättes klorzink eller svafvelsyrad zinkoxid (ziukvitriol)
blir resultatet bättre, så att 3 delar lim, vederbörligen
uppblötta och blandade med 1/2 del saltsyra och 1 del klorzink eller
1 del ziukvitriol, gifva ett brukbart flytande lim.

Om man ej gör som nödvändigt vilkor, att lim skall vara
närvarande i det häftmedel man vill använda, och då ett
flytande häftmedel hufvudsakligen användes vid finare arbeten, der
en ökad kostnad för ett sådant ämne utgör en obetydlighet
men godheten är af största vigt, hafva vi försökt ett par
bland de många uppgifna blandningarne för erhållande af
flytande häftmedel.

Om hvetemjöl uttvättas i vatten, erhålles stärkelse som
bortslamnas med vatten samt till återstod gluten eller vextlim.
Detta häftar mycket väl, men blir, om det ensamt för sig
intorkas, sprödt, hvarföre en inblandning af glycerin deri är
ganska tjenlig, I stället för ren gluten som ej för en hvar står
att erhålla kan man mycket väl använda maccaroni och
deraf på följande sätt tillreda sig ett ganska godt flytande lim.
Ett skålpund maccaroni uppblötes under ett dygn i ungefär
50 kub.tum (1,3 lit.) vatten, kokas dermed, och då alla bitarne
kännas mjuka, rifvas de portionsvis i en mortel, helst i värme,
så att de bilda en likformig välling. Denna blandas med 3 ort
(13 gr.) glycerin och ett par korn karbolsyra.

Är man i tillfälle att bekomma ren gluten, så upplöses
denna i vatten, hvarefter den öfverskjutande vattenmängden
bortslås och en tjock välling återstår som genom sammanrifning
med vatten blir mera lättflytande. För hvarje 10 ort (42,5
gr.) gluten tillsättas 10 droppar glycerin, hvilket gör häftmedlet
efter intorkandet mindre sprödt. Några droppar lavendelolja eller
alkohol afhålla det från att lätt förruttna och äro derföre
nyttiga att tillsätta.

Gummilacca (schellack) är olösligt i vatten men lösligt i
en vattenlösning af borax. Den lösning som dervid erhålles
är det mest lättflytande på samma gång som väl bindande
häftmedel som finnes. 1 del borax löses i 3 delar vatten.
Denna lösning bringas till kokning, hvarefter 2 à 3 delar
gummilacca tillfogas efter hand som det upplöses. Vanligtvis är ej
hartset rent utan uppblandadt med främmande ämnen, hvilka
göra att en fällning uppstår i vätskan. Denna frånfiltreras
genom en handduk. Lösningen är ett utmärkt häftmedel,
isynnerhet för papper och finare arbeten, och är behagligt, derföre
att det ej ruttnar eller har nödigt någon tillsats för att
förhindra detta. Genom att i en kokande lösning af 1 del borax
på 1 1/2 del vatten upplösa 4 delar gummilacca erhåller man
äfven ett både mycket lättflytande och särdeles starkt bindemedel,
hvilket duger såväl såsom surrogat för lim som för gummi
arabicum.

Med dessa ord hoppas vi i någon mån hafva besvarat
frågan om framställning af flytande lim, och skola vi gerna,
derest ytterligare notiser komma oss tillhanda, derom
underrätta tidskriftens läsare.                 A. Werner Cronquist.

Metoder för bestämmande af paraffin i stearinljus.


Af M. Hock.

En hvar i ljusfabrikationen invigd kemist har sig väl bekant,
att den fasta massan af feta syror försättes med 20 proc.
paraffin. Likaledes gifva paraffinljusfabrikanterna genom tillsats
af stearin sin produkt värdefullare egenskaper. Dock är det
icke alltid konsumenten meddeladt, att de köpa med paraffin
försatta stearinljus, hvarföre han oftast får betala ett mindre
värderikt material för dyrt. Dock finnes det äfven inom denna
industrigren ärliga fabriker, som å sina fabrikaters vignetter
angifva närvaron af paraffin i ljusen.

Länge har man varit betänkt på att utfinna metoder för
utrönande af paraffins närvaro och dess qvantitativa
bestämmande. Först använde man för detta ändamål blandningarnes
egentliga vigt, derpå deras smältpunkt såsom grund för
bestämmandet; men då, ej ens ifrån teknisk synpunkt betraktade, rena
stoffer öfverensstämma i detta hänseende med angifna normer,
kan detta så mycket mindre blifva fallet med blandningar deraf.
Hvarken stearin- eller paraffin-ljusfabrikerna bearbeta kemiskt
rena ämnen utan använda blandningar af olika fettsyror,
respektive kolväten, hvilkas sammansättning är beroende af de
olika beredningsmetoderna och sålunda är betydligt skiljaktig.
Hvad specielt beträffar försöket att använda termometern såsom
reaktionsmedel, så må för att angifva denna metods ohållbarhet
påvisas, att smältpunkten hos paraffin är beroende på de olika
råämnen, såsom tjära, torf, ozokerit m. fl. hvarur den
framställts, och kan den variera från 48° ända till 62°, hvarföre
det härvid är omöjligt tänka på någon normaltemperatur. Man
bör derföre försöka få en metod, efter hvilken såväl paraffin
som stearin kunna bestämmas på våta vägen.

Såsom qvalitativ undersökning, hvilken dock vanligtvis är
otillräcklig, har R. Wagner föreslagit en ganska god metod. Den
beror derpå, att en kokande lösning af paraffin i alkohol icke
gifver någon lösning med neutral ättiksyrad blyoxid, hvaremot,
om stearinsyra finnes närvarande, genast uppstår en fällning.
Detta är sålunda ett sätt att upptäcka stearin i paraffin men
duger ej att användas för omvända fall.

Ett bättre sätt är att saponifiera stearinen och derur
utdraga paraffinen med lösningsmedel; och har detta den fördelen
att kunna användas till qvalitativ och qvantitativ bestämning
på samrna gång. För detta ändamål afväges minst 118 korn
(5 gr.) af det prof som skall undersökas och behandlas med
kalilut som ej är för koncentrerad. Stearinsyran bildar då
med kalit såpa som upplöses, under det att paraffinen deraf
blir oangripeu och flyter upp på ytan af vätskan. Det ligger
nu nära till hands att låta vätskan afsvalna, och att man
derefter skulle kunna bestämma den stelnade paraffinkakans vigt
direkte på samma sätt, som man förfar vid bestämning af de
feta syrorna i tvål och såpa. Detta går dock ej, ty någon
qvantitet paraffin finnes alltid i droppform uppslammad i
vätskan och skulle göra ett sådant sätt för bestämningen oriktigt.
Liknande resultat erhåller man, om vätskan direkte blandas
med eter eller något annat lösningsmedel för paraffin.

Bäst uppnår man det åstundade målet genom att använda
den vid såpkokning använda utsaltningsmetoden. Som bekant
har kalisåpa den egenskapen att blifva olöslig i en
koksaltslösning och utfalla ur lösningen i små runda korn. Härvid
medtagas de små paraffindropparne fullständigt och komma i en
för extraktion mera tjenlig form. Man tager den fasta
natrontvålen på filtrum, uttvättar koksaltlösningen derur med vatten
eller mycket utspädd sprit, hvarefter de små paraffindropparne
åsterstå å filtrum. Dessa böra ej vägas i sådant tillstånd utan
utlösas, efter det filtret blifvit torkadt vid en temperatur af
under 35° med eter och uppfångas samt afdunstas försigtigt
å ett vattenbad (hvarvid är att ihågkomma, det lösningen mycket
lätt skummar och stänker) och väges; skilnaden mellan
erhållna vigten paraffin och profvets vigt angifver då halten stearin.

Denna metod är flerfaldiga gånger pröfvad på olika
blandningar af bestämd sammansättning och har städse gifvit fullt
tillförlitliga resultat, hvarföre den kan åt enhvar som befattar
sig med dylika undersökningar till det bästa rekommenderas.
                        (Polyt. Journal.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free