- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
206

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5:e häftet. Augusti 1872 - E. Lewy: Sundhetsvård för arbetare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

återfinna alla de ämnen, hvilka i form af dam uppfylla luften i de
verkstäder, der dessa arbetare lefvat och verkat, och gifva oss
derigenom hittills oanade förklaringar om orsakerna till en mängd
bröstlidanden.

Utom lungorna angriper dammet äfven andra delar af
menniskokroppen, nämligen ögonen, svalget samt huden, och är i
stånd att äfven här framkalla olika sjukdomsformer, allt efter
beskaffenheten och dön kemiska sammansättningen hos de
särskilda dampartiklarne. Vi kunna således indela
verkstadsdammet med afseende på dess förhållande såsom sjukdomsorsak i
trenne kategorier: 1:o kemiskt och mekaniskt indifferent dam,
2:o företrädesvis på mekaniskt sätt verkande dam och 3:o
företrädesvis på kemiskt sätt verkande dam.

Till den första kategorien räkna vi nästan allt dam af
vegetabiliskt och animaliskt ursprung, som framkallas i qvarnar,
bagerier, stärkelse- och puderfabriker, fjäderfärgerier, vid
lurnpsamling och sortering, i linne- och bomullsspinnerier, snickerier,
madrassfabriker, vid ull- och hästhårskardning, inom bundt- och
hattmakerierna, jemte åtskilliga andra yrken. Detta dam blir
dock så till vida skadligt, att det bildar ett öfverdrag på en
god del af öfverhuden å den slemhinna som betäcker
luftrörsförgreningarne och derigenom hindrar dennas funktioner. Den
med dam ännu obetäckta delen af slemhinnan måste då
försvagas till följd af sitt arbete med mångdubblad kraft och är
ändock ej i stånd att tillföra blodet en tillräcklig mängd syrgas
samt att afskilja en motsvarande mängd kolsyra, hvarigenom
andningen ej heller kan fortgå på normalt sätt. Såsom de första
symptomerna till oordning i organismens fysiologiska
lifsverksamhet inställa sig nu snart en slags snufva, heshet, känsla af
torrhet i svalget samt slutligen en kort, torr hosta. Aktar man
ej på dessa tecken, blir hostan häftigare med slemmig spott, i
hvilken man kan medelst mikroskop upptäcka verkstadens dam.
Andtäppa och en svagt tryckande smärta fullända bilden af de
äfven för laici igenkänliga symptomerna till början af
"bomullsarbetarnes lunginflamation", hvilken under häftiga smärtor och
en småningom fortgående afmagring snart gör ett slut på lifvet.
Den med spotten från munhålan till magen följande
damqvantiteten förderfvar väl aptiten utan att dock, så vidt hittills är
bekant, medföra någon annan särskild olägenhet. På huden
tillstoppar det kemiskt indifferenta dammet mynningarne till
svett- och fettkörtlarne samt alstrar härigenom karbunkler m. m.
och kanske äfven "skorstensfejarekräfta". På samma sätt
lägger det sig i utloppsöppningarne till meibomska körtlarna vid
ögonlockskanten och underlättar uppkommandet af vaglar.

Det företrädesvis på mekaniskt sätt skadliga dammet består
af idel kristalliniska eller i öfrigt skarpkantade delar. Detta
är af men för slipare (isynnerhet knif-, lie-, gaffel- och
nål-slipare), stenbrytare, stenhuggare, stukaturarbetare, svarfvare
(särdeles perlemor-), polerare, förgyllare m. fl. De qvinnor,
som äro sysselsatta med blomstertillverkning och dervid
bestryka det härtill begagnade tyget med gummi och påströ
glaspulver, lida äfven mycket häraf. Vidare hafva vi under denna
kategori qvarnstenshuggare, hvilka oafbrutet inandas fina
splittror af sina stålverktyg och stenen som de hugga; ernaljörer
och glasmålare, hvilka likasom blomstertillverkerskorna strö
emaljpulver på det utritade glaset eller den för emaljering
bestämda metallen. Det mekaniskt skadliga dammet skadar
organismen naturligen på samma sätt som det under första
kategorien hänförda, men då dess partiklar äro kantiga, kommer
dessutom hvarje damkorn att likasom ett rifjern sönderrifva de
åtkomliga delarne af kroppen. Det framkallar på huden svårt
kliande utslag, som isynnerhet förekomma i hudveck, der tvenne
mot hvarandra liggande delar af hudytan med det mellan dem
befintliga dammet gnidas mot hvarandra vid hvarje kroppsrörelse.
På ögats horuhinna uppkomma fläckar och skador, som kunna
hafva till följd synens förlust. Munhålan och tarmkanalerna
betäckas med sår af knappnålshuvuds till bönors storlek. De
fruktansvärdaste förhärjningarne förekomma dock i lungorna,
och finnas häraf tvenne typer "stenbrytaresjukan" och
"sliparelungsot" såsom särskildt anmärkta[1]. Dessa
karakteriseras för oinvigda derigenom, att den förut starka arbetaren
tynar af och förlorar i kraft och lefnadslust. Han afmagrar,
ser eländig ut och lider af andtäppa, tryckning öfver bröstet
samt den i synnerhet hos stenbrytare ofta förekommande korta,
ihåliga hostan. I det upphostade slemmet visa sig stenartade
sammangyttringar af skroflig eller kantig form, hvilka kunna
uppgå till hasselnötters storlek, och sjuklingen dukar snart under
af matthet under det blodhosta och häftig feber pågå.

Det på öfvervägande kemiskt sätt verksamma dammet
fogar till de efter omständigheterna inträffande skadliga inverkningarne
af första eller andra kategoriens dam förgiftning af organismen,
hvaraf symptomerna då kunna iakttagas på samma gång som
de förut skildrade. Dessa förgiftningar blifva efter dammets
natur mycket olika, och vi karakterisera här blott de inom
industrien oftast förekommande, nämligen med arsenik, bly
och qvicksilfver.

Hvad arseniken beträffar, så finnes det visserligen
menniskor, som vänja sig vid att äta arsenik och deraf befinna sig
rätt väl, men de intaga dock giftet i mycket obetydliga
qvantiteter. Arsenikarbetarne åter, särdeles i bergverken, der
arsenik förekommer dels såsom hufvudprodukt, dels såsom i tekniskt
hänseende obetydliga föroreningar i andra malmer, se i det
giftiga dammet sin farligaste fiende. De inandas och svälja det
vid malmens vinnande, vid dess krossande och förberedning, vid
arsenikens pulverisering till vidare förarbetning i glashyttor och
andra industriela anstalter, isynnerhet anilinfabriker; vidare vid
förfärdigandet af arsenikföreningar såsom realgar, anilin,
auripigment och schweinfurtergrönt. De senare kunna vid sin
användning inom tekniken, isynnerhet vid målning af väggar
och tapeter samt vid tryckning af klädningstyg (tarlatan), genom
sitt giftiga dam gifva anledning till sjukdomar; hvarjemte flera
gånger iakttagits, att blomstertillverkerskor, som använda med
schweinfurtorgrönt färgadt tyg till blombladen, insjuknat till följd
af arsenikförgiftning, hvilken gifvit sig tillkänna genom
mag- och tarmplågor, allmän afmagring o. s. v.

För blydammet duka arbetarne under i bergverk och hyttor,
der bly förarbetas dels såsom sådant, dels för silfrets utdragande.
Vidare höra hit arbetarne vid fabriker, der blypreparater,
framförallt blyhvitt, mönja och kromblyfärger tillverkas,
emaljarbetare, glas- och porslinsmålare, målare och lackerare (särdeles
då gammal målning skall bortslipas för att ersättas af ny),
färgrfvare, stilgjutare och sättare, hagel- och tenngjutare,
tillverkare af färgadt, fernissadt och briljantpapper, samt blyättika
utom många andra, hvilkas uppräknande skulle föra oss för
långt. Deras hufvudsakligaste lidande är den fruktansvärda
blykoliken.

Qvicksilfret och dess preparater, sedan forna tider illa
beryktade, har på sista tiden vid fyllningen af
bakladdningspatroner kraft många offer. Vid denna fyllning hopblandas
knallqvicksilfver med klorsyradt kali, glaspulver och lim till en massa
som inpressas i ringen af kopparhylsan till patronen medelst
en omkring sin axel hastigt roterande dorn, hvarvid mycket
dam uppkommer. Af de med dessa göromål sysselsatta
arbeterskorna lida 75 proc. af utslag, skörbjugg, lossnande tänder,
stark afsöndring af saliver och darrning i lederna – det är
qvicksilfverförgiftning. På samma sätt sjukna äfven bergfolket
i Idria, hattmakare, kemister, barometertillverkare,
spegelbeläggare m. fl. andra, som mycket befatta sig med
qvicksilfverpreparater.

Till de mest klandrade arbetsmaterialerna hör obestridligen
kopparn, men vi hafva icke desto mindre goda skäl för att icke
uppställa det såsom ett karakteristiskt exempel på giftiga
damsorter. Arbetare, som sysselsätta sig med denna metall i
bergverk och verkstäder, få gröna tänder, men deras hår och ben
förblifva temligen friska, och deras särskilda sjukdomsanlag
föranledas af kopparens tillfälliga eller afsigtliga föroreningar med
bly och arsenik. Såsom exempel på, huru väl menniskokroppen
kan fördraga koppar, må här tjena den iakttagelse Frauenfeld
gjorde under Novaras verldsomsegling, att hos Nya-Caledonierna
en starkt kopparhaltig lergjord bildar ett omtyckt njutningsmedel.

Frågar man nu, hvilka medel finnas att skydda organismen
mot de faror, hvarmed den genom dammet hotas, så gäller


[1] Jemför härmed en uppsats »om dammet i arbetslokaler» af
doktor A. Lamm i Ill. Teknisk Tidning, 1872, sid. 9.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free