Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8:e häftet. November 1872 - Edm. Campe: Framställning af albumin - Tillgodogörande af ben. För husfruar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och medtages härvid äfven alla rester från utdragandet af prima
serumen, d. v. s. den röda slamm, som afsätter sig i
häfvarekärlen. Alltsammans genomarbetas ordentligt med händerna.
Den mellan bottnarna uppsamlade vätskan göres svagt alkalisk
med ammoniak och föres till torkrummet. Den då erhållna
produkten glänser äfven och är den s. k tertia-albuminen, Det
i fatet återstående blodet får derpå passera mellan tvenne i
hvarandra ingripande pinnvalsar för att förvandlas till en
homogen massa, hvarefter den uttorkas i en etageformigt utförd
torkugn vid 62° till 75°. Härvid användes 2 fot (54 c.m.)
långa och 67 lin. (20 c.m.) breda jernplåtkärl af ungefär 13,5
liniers (4 c.m.) djup. Denna produkt brukas rätt mycket och
betalas med 10 à 12 rdr per centner. För att ännu bättre
tillgodogöra dessa återstoder efter blodet lät Campe slå dem
tillsammans med fasta mennisko-excrementer och galäpplemjöl
till tegel, hvilka sedan fingo torka och slutligen i
pudrettqvarnen söndermaldes till pulver. Den sålunda erhållna
"blodpudretten" lemnar ett rätt godt gödningsmedel med cirka 6
procent qväfvehalt, hvilket för gramineer och leguminoser är af
förträfflig verkan. Det urlakade och torkade blodet visade
enligt undersökningar, verkstälda af Stöckhardt, Reichardt, Wolf
och Kohlrausch, en halt af 9,5 till 12 proc. qväfve och 1 proc.
fosforsyra.
Vid fabrikationen af äggalbumin är ett hufvudvilkor, att
man försäkrar sig om afsättning af de friska äggulorna vid
läderfärgerier, handskfabriker m. fl. Genom de polska judarnes
oerhörda konkurrens är likväl nu priset på äggulor i Tyskland
betydligt nedtryckt, nämligen till 30 à 36 rdr per centner.
Med detta billiga pris och till följd af den ringa konsumtionen
är det derföre klart, hvarföre fabrikanter ännu sjelfva tillverka
albumin af ägg.
Gulans afskiljande från ägghvitan måste ovilkorligen ske
med stor omsorg, hvarjemte man bör tillse att hinnorna äfven
komma med bland ägghvitan, emedan eljest dels för mycket
ägghvita går förloradt, dels äggulan genom den vidhängande
hvitan mycket fortare undergår förskansning. 60 stycken ägg
böra, om de slås ut försigtigt, gifva 3,29 à 3,46 skålp. (1,40
à 1,47 K.gr) hvita; stora ägg gifva till och med 3,62 skålp.
(1,54 K.gr.) hvita och 2,47 skålp. (1,05 K.m.) gula. För att
befria ägghvitan fullkomligt från vidhängande delar af gulan
användas likasom vid blodalbumintillverkningen baljor af cirka
3 centners (128 K.gr.) innehåll, äfven försedda med träkranar
ungefär 27 lin. (8 c.m.) öfver botten. För hvarje centner
ägghvita tages 25 ort (106 gr.) koncentrerad ättiksyra och lika
mycket terpentinolja, och med dessa bearbetas den förstnämnde
så länge, tills den blir alldeles vattenaktig. Då får den stå i
stillhet i 24 timmar, efter hvilken tid äggulan afskilt sig och
flytit upp till ytan, och hvitan synes fullkomligt klar. Denna
aftappas derpå försigtigt genom bottenkranen i en svag stråle,
göres svagt alkalisk med ammoniak och införes i torkrummet,
Till intorkningen användas pressade kärl af tennplåt, 1 fot (30
c.m.) långa och 54 lin. (16 c.m.) breda samt ingnidna med
god bomolja. Temperaturen regleras såsom vid tillverkningen
af blodalbumin.
England, såsom hufvudkonsumeiit af den på kontinenten
tillverkade äggalbuminen, önskar få den blott i stora,
kompakta stycken, hvarföre man måste åt albuminens torkning
egna den största uppmärksamhet. Så snart den i kärlen torkat
så mycket, att den kan afskiljas i stora skifvor, uttagas dessa
ur torkrummet, läggas på 3,37 fot (1 m.) långa och 2 fot (59
c.m.) breda linnedukar, hvarest de få torka fullständigt vid
vanlig rumstemperatur. På detta sätt erhållas blott stora vackra
stycken. Den sålunda erhållna ägghvitan är den s. k.
prima-äggalbuminen. Af den i dekanterkärlen qvarblifvande resten
beredes en sekunda vara, för hvilket ändamål man ännu en
gång utlakar återstoden med vatten jemte något ättiksyra och
terpentinolja. Kärlen för sekundavaran måste likväl anordnas
på annat sätt, emedan till följd af förändrad specifik vigt hos
ägghvitan slamm och smuts här, i motsats till vid den rena
ägghvitan, aflagras på kärlens botten. Man förser derföre dessa
med ilera kranar för att kunna ofvanifrån afdraga vätskan,
hvilken derpå likaledes göres svagt alkalisk med ammoniak.
Det vid den sist beskrifna operationen i kärlen qvarblifvande
slammet – äggulor och hinnor – användes såsom gödningsmedel.
Campe har förra sommaren gjort det försöket att från
Galizien erhålla ägghvita, redan skild från gulan, men kom
dervid till det resultatet, att det var omöjligt att få den riktigt
ren; den opaliserade och blef trots alla använda hjelpmedel
mjölkig. I alla fall hade sönderdelningen fortgått så långt, att
något svafvel såsom en fin uppslammad fällning afskilts, och
hvilken icke kunde genom filtrering aflägsnas.
Ett försök att behandla ägghvitan med ammoniak i stället
för ättiksyra gaf visserligen ett till utseendet vackert fabrikat,
dock lemnade detta enligt konsumenters utsago något öfrigt att
önska, hvad lösligheten beträffar. Dylika fel hade äfven i
kalkvatten förvarade galiziska ägg. Gulan var vattenaktig samt ytterst
svår att afskilja från ägghvitan, och äfven i klarkärlen var det
svårt att befria den senare från gula. Campe lät derföre
kalk-ägghvita, innan klarningen var till hälften fullbordad, stå i tre veckor
samt erhöll då de bästa resultat, om han helt och hållet
utelemnade ättiksyran vid raffineringen och blott använde
terpentinolja. Använde man ättiksyra erhöll man nog med
kalk-ägghvita klara vätskor, men så snart man tillsatte ammoniak, gaf
ägghvitan inom loppet af en halftimme en så stark fällning
att vätskan blef vasslig och grumlig och måste derföre stå ännu
en dag för att sätta sig. Den färdiga produkten af kalkägg
hade dock aldrig samma renhet som friska ägg och blef nästan
rödgult färgad, under det att vid fabrikationen med färska ägg
alla dessa fel kunde undvikas.
Det är af vigt vid albumin-fabrikationen att kunna afyttra
äggula på förmånligaste sätt. Genom försäljning i smått till
hushåll uppstår en högst ringa afsättning och återstår då endast
den större förbrukningen i garfverier och läderfabriker. Campe
har aflemnat omkring 40 centner (1700 K.gr.) färsk konserverad
äggula i veckan till Tyskland och England och vidtog åtskilliga
åtgärder för att få den att väl hålla sig. En del afnämare
föreskref karbolsyra, men andra stötte sig på den lukt som lädret
derigenom skulle antaga. Undersvafvelsyradt och
undersvafvelsyrligt natron visade ej heller goda resultat; garfvarne och
läderfärgartie klagade öfver, att lädret erhöll fläckar, samt att
ägggulan blef grön. Såsom det bästa medlet har visat sig i
glycerin upplöst arseniksyradt natron vara, hvaraf cirka 2 proc.
och dessutom 12 proc. koksalt tillsättas. Det är emellertid
alltid bra att sönderpiska äggulan till en likformig gröt samt
derefter gjuta densamma genom en grof sil, hvilken likasom
mjöl-siktarne nedtill löper något tillsammans, då hinnorna
qvarhållas, hvilka eljest skulle påskynda gulans förstöring.
Kalkylen öfver kostnaderna för äggalbumintillverkningen
visa, att behållningen blir högst ringa. I större städer, der
man har till sitt förfogande en tillräcklig qvantitet blod, är
derföre mycket rådligare att tillverka blodalbumin, isynnerhet
som förbrukningen häraf är i stigande, under det att efterfrågan
efter äggalbumin betydligt aftagit. Med en förståndig
anläggning, som ej fordrar så stort kapital, och då den för
fabrikationens bedrifvande behöfliga personalen ej heller är så stor,
ställer sig också tillverkningen af blodalbumin rätt fördelaktig
i ekonomiskt hänseende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
