- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
82

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. 10 mars 1928 - Utlandet och kvalificerad svensk arbetskraft, av Hugo von Heidenstam

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

82

TEKNISK TIDSKRIFT

11 FEBR. 1928

ned, m. fi. samverkande omständigheter. De svenskar,
som haft framgång och lyckats skapa sig en ställning
utomlands — i europeiska länder, i Amerika och
stormaktskolonierna — ha i regel fått och få alltjämt betala
denna framgång just med ett uppgivande eller en
begränsning av sådan svenskvänlig verksamhet, som vi,
och säkerligen ofta även de själva, gärna skulle se
utvecklad.

Denna kategori landsmän i förskingringen har också
ej så sällan t. o. m. formellt nödgats uppge sin
nationalitet. Särskilt är detta fallet i sådana "100 %"
nationalistiska länder som Förenta staterna. Den, som
känner förhållandena i nya länder med stark
nationalistisk betoning — de nyssnämnda U. S. A. samt Canada
och Australien — vet, hur snäva gränser, som särskilt
efter kriget där uppdragits för alla mera praktiska
uttryck för hemlandssympatier. I Canada och Australien
intar dock England därvid en särställning.

Något annorlunda ha intill det sista årtiondet
förhållandena för den andra kategorien ställt sig i sådana
länder som Japan, vissa engelska och andra kolonier,
Turkiet, Egypten, Kina, Persien m. fi. I dessa har den
internationella konkurrensen varit någorlunda fri och
västerländsk arbetskraft har, om den varit nödvändig,
anställts oberoende av nationalitet och kapitalinsats.
En svensk har där kunnat vara svensk —- också vad
beträffar främjandet av svenska intressen — och ofta i
viss mån erhållit och kunnat uppbygga sin ställning på
det förhållandet, att han tillhört ett mindre land utan
imperialistiska eller storekonomiska ambitioner.

I allmänhet ha dock de större arbetstillfällena i dessa
länder följt kapitalet och endast smulorna från de rikes
bord fallit på de små ländernas lott, men många och
uppmuntrande undantag kunna uppräknas i de asiatiska
och Sydamerikanska länder, som varit nog starka att
skaffa sig kapital på egen kredit och förmått använda
detsamma väl, ofta med anlitande av experter från
europeiska, mindre länder.

Flera av ifrågavarande arbetsfält äro emellertid
numera på upphällningen eller visa tendenser att komma
därhän. I Turkiet, Egypten, Indien och på sistone Kina
minskas antalet européer i såväl högre administrativ och
ansvarig ställning som också inom handel och industri
och detta i en takt, som nog kommer att ökas. "Asien
åt asiaterna" är valspråket för den strömning, som
ge-nomböljar hela Asien, skickligt inspirerad från
ryskt-kommunistiskt håll. Verkningarna av denna rörelse
komma först att stäckas den dag, den vite mannen vill
och kan besluta sig för att sätta hårt mot hårt samt låta
makten avgöra, om han eller de färgade skola ha
ledningen.

Förmodligen är det särskilt på svenskar i hela denna
andra kategori, som det nya institutet tänker inrikta sin
stimulerande verksamhet i och för skapande av nya
arbetstillfällen. Ett av de viktigaste målen är väl just
att härigenom öka antalet av dessa inflytelserika
utom-landssvenskar.

Hela frågan om "Sverige utomlands" bottnar som allt
annat "til syvende og sidst" i den privata
företagsamheten under eget ansvar, manifesterad dels av företag,
dels av enskilda. Förutsättningen för den enskilde
svensken att lyckas måste till att börja med vara, att hans
arbetskraft är billigare eller i ett eller annat avseende
effektivare än den f. ö. tillgängliga. Hur förhåller det
sig härvidlag? I vissa fall och på vissa områden,
beroende på naturliga förutsättningar eller tillkämpad
ställning, är svensk kvalificerad arbetskraft förvisso lika bra

och t. o. m. bättre än någon annan, och höga löneanspråk
kunna tillfredsställas. Men ej på alla områden.
Utom-landsverksamheten synes dessutom av många, t. e. bland
våra yngre ingenjörer, betraktas som ett arbete, varför
man från början måste ha väl betalt. Om
arbetstillfällena hemma äro intressanta och lysande, är ju detta
betraktelsesätt förklarligt, men den åsikten, att en ung
ingenjör på 25—28 år hellre bör gå hemma och pyssla
med något ganska ointressant och medelmåttigt än att ge
sig ut — låt vara på ett äventyr — är problematisk.
Måhända bottnar ibland den tendens till dyrhet, som jag är
rädd vidlåder den svenska kvalificerade arbetskraften
utomlands, ej blott i bristande lust hos ungdomen att ge
sig ut, utan också i den ofta förekommande uppfattningen,
att svenskar och svenska ingenjörer ha ett så
utomordentligt gott namn och därför kunna begära ett mycket
högt pris. Detta är en av dessa sanningar som endast
med mycken modifikation hålla streck ute i livet.

Vi svenskar ha i stora världen ett gott anseende som
ett stabilt mindre folk av god ras och hög kultur och
med ett oftast obekant men dock respektabelt förflutet.
Man behöver ju endast se på kursen på våra statslån i
London och New York för att få belägg på världens
uppfattning om vår stabilitet och soliditet. Författaren
bekänner sig oförbehållsamt till tron på "the nordic
races" som jordens salt. Men att tro, att t. e. svenska
ingenjörer skulle i den allmänna uppfattningen anses stå
högre än sina kolleger i Holland, Schweiz, Belgien och
Danmark för att ej tala om Förenta Staterna, Tyskland
m. fi. länder, vore att bedraga sig själv. I Förenta
Staterna ha svenska lantbrukare, skogs- och
byggnadsarbetare, ingenjörer, ritare och kokerskor ett gott
anseende, men man hör ej talas om högre
genomsnittsbetalning till svenskar i dessa yrken än till ovannämnda
nationers folk. Innan placering av svensk arbetskraft
utomlands kan lyckas, måste tillses, att priset härå blir
skäligt. Svenskarnas åstundan att ha bra betalt är ju
ett gott tecken på deras självkänsla, men om de skola
ha mera betalt än andra, måste de mellertid, i kampen
om arbetstillfällena, först visa att de förtjäna det.

Befattningar erhållas ju i allmänhet på tvenne vitt
skilda vägar.

Den ena förutsätter, att en bestämd befattning är ledig
och skall tillsättas. En relativt klar uppgift föreligger
och en viss ersättning, naturligtvis varierande inom rätt
vida gränser, kan erbjudas de sökande, beroende på
utbildning, praktisk erfarenhet och allmän duglighet. Unga
svenskar, som sträva efter att vinna anställning i
utlandet kunna endast i undantagsfall beräkna att erhålla
dylika platser inom utländska företag, däremot finnas
naturligtvis chanser ifråga om de svenska
utlandsföretagen.

Den andra vägen, på vilken en befattning erhålles, är
att denna kommer att utformas efter vederbörandes
kapacitet och läggning. En yngre svensk anställes
exempelvis av ett utländskt företag och får hand om dess
statistik. Han blir varm i kläderna, arbetar mera energiskt
än sin omgivning, visar allmän duglighet, kommer in i
affärens metoder, går väl tillsammans med sina
kamrater och får så hand om t. e. hela orderavdelningen och
blir inom kort chef för försäljningen. Måhända hade
vederbörande t. o. m. skött en motsvarande befattning,
dvs. som försäljningschef, redan hemma i Sverige. Det
utländska företaget skulle dock troligen aldrig från
början anställt en utlänning som sin försäljningschef, även
om det erbjudits en aldrig så god kapacitet. Genom att
visa duglighet och växa in i företaget måste därför
vederbörande skapa sin framtid. Endast genom att på
antytt sätt visa skicklighet t. e. ifråga om skötseln av en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free