- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Allmänna avdelningen /
119

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 14. 7 april 1928 - Reglerbart självlossande järnvägsvagnar, av A. Carlquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14 april 1928

ALLMÄNNA AVDELNINGEN

119

mänhet att transportera i självlossande vagnar, om
transporten sker i något så när stor utsträckning. I fuktigt
och särskilt finfördelat tillstånd sker emellertid
självlossning ej gärna utan någon hjälp från lossarens sida.
Torv i stora stycken är även svårlossad, enär styckena
ha benägenhet att bilda valv.

Massgods i jämnstora stycken kunna lätt reglerbart
självlossas. Svårare blir det att reglerbart lossa
massgods i mycket ojämnt stora stycken såsom ångkol,
sammanblandat fint och grovt grus, malm i ojämn
styckestorlek o. d. Då de stora styckena skola igenom
töm-ningsöppningarna, måste dessa öppningar vidgas, och
om sedan små stycken komma, måste öppningarna
hastigt minskas, om utströmningshastigheten skall vara
konstant. Vid lossning i delmängder får icke ett stort
stycke hindra en effektiv avstängning av de mindre.
Iluru detta tillgår skall senare beskrivas.

Emellertid erfordras för självlossning icke allenast
att transportgodset lämpar sig härför, utan även att det
finnas lämpliga stationära anordningar för mottagande
av lasten. För lossande av snabblossande vagnar
erfordras höga viadukter, höga kaj anläggningar för
lossning till båtar eller ock behållare i marken för
upptagning av minst hela lasten, vanligen i förening med
transportörer eller elevatorer. Dylika anläggningar äro na-

kunna slussas ned i bredvid detta spår stående tippvagnar,
eventuellt bilar. Om vagnskorgens läge är högre än å
dessa S. J. vagnar, erfordras mindre höjd på det förhöjda
spåret; för last av stor egenvikt torde vagnskorgen utan
att bliva för liten kunna läggas så högt att självlossning
kan ske från vanligt frilastningsspår.

För makadamisering av järnvägsspår erfordras
naturligen icke några särskilda anordningar, om reglerbart
självlossande vagnar användas.

I avseende på vagnarnas konstruktiva egenheter må
följande nämnas.

Som redan förut anförts grundar sig den reglerbara
lossningen på användandet av vridslider i stället för
luckor, enär de förra relativt lätt för hand även under
lastens tryck kunna öppnas och stängas. Lasten så att
säga skäres av vid avstängandet, medan ett försök att
stänga cn lucka under lossningen skulle betyda att
trycka lasten delvis tillbaka in i lastrummet. Vid
konstruktion av förut nämnda svenska vagnar för kolning av
lokomotiv och ångfärjor uppställdes redan från början
det villkoret, att sliderna skulle hastigt kunna
manövreras. Då ett stort stycke kol skulle genomsläppas
tömningsöppningarna, erfordrades tydligen en större
öppning än då småkol skulle igenom. Har man då öppnat
tillräckligt för ett stort stycke, måste en hastig
minskning av samma öppning kunna verkställas, för att ej
eventuellt efterföljande småkol skola rusa igenom
fortare än som möjligen vore önskligt, eller för att möjliggöra
en snabb avstängning av kolströmmen över huvud taget,
För att hastigt kunna manövrera sliden och sålunda lätt

Fig. 5. Danska statsbanornas kolvagn för Aarhus
lokomotivstation.

Fig. 4. Sadelvagn och förhöjt spär för Göteborgs lokomotivstation.

turligen dvra och ekonomiskt möjliga endast för mycket
stor varuomsättning.

För de reglerbart självlossande vagnarna kunna
däremot de fasta anläggningarna för lastens mottagande
vara enkla och relativt billiga, vadan de kunna bli
räntabla även för mindre omsättning. Ett exempel härå
är anordningen vid flera av Statens järnvägars
lokomotivstationer, bestående av ett omkring en meter förhöjt
spår, å vilket de självlossande vagnarna uppställas, se
fig. 1 och 4. De komma då lagom högt för att kolen må

övervinna friktionen mellan denna och lasten, får sliden
icke vara allt för starkt belastad, dvs. dels icke vara allt
för stor och dels ej vara utsatt för allt för stort direkt
tryck per ytenhet. De utvägar, som valts för att ernå
cn lättrörlig slid, äro något olika för sadel- och för
trattvagnar.

Vid sadelvagnarna är blott en slid insatt i varje
öppning och för att skydda den för allt för starkt tryck är
den ställd vertikalt och något utanför vagnssidan, såsom
fig. 4 visar. Sliden är så utbalanserad med motvikt att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928a/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free