Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 28. 14 juli 1928 - Samarbete mellan järnvägs- och automobiltrafik, av Gunnar Lindmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
TEKNISK TIDSKRIFT
11 FEBr. 1928
SAMARBETE MELLAN JÄRNVÄGS- OCH AUTOMOBIL-
TRAFIK.
I häfte 26 återgavs ett inledningsföredrag i rubricerade
ämne av distriktschefen G. E. Löfmarck. I detta häfte
införes direktör Gunnar Lindmarks motsvarande föredrag,
medan diskussionen återges i ett följande-nummer.
Direktör GUNNAR LINDMARK.
Problemet järnväg och automobil har såsom bekant
sedan ett flertal år varit mycket aktuellt i hela den
civiliserade värden, till en början i form av ett
konkurrensproblem. Med växande förståelse för bilismens betydelse
för mänskligheten har problemet emellertid allt mera
lagts om till en samarbetsfråga till gemensamt och till
samhällets bästa. Insikten om nödvändigheten av att gå
denna väg har även, om ock kanske relativt sent, vaknat
1 vårt land.
Förespråkarne för det ena och det andra
transportmedlet hava förklarligt nog många gånger slagit över i
sina uttalanden. Å den ena sidan har man hört sådana
överdrivna omdömen som att järnvägar och spårvägar
börjat spela ut sin roll. Å den andra sidan har man
ännu i senaste tid från järnvägshåll hört ett så
verklighetsfrämmande uttalande som att "bilismen till större
delen måste anses vara icke ett verktyg till näringslivets
fromma, utan ett medel att höja levnadens behag".
Omfattningen av bilarnas konkurrens med järnvägarna
är mycket olika på olika håll. Många gånger synes den
emellertid överskattas något, åtminstone beträffande
linjetrafiken, vilken övervägande går på sträckor, där
lämplig järnvägsförbindelse saknas, eller där järnvägen
ofullständigt tillgodoser kringliggande samhällens
transportbehov. I de fall, då linjetrafiken går direkt
parallellt med järnväg har denna ofta att i viss mån skylla
sig själv för linjetrafikens uppsving, nämligen genom
bristande anpassning efter trafikanternas berättigade
krav.
Däremot har den privata biltrafiken tagit ett sådant
omfång, att såväl järnvägarna som linjebilarna lida icke
så litet avbräck genom densamma. Sålunda är i
Förenta staterna bilarnas sammanlagda antal personkm
3 à 4 gånger så stort som järnvägarnas. En stor del av
denna persontrafik har skapats eller möjliggjorts just av
bilarna själva; resten har fråntagits hästfordonen och
järnvägarna. Från år 1920 till år 1926 minskades
persontrafiken på järnvägarna i Förenta staterna med c:a
25 %, huvudsakligen kortdistans-trafik. Vid de ungerska
järnvägarna har på de senaste åren på avstånd upp till
100 km persontrafiken nedgått med ända till 50 à 70 %,
under det att godstrafiken på dessa avstånd minskats
med c:a 20 %. Av Förenta staternas totala
godstransport gick år 1926 endast 3 % av antalet ton-km per bil
och 97 % per järnväg, detta tack vare vagnslast- och
långdistanstransporternas dominerande ställning.
Räknar man däremot enbart med styckegodstransporterna,
är bilarnas andel betydligt större.
Om också det sagda angående en viss överskattning
av konkurrensen gäller generellt, kan saken ställa sig
något annorlunda helt lokalt sett. Vissa mindre banor
lida onekligen mycket starkt av konkurrensen med
bilarna, vilka undergräva ifrågavarande järnvägars ekonomi
och t, o. m. hota deras existens. Här kan man icke helt
enkelt nöja sig med förklaring, att det bästa
transportmedlet segrar, och att järnvägen i fråga spelat ut sin
roll. Det kan nämligen icke förnekas, att åtminstone en
del av dessa järnvägar för sitt trafikområde fylla ett be-
hov, vilket icke kan i alla avseenden tillfredsställas av
bilarna, t. e. för transport av grus, kalk, trävaror etc.,
och att det därför knappast kan vara tal om att nedlägga
dessa järnvägar. Till denna fråga återkomma vi senare.
Att många järnvägsmän med en viss oro ocli avoghet
se på bilarnas frammarsch är med hänsyn härtill mindre
att undra på. Härav förklaras även sådana synpunkter
som att i landsvägstrafiken se något mindre berättigat,
som tränger sig in och hotar järnvägarna, vårt sedan
gammalt viktigaste transportmedel. Se vi på
förhållandena fördomsfritt få vi i stället tillerkänna
landsvägstrafiken åldersrätten. I själva verket äro vägar och
civilisation sedan århundraden så intimt förbundna med
varandra, att man med fog kan påstå, att hela vår kultur
bygger på vägar och samfärdsel.
Gå vi tillbaka i tiden se vi, huru de primitiva
transportmedlen på landsvägarna, hästfordonen, framtvungo
järnvägarna, vilkas betydelse för det senaste
århundradets storartade utveckling icke kan överskattas, då den
nutida industrialiseringen och specialiseringen av
industrien med produktions- och konsumtionsorter på stora
avstånd från varandra varit omöjlig utan järnvägarna.
Senare framsteg på landsvägsfordonens, bilarnas,
område hava åt landsvägarna i flerdubblad grad återgivit
den betydelse de förut ägt, men genom järnvägarna
delvis förlorat. Bilen är numera ett av samhällets
värdefullaste hjälpmedel för produktionens höjande och
levnadskostnadernas sänkande. Bilarna hava även gjort en
social välgärning genom att möjliggöra befolkningens
utspridande på större arealer i stället för hopträngning i
tätt bebyggda samhällen.
Den enda riktiga utgångspunkten för behandlingen av
pioblemet järnväg och automobil är att erkänna bådas
likaberättigande och stora betydelse för samhället liksom
bådas begränsning till vissa arbetsuppgifter. Samhället
behöver båda och båda behöva varandra. Konkurrens
dem emellan inom måttliga gränser är emellertid till
fördel såsom sporrande för båda till största effektivitet med
minsta kostnad. I längden betyder den effektivaste
transporten i vilken form den än utföres den effektivaste
industrien och det mest blomstrande samhället.
Ser man på problemet järnväg och automobil i stort
gäller det att utan förutfattad mening från saklig, teknisk
och ekonomisk synpunkt utreda de båda
transportmedlens lämplighet för det ena eller andra slaget av
transporter och att med ledning därav vid varje
förekommande transportproblem låta transporten i första
rummet utföras av det transportmedel, som billigast,
snabbast, säkrast och bäst kan ombesörja densamma.
Problemet är sålunda i första hand ett ekonomiskt problem, en
räknefråga, hur man bäst skall kunna reducera
kostnaderna per person-km och ton-km och samtidigt göra
transporterna så snabba som möjligt. Frånsett de rent
ekonomiska synpunkterna har man även att taga hänsyn till
vissa andra, såsom säkerhet, bekvämlighet, krav på
emballage, etc., synpunkter vilka i vissa fall kunna vara av
ganska stor betydelse. För att omsätta problemet i
praktiken gäller det således att vidtaga positiva åtgärder
för att våra järnvägslinjer, landsvägar och gator skola
bliva utnyttjade på det mest effektiva och ekonomiska
sätt.
Såsom bekant äro våra järnvägslinjer i regel långt
ifrån utnyttjade till full kapacitet, under det att stora
summor nedläggas på våra landsvägar för att utöka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
