Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 44. 3 nov. 1928 - Konstant brottarbete som förklaring till brott genom utmattnings- och andra belastningar, av Karl Ljungberg - Egen pensionskassa eller gemensam? av Emil Liedstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 sept. 1928
ALLMÄNNA AVDELNINGEN
411
<r.
man nu vid denna punkt någon tid och sedan
fortsätter tills brott uppstår, kommer man
nästan exakt till samma
formförändringskurva 0 B C E, som om man direkt och
kontinuerligt hade ökat spänning och
förlängning tills brott uppstod. Om man vid C i
stället för att gå till brott låter spänningen
gå ned till noll, följer formförändringen en
återgångskurva C F G, dvs. man återfår av
det nedlagda arbetet ett elastiskt arbete
representerat av ytan C D G F C. Går man
nu åter upp med spänningen till samma
värde som förut, återkommer man nästan
exakt till punkten C, men formförändringen
följer icke kurvan G F C utan en annan
kurva G H C. En viss hysteresis finnes
nämligen alltid. Det nya arbete, som
nedlagts för att nå punkten C, representeras av
ytan G H C D G, dvs. man har vid
uppgången tvingats nedlägga ett större arbete
än som återvanns vid nedgången. En
arbets-förlust motsvarande hysteresisytan G H C F G
har således genom en ned- och uppgång
erhållits. Upprepar man förfarandet, följes vid
ned- och uppgång nästan exakt samma
kurvor, så att man för varje gång gör en
arbetsförlust motsvarande nyssnämnda
hysteresis-area. Om man, sedan man några gånger
gått upp och ned till C, fortsätter tills brott uppstår,
kommer man fortfarande mycket nära punkten E, dvs.
den brottpunkt, man skulle uppnått, om man gått efter
cn kontinuerlig spänningskurva till brott. Går man
däremot ned och upp med spänningen ett mycket stort antal
gånger, sker brott även vid den spänning, som svarar
mot punkten C. Författarens experiment visa, att
brottet uppstår, då summan av alla hysteresisareorna
tillsammans med den förut förlorade arbetsarean O B C F G
är lika med den totala brottarbetsarean (motsvarande
diagrammet III i fig. 4).
Härav kan man draga den viktiga slutsatsen, att clet
totala brottarbetet är honstant samt att det kan uttagas
antingen på en gång, såsom vid ett vanligt dragprov,
eller i ett antal repriser antingen ett fåtal såsom vid det
ovan beskrivna avbrutna dragprovet eller vid ett större
antal belastningsändringar såsom vid utmattning.
Kvoten mellan den totala brottarbetsarean och den vid varje
belastning sänd,ring förlorade arbetsarean anger, huru
många gånger belastningen kan upprepas, innan brott
sker.
I fig. 7 visas för en mjuk järnsort hysteresiskurvornas
utseende vid växlingar mellan olika spänningar.
Diagrammen äro direkt uppritade med laboratoriets ovan
omnämnda automatiska diagramapparat.
Som synes äro hysteresisareorna i detta diagram
mycket olika för olika värden å spänningen o■ Vid små
värden — under sträckgränsen — är hysteresisarean mindre
än en milliondel av brottarbetsarean. vid större värde å
Fig. 6.
För/ängn/ng £ på 150 mm màt/àngrc/ -—"
Fig. 7.
ø kan den gå upp till en hundratusendel och däröver.
Utanför punkten K, dvs. den s. k. draghållfastheten, där
kontraktionen börjar, giva de av diagramapparaten
ritade linjerna icke något uttryck för
hysteresiskurvor-na vid själva brottstället, utan endast en summa eller
integral av hysteresen på hela mätlängden. .Hysteresen
på olika delar av denna längd är nämligen mycket olika
beroende på att tvärsnittsarean och således även
spänningen är mycket olika på olika delar sedan
kontraktionen börjat. Med denna mätningsmetod måste man
därför endast räkna med lägre spänningar än den s. k.
draghållfastheten.
De i fig. 7 genom diagramapparaten direkt erhållna
hysteresiskurvorna giva en god föreställning om
utseendet hos dessa kurvor vid olika spänningsväxlingar
mellan en viss maximidragspänning samt en
nollspän-ning eller mindre dragspänning, men
noggrannhetsgraden är alldeles för liten för att dessa diagram skola
kunna läggas till grund för några beräkningar.
Vid de försök, som av författaren utförts, för att
kontrollera den uppställda tesen om det konstanta
brottarbetet hava därför förlängningarnas variation under
spänningens ned- och uppgång, dvs. hysteresiskurvans
form bestämts med tillhjälp av Mårtens spegelapparat
Vid låga värden å spänningen, dvs under sträckgränsen,
har dessutom vid en del prov mycket långa provstänger
med en mätmängd av 550 mm kommit till användning.
(Forts.)
EGEN PENSIONSKASSA ELLER GEMENSAM?
När ett större företag går att ordna sin pensionsfråga,
uppkommer ej sällan tanken på bildandet av en
företagets egen pensionskassa. Därvid torde i allmänhet
den uppfattningen vara vägledande, att man genom att
taga pensioneringen i egna händer gentemot dess
överlämnande till en gemensam pensionskassa, dels skall
kunna hålla kostnaderna lägre, dels skall kunna i större
eller mindre utsträckning utnyttja de uppsamlade
pensionsmedlen i det egna företaget. Det torde vara av
intresse att undersöka, huruvida denna uppfattning är
riktig eller icke.
Vad då först angår kostnaderna, kan en fördel föl’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
