Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 17. 27 april 1929 - Stål kontra andra metaller, speciellt lättmetaller, av W. Dan. Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
TEKNISK TIDSKRIFT
Tab. III. Valsade, dragna eller smidda legeringar.
27 april 1929
Elektron
Mg Zn
Duralumin
Chromnickel- Aluminiumbrons1 Sur martin
stål ! Cu 10 % Al. C 15 %
Mässing
Brotteräns kg/mm ............................ 30 40 110 70 40 40-45
Sträckgräns ....................................... 24 24 100 65 30 25
Elasticitetsmodul .............................. 4 400 7 000 20 400 8 000 20 400 10 000
Tänjbarhet, helnormal °/o.................... 13 20 10 9 35 20—25
Kontraktion % .................................... 13—18 20 53 12 70 25
Brinelltal kg/mm2................................ 60 130 321 186 130 125
Utmattningsgräns kg/mm2................ 12 12 60 — 30 —
Spec. vikt kg/dm3................................ 1,80 2,8 7,7 7,7 7,8 8,5
Brottarräns 5- ............................................ 19,4 Spec. vikt 14,3 14,3 9,1 5,2 4,7
Dessa lättmetaller få därför en allt större användning
inom den kemiska industrien.
Dr Kjeriman har omnämnt en del metaller för vilka
hållfasthetsegenskaperna pr ytenhet äro lika och har
även närmare granskat lättmetallerna med avseende
på hållfasthetsvärdena. Härtill är ej så mycket att
tillägga. Jag vill dock framhålla, att lättmetallerna
säkerligen ännu befinna sig på ett mycket outvecklat
stadium, och att alltså det betydande
forskningsarbete, som nu bedrives för förbättring av bl. a. deras
hållfasthetsegenskaper skall leda till avsevärt
stegrade värden för dessa. Jag tror att de nackdelar,
lättmetallerna nu äro behäftade med, så småningom
komma att högst betydligt reduceras.
De jämförande tabeller dr Kjerrman uppställt för
stålet och lättmetallerna, gälla valsat eller på annat
sätt mekaniskt bearbetat gods.
Jag har i tabellerna III och IV därutöver medtagit
en karakteristisk magnesiumlegering och ett par
kopparlegeringar samt angivit karakteristiska
värden även för gjutet gods. Jag har därjämte infört
ett jämförelsetal, brottgräns dividerat med spec. vikt
eller ett värde, som står i omvänd proportion till
vikten av en och samma detalj, konstruerad av olika
metaller för samma belastning, då endast materialets
brotthållfasthet är utslagsgivande, vilket emellertid,
som dr Kjerrman påpekat, ej alltid är möjligt att
praktiskt tillämpa. Jag skall benämna detta tal specifik
hållfasthet.
De i tabellerna III—IV angivna siffrorna äro
approximativa och växla med legeringarnas
sammansättning, men ej mer än att en jämförelse på basis av
siffrorna är berättigad.
Av tabell III framgår utöver vad dr Kjerrman
framhållit, de stora möjligheter, som
magnesiumlegeringarna besitta genom sin höga spec. hållfasthet. Likaså
framgår, att lättmetallerna med stor fördel kunna
upptaga konkurrensen med mässing och brons.
Härvidlag göra också lättmetallerna dagligen stora
landvinningar, och i den mån kunskapen om
lättmetallernas lödbarhet blir mera allmänt spridd torde dessa
säkerligen komma att mera ersätta särskilt
kopparlegeringarna.
I tabell IV har jag sammanfört gjutna metaller, för
lättmetallerna avseende gjutning i kokill, för de
tunga metallerna sandgjutningen. Visserligen är det
ej omöjligt, att även kokillgjuta de tunga metallerna,
men dessas höga smältpunkt gör det sannolikt att
kokillgjutningen av dem mera undantagsvis kommer
till användning medan för lättmetallerna utvecklingen
tenderar mot kokillgjutning av åtminstone mindre
och medelgrovt gods. Detta sätt att gjuta
lättmetaller har utvecklats i hög grad under senaste år och
användes för allt större enheter. Som material till
ko-killen användes i de flesta fall vanligt
cylindertackjärn och ofta blir kostnaden likvärdig med kostnaden
för en prima metallmodelluppläggning å brätt, som
erfordras för sandgjutning. Hållfasthetssiffrorna för
sandgjutna lättmetaller hålla sig 10—20 % lägre än
för kokillgjutna och ändra ej nämnvärt
jämförelsematerialet i tabell IV. Tabellvärdena å specifika
hållfastheten visa, att för gjutgods lättmetallerna hava
större utsikt att upptaga konkurrensen med de tyngre
metallerna än vad som är fallet med valsat eller på
annat sätt mekaniskt bearbetat gods. Särskilt gäller
detta aluminiumlegeringar, vilka kunna
värmebehandlas. Lättmetallernas möjlighet att ersätta mässing
och brons i gjuten form framgår också av tabell IV.
De fördelar, som vinnas genom viktminskning av
en konstruktion skola belysas med ett exempel.
Minskning i vikten för automobiler och bussar
innebär besparing i bränsle, ringar och vägunderhåll. Re-
Tab. IV. Gjutna metall-legeringar.
! Elektron kokillgj. Al Cu Mg—leg. kokillgj. Värmebehandl. Silumin 13 % Si Kokillgj. Stålgjutgods Sandgj. enl. Hiitte Tackjärn Sandgj. Mässing Sandgj.
Brottgräns kg/mm ............................ 20 30 20 40 20 20
Sträckgräns „ ............................ 10 12 10 23 — 8
Elasticitetsmodul kg/mm ................ 4 000 7 000 7 000 20 000 10 000 8 000
Tänjbarhet, helnormal........................ 6—10 5 8 28 0 15
Kontraktion % .................................... ca 5 — — 57 — —
Brinelltal................................................ 50-55 100-150 60 — 180 50
Utmattningsgräns kg/mm2................ 5,7 7 — — — —
Spec. vikt ............................................ 1,80 2,80 2,65 7,7 7,30 8,5
Brottgräns Spec. vikt 11 10,7 7,55 5,10 2,75 2,35
Smältpunkt............................................ 625° 550-650° 570° 1300-1400° 1 200° 900°
Elasticitetsgräns 3,7 kg/mm2, sträckgräns 0,2 % ca 10 kg/mm2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
