Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18. 4 maj 1929 - Stål kontra andra metaller, speciellt lättmetaller. Diskussion, av J. Leffler, Erik Falk, Arvid Johansson, Johan Morsing, Ivar Olsson, Tord Ångström, B. Kjerrman, J. A. Bonthron, W. Dan. Bergman, Evert Wijkander och Torkel Berglund, referat av Fmn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 april 1929
TEKNISK TIDSKRIFT
’243
En hållfasthetsegenskap, som särskilt då det gäller
viktigare konstruktionsdetaljer, är av stor betydelse inom
flygtekniken, är materialets utmattningsgräns. Enligt
ingenjör Bergmans värden är kromnickelstålets
specifika hållfasthet nära nog dubbelt så hög som
dur-alumins. Motsvarande värde för trämaterial ligger
ungefär mitt emellan. Utmattningsgränsen för gran och
furu är nämligen numera genom flygtekniska
kommitténs försorg bestämd av Statens provningsanstalt.
Talaren betonade, att det å ett flygplan knappast
existerar ett enda konstruktionselement, som icke är
utsatt för jämförelsevis stora variationer i påkänning.
Det är särskilt på utmattningsgränsen, som
korrosionen gör sig gällande på ett mycket karakteristiskt sätt
för olika material. Under det att duraluminets
korrosion, isynnerhet då denna är av interkristallinisk art,
mycket snart sänker utmattningsgränsen till 50 % av
den ursprungliga och därunder, så medför motsvarande
korrosionsinflytande på stål endast en nedsättning med
5—10 %. De nyss berörda relationstalen för utmattning
förskjutas under sådana förhållanden ytterligare till
stålets fördel.
Det nu sagda gäller om utmattning, verkställd efter
att korrosionsangreppen uppstått och i torrt tillstånd.
Vid utmattning samtidigt med att korrosionen pågår (i
en korroderande vätska) erhåller man helt andra
resultat, ehuru det väsentliga i den anförda relationen mellan
duralumin och stål bibehållas. Undersökningar i dessa
hänseenden bedrivas för närvarande av IVA:s
flygtekniska kommitté.
Mc Adam har i Amerika på sista tiden publicerat
undersökningar i samma riktning. Forskningsområdet är
emellertid mycket stort och betydelsefullt och många
kompletteringar erfordras. Mc Adam avslutar sin
undersökning med följande ord:
"Det är tydligt, att de ifrågavarande förhållandena
äro av stor praktisk betydelse. Det är inom
maskintekniken svårt att undvika den ytterst ringa grad av
korrosion, som gör korrosionsutmattningsgränsen till den
viktigaste fysikaliska egenskapen i stället för den
vanliga utmattningsgränsen. Även en ringa periodvis
uppträdande korrosion, som knappast är så pass betydande,
att den kan iakttagas, är tillräckligt för att högst
väsentligt reducera utmattningsgränsen. Det synes sannolikt,
att många mystiska brott å stålmaterial långt under
utmattningsgränsen finna sin förklaring i korrosion."
Det borde, ansåg talaren, vara överflödigt framhålla,
att det intresse, som man särskilt på flygtekniskt håll
hyser för dessa frågor, uteslutande åsyftar förbättringar
i vissa hänseenden och ingalunda ett misstänkliggörande
av materialen såsom sådana. Det hade emellertid visat
sig, att anmärkningar i berörda hänseenden särskilt från
fabrikanthåll upptagas med blandade känslor, varför
talaren ansett denna försäkran vara på sin plats, liksom
även ett uttalande av förhoppningar om att
metallmaterialen genom en vidgad kunskap om
korrosionsförloppen till slut skola uppnå en praktiskt taget fullständig
beständighet.
Doktor B. Kjerrman bemötte vissa av ingenjör
Haglunds genom ingenjör Morsing framförda erinringar.
Talaren ansåg det som en förtjänst, att vid
stålhanteringen ha hjälp av den synliga strålningen och en
olägenhet, att man icke hade denna hjälp vid
lättmetallerna. Först och främst kan det ju sägas, att genom den
synliga strålningen kan litet var sköta en
värmebehandling av stålet även om det försiggår t. e. i en
klensmedja eller i ett mindre verk, där man icke har råd att
skaffa sig en alltför dyrbar utrustning för
temperatur-mätningar. Vidare är det svårt att behärska en
värmebehandling, som sker inom ett snävt temperaturområde,
för duralumin vid 500—450 °C, under det man vid
valsning av mjukt stål kan hålla sig inom ett tempera-
turområde av 1 200° till 800 °C. Den höga
värmeledningsförmågan hos lättmetallerna utgör snarare ett hinder än
ett pius, därför att det lilla temperaturområde, som man
har till sitt förfogande, blir ännu snävare, då det
därigenom ledes ut mera värme genom hammare och
valsverk etc. Frågan om svetsningen blev ofta
missuppfattad. Man kan svetsa ihop två järnbitar, men talaren
visste icke att man kunde göra detta med lättmetaller
enbart genom hopvällning. Vid tillämpning på härdbara
lättmetaller eller dem som äro beroende av
värmebehandling ansåg talaren autogensvetsning eller därmed
jämförlig vara betydligt svårare än vid stål.
Gentemot direktör Olsson ville talaren upplysa, att det
var icke 1 mm:s rostfri plåt utan en valsad
mellan-dimension, som kostade 1 kr. 50 öre. Riktigt vore, att
om det gällt 1 mm:s plåt, så kommer den rostfria
plåten icke med samma lätthet med i konkurrensen. Trots
vad talaren visat om värmebehandlingssvårigheterna vid
lättmetaller och nonferro-metaller i jämförelse med dem
vid stålets bearbetning, så syntes det tal. nämligen, att
man i alla fall kan ernå något lägre
bearbetningskostnader för lättmetallerna och nonferro-metallerna,
varigenom konkurrensmöjligheterna för dessa ökas i
jämförelse med stålen vid långt driven bearbetning.
Direktör J. A. Bonthron ville i korthet påpeka en
omständighet, som föga beaktats vid dagens diskussion,
nämligen att det torde finnas ganska stora utsikter för
en prissänkning på nonferro-metaller och speciellt på
lättmetallerna. Redan har påpekats, att de pris, som
angivits av doktor Kjerrman för att angiva priset på vissa
legeringar, äro högre än de pris, som för närvarande
betalas. Men en intressant omständighet är, att när för
ungefär två år sedan den europeiska aluminiumkartellen
bildades och därigenom sammanslutningen mellan
alumi-niumtillverkarna blev starkare än förut, så sänktes
prisen på aluminium med ungefär 10 %. Det var alltså en
kartellåtgärd, som vidtogs i syfte att möjliggöra en större
användning av dessa metaller. Man höjde icke priset,
som det brukar ske, då man bildar kartell, utan man
sänkte det. För närvarande pågå i Amerika nybyggnader
för aluminiumtillverkning, som avse ökning av
världsproduktionen med ungefär 100 %, och jag är livligt
övertygad om att prisutvecklingen kommer att gå i
prisreduktionens tecken. Talaren trodde, att beträffande bl. a.
magnesium och även beträffande de mindre vanliga
legeringsmetallerna möjligheterna äro ännu större för en
prissänkning. Det pågår ett intensivt arbete överallt i
världen bland intresserade tillverkare för att sänka
tillverkningskostnaderna för alla dessa metaller. Som
bekant hade också en svensk ingenjör T. R. Haglund varit
i tillfälle att väsentligt bidraga till möjligheten att sänka
tillverkningskostnaderna för aluminium. Talaren ville
i övrigt livligt ansluta sig till direktör Olssons
betonande av de stora möjligheter, som finnas beträffande
användningen av nonferro-metaller och
nonferro-kom-binationer. Här finnas otvivelaktigt mycket flera
outnyttjade möjligheter än beträffande järnet; samtidigt
ville dock talaren ansluta sig till den uppfattningen,
att varken lättmetaller eller de övriga
nonferro-metallerna komma att i avsevärd grad utgöra någon
konkurrens för järn och stål, på sin höjd komma de att
utgöra en konkurrens för specialkvaliteter av stål.
Civilingenjör W. Dan. Bergman underströk, att
åtminstone för de gjutna legeringarna har det blivit en
viss standardisering i utlandet, men att man i Sverige
tyvärr icke ännu kommit så långt som i de stora
kulturländerna. I England och Tyskland härska
aluminiumlegeringar med zink och koppar inom vissa snäva
gränser och i Amerika har man 8 %-iga
aluminium-kopparlegeringar. Nu komma aluminiumkisellegeringar
med ca 13 % Si, s. k. silumin, för gjutändamål i stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
