- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1929. Allmänna avdelningen /
638

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 49. 7 dec. 1929 - Flygtrafiken, av Lars Akselsson - Huvuddragen av Leningrads kraftförsörjning, av N. Popoff

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

638

TEKNISK TIDSKRIFT

16 nov. 1929

Malmö föreslås ett undersökningsanslag av 20 000 kr.
att begäras av nästa riksdag.

Vinner vad de sakkunniga föreslagit
statsmakternas bifall, så kommer därmed Sverige att på ett
effektivt och praktiskt sätt för sin del gå in i det världs-

omspännande arbetet på att av flyget skapa ett
verkligt kommunikationsmedel, och utsikter öppnas för
att Sveriges och övriga nordiska länders
internationella kommunikationsläge inom få år skall ha blivit
i hög grad förbättrat.

Lars Akselsson.

HUVUDDRAGEN AV LENINGRADS KRAFTFÖRSÖRJNING.

Av diplomingenjör N. Popoff.

Med hänsyn till folkmängden (ca 1,5 mill.) är
Leningrad numera blott den andra i ordningen av
Sovjetunionens städer, varemot staden allt fortfarande
hävdar sin första rangplats som industricentrum. De
viktigaste förekommande industrigrupperna äro
skeppsbyggeri, järnförädling och verkstadsindustri.

Redan före kriget var kraftförsörjningen i
Leningrad den bäst utvecklade i Ryssland. I samband med
de sista årens arbeten på återuppbyggnad och
utveckling av staden och dess industri har givetvis även
elektricitets väsendet varit föremål för ett kraftigt
uppsving.

Före revolutionen tillgodosågs stadens behov av
elektrisk kraft genom tre ångcentraler, vilka drevos
av olika privata företagare. Dessutom fanns en
kommunal ångcentral, som levererade kraft till
spårvägsdriften. Efter revolutionen, då alla landets större
kraftföretag övertogos av staten, ingingo även dessa
kraftstationer som en avdelning med egen styrelse
—- "Elektrotok" — i den statliga kraftförvaltningen.

Stationernas sammanlagda effekt var vid denna
tidpunkt något över 100 000 kW. De befunno sig i ett
bristfälligt skick på grund av den ständiga
forceringen och överbelastningen under kriget med därav
följande eftersättande av underhållet. Första året
efter revolutionen arbetade stationerna med avsevärt
minskad belastning, delvis beroende på nedgång i kon-

sumtionen och delvis på bristande tillgång på bränsle,
men redan år 1923 hade kraftproduktionen åter vuxit
till ungefär samma belopp som 1913, eller ca 160 mill
kWh. Driftsförhållandena under denna tid voro
mycket svåra, då man av skilda orsaker icke kunde
vidtaga nödiga reparationer och utvidgningar. Först
1925 kunde man i någon mån börja att avhjälpa de
värsta bristerna, och 1927 hade man hunnit därhän
att alla reparationer voro fullbordade, och man kunde
göra nyinstallation av fyra ångpannor och ett tut!
in-aggregat på 30 000 kW i den kraftstation, som brukar
betecknas med nr I.

Redan på ett tidigt stadium var det uppenbart, att
krafttillgången skulle bliva otillräcklig med des^a tre
ångcentraler, och under kriget började man fundera på
att utnyttja vattenkraft, enär koltillförseln från
England och Polen starkt beskurits. Valet stod då mellan
Imatra i Finland och Volhov beläget ca 130 km
sydöst om Leningrad. Sedan Finland blivit självständigt
förföll frågan om utbyggande av Imatra, varför man
1918 helt gick in för att utnyttja vattenkraften vid
Volhov. Vid denna tid övervägde man även att i
stället anlägga en större värmekraftcentral för
torv-eldning, men svårigheter i transporthänseende och
den ringa erfarenhet man då hade om torvbränslet
fällde utslag till vattenkraftens förmån.

Projekteringen av Volhovanläggningen påbörjades

Tab. 1.

Namn Total effekt Effekt per
aggregat i kW Antal
aggregat Installationsår Strömart, spänning och periodtal
Kraftverk I 65 000 kW 30 000 10 000 5 000 5 000 1 2 2 1 1927 1913 och 1916 1913 och 1916 1911 3-fas, 6 600 V, 50 per. 11 11 n 11 11 11 „ 2 200 V, „
Kraftverk II 13 570 kW ’6 500 3 500 1820 1750 1 1 1 1 1925 1911 1908 1907 3-fas, 6 600 V, 50 per,1 1-fas, 3 300 V, „ !? » !! " n Jl
Kraftverk III 12 000 kW 4 500 3 000 2 1 1912 och 1914 1909 1 fas, 2 200 V, 42,5 per. » » n
Kraftverk IV 16 900 kW 7 500 5 000 2 200 1 1 2 1916 1912 1908 3-fas, 6 600 V, 25 per. >; » » » )!
Kraftverk V "Röda Oktober" 20 000 kW 10000 2 1923 och 1926 3-fas, 6 600 V, 50 per.
Kraftverk VI "Volhov" 56 000 kW 7 000 8 1927 3-fas, 11 000 V, 50 per.

i Ursprungligen 1-fas, år 1925 omlindat till 3-fasström.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:08:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1929a/0650.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free